Prioritera dig själv först

Många undrar hur man skall vara sockerfri på kalas och dylikt, skall vi jobba med ersättningsprodukter eller hur gör man?
 
I början av min LCHF-resa tyckte jag också att det var skitjobbigt. Jag vet inte hur många kilo grädde och bär jag har ätit genom åren. Alltid efteråt kändes det inte bra - det la sig liksom fel i magen. Ändå fortsatte jag att äta det. Vad beror det på? Jag ville duga, jag ville inte såra någon - jag ville inte vara annorlunda.
 
För mig handlar inte min hälsoresa bara om att gå ner i vikt eller jaga kilon - för mig handlar det om att göra upp med mig själv. Jag övar på att acceptera min självbild - det är OK att faktiskt vara annorlunda, det gör inte mig till en sämre människa. Tvärtom - jag prioriterar mig själv först.
 
Den största fällan att fastna i är självömkan, att fastna i "SLJ" - Stackars Lilla Jag. Vi tycker synd om oss själva för att inte vi får äta som de andra. Detta är väldigt vanligt de första åren, idag - 8 år på LCHF - bryr jag mig inte alls. Men det tog åratal av övning att komma hit - och det får det göra. Det är läskigt att äta annorlunda, det kräver mod och tillit till processen. Trösten finns att det blir bättre för varje gång. Varje gång vi säger nej övar vi upp en muskel och blir därmed starkare inför nästa gång.
 
Hang in there!
 
KÖSS