Lögner i relationen

Fråga: Sen skulle jag gärna läsa mer om hur din och din mans relation påverkas av ditt beroende, både stort och smått. Typ som om du ljugit för honom för att kunna hetsäta och han upptäckt dig?
 
Tro mig - jag har ljugit, manipulerat och vridit på sanningen för att få äta. Min man är min största stöttepelare men också min bästa partner in crime. Jag har egentligen aldrig behövt ljuga och smyga för honom, han har ldrig dömt mitt sätt att äta på. Jag föredrog dock att drogäta tillsammans med honom, då känns det inte lika skamset på något sätt och det var där manipulationen kom in.
 
Jag hade flera strategier för att pusha honom att få äta tillsammans. Jag är ju den som lagar maten här hemma, dels för jag behöver styra tiderna och dels för att det är mitt intresse. Det brukade jag utnyttja. Var jag inne i ett skov brukade jag skjuta upp maten - för att han skulle bli så hungrig som möjligt. När hans energi var nere på 0 brukade jag säga att jag inte orkar ställa mig att laga mat utan vi kan köpa nåt snabbt. Och VIPS hade jag skapat ett tillfälle att droga på! När han är mätt och nöjd har han motståndskraft att säga nej till mina lögner, när han är hungrig så skapas en lucka som jag kan gå in och manipulera.
 
Jag har också dragit rena lögner för honom. Kommer starkast ihåg när vi skulle på 30-års fest och vi åkte dit. Jag var mitt uppe i ett skov och supersjuk. Väl på festen satte jag mig i offerkofta och tyckte synd om kig sjäkv för jag "kände mig utanför". Sa att jag inte mådde bra, tog bilen, åkte och handlade och satte på Netflix. Lovade att hänta honom på natten men jag hade stendäckat av maten så han fick klara sig själv. Jäklar va ledsen och besviken han blev på mig då. Jag skäms fortfarande för den incidenten.
 
Martin har dock djup förståelse för min sjukdom - han har ju varit med hela vägen. Han var med mig när jag insåg min sjukdom och varit med på hela resan till tillfrisknad sockerberoende. Han är ju dessutom sjuksköterska så hans empati och kunskap kring beroendesjukdomen är väl utvecklad. Jag behöver inte ljuga och smyga, däremot manipulera skiten ur honom för att få droga i fred. Det jobbigaste är när min sjukdom går ut över honom själv. Det gör mig ont att se. 
 
Det som påverkar honom mest är hur jag blir när jag drogar. Jag isolerar mig, blir arg och avståndstagande. Jag får mer rädslor och blir inkapabel till intimitet. Jag tappar alla mina intressen för allt annat än drogen. 
En gång gick det så långt att han sa till mig "My, jag är så jävla olycklig med dig just nu". Då bröt jag ihop och sökte hjälp. Det skrämde skiten ur mig. 
 
När jag lever drogfri är jag världens bästa partner. Jag är varm, kärleksfull, tillmötesgående och lugn. Jag är väldigt enkel att älska. Så min sjukdom är min största förbannelse men också min största tillgång när jag sköter den rätt.
 
För mig är det viktigt att påminnas om att jag inte valt att få sjukdomen beroende. Jag väljer inte medvetet att skada min omgivning genom lögner och manipulation. Däremot kan jag ta ansvar över att ta min medicin varje dag - att göra mina friskfaktorer och äta bra mat.
 
Hur påverkas dina relationer?
 
KÖSS
 
 
2
Elisabeth G

Min man och jag har båda beroendeproblematik. Därför kan vi stötta varandra, vilket för det mesta fungerar, men OCKSÅ vara bästa partners in crime. Det absolut värsta tror jag dock skulle vara att leva med någon som var totalt oförstående för ens beroende. Det skulle inte funka.

Emma

Tycker det är fint och modigt av dig att våga visa dig så sårbar som du faktiskt gör genom bloggen. Hur berättade du för din chef om sjukdomen och vad var responsen?