Trasig spegelbild

Det går att leva med en god och dålig kroppsuppfattning på en och samma gång. Livet är ju sällan sådär svart/vitt som det gärna förenklas till. Vissa dagar kan vi må bra när vi tittar oss i spegeln, andra dagar ser vi bara våra brister. 
 
Det kan till och med pendla över ett par timmar. Många utav oss får tjockångest så fort vi har ätit.
 
Jag själv har en god och dålig självbild på en och samma gång. Å ena sidan gillar jag min spegelbild, jag känner inget behov av att operera bort min lösa hud. Å andra sidan har jag PCO vilket innebär att jag har opropotionelig mage i jämförelse med min underhudsfett - vi med den obalansen lägger gärna på oss kring magen just och det kan sätta sig på mitt huvud om jag inte aktar mig.
 
Mina bästa tips är att jobba med självkänslan genom att uppmärksamma allt det där bra vi är varje dag. Att vi faktiskt berömmer oss själva när vi är kärleksfulla mot andra eller väljer generositet framför girighet. Det där små bra valen vi faktiskt gör på autopilot. Genom att bygga en bättre självkänsla så blir vi automatiskt mer bekväma med dem vi är - både till egenskaper och utseende. 
 
Det är också viktigt att tänka på hur vi klär oss. Försöker vi dölja våra kroppar i stora sjok signalerar vi att vi har något att dölja och skämmas för. Jag tror på signalpolitik - att vi kan genom enkla medel signalera till vårt undermedvetna att vi faktiskt duger som vi är. 
 
En annan viktig bit är att se igenom lögnen. Samhället matar oss med ideal om att vi kommer bli lyckliga när vi får ett perfekt utséende. Detta gör att vi konsumerar mängder av pengar på konsumtion, viktprogram och skönhetsprylar. Jag tror på att alla förtjänar att känna sig fina, men att känna sig fin sitter inte i utséendet - det beror på vad vi lägger i ordet fin. Om vi fokuserar på hur personliga egenskaper kan göra oss fina och börjar öva på att vara generösa, kärleksfulla och öppna - så smittar det av sig på både känsla och utséende.
 
KÖSS