För lycklig

Jag är uppväxt i ett kaos, jag skapade ett liv i kaos när jag var slav under sockret och jag har levt ett liv i kaos, kort och gott: jag är en kaospilot. Det är där jag är van att leva, jag är bra på att rodda i kaotiska förhållanden. Allt från en uppväxt med mobbing till tidig alkoholdebut till sjuka relationer. 
 
Här om dagen så översköljdes jag av en insikt och en enorm flodvåg av tacksamhet slog mig: jag har aldrig haft det såhär bra! Jag har min drömutbildning, jobbet flyter på bra, min och Martins relation är to-die-for och maten fungerar mer än väl. ALLT klaffar! Det är lugn och ro och jag är på riktigt lycklig. Jag vaknar upp varje dag med en enorm tacksamhetskänsla, en flodvåg av starkt lyckorus sköljer över mig.  Det låter väldigt politiskt korrekt, men det är helt ärligt - jag har aldrig i mitt liv varit såhär lycklig! Carnivore var liksom den sista pusselbiten.
 
Vad händer då? Paniken slår mig, jag får svårt att andas. Tanken att "nu kommer det  hända någon skit snart". Martin sitter på ett flygplan och jag börjar hysteriskt googla på flygplansolyckor. Söker i tanken efter möjliga hot. Tills det slår mig: jag är inte van att ha det bra. Jag är inte van att ha lugn och ro och leva ett problemfritt liv. Inte med min uppväxt, inte med min beroendesjukdom. 
 
Sedan börjar det klia i händerna, jag vill göra något. Jag vill shoppa. Gärna mycket och saker jag inte behöver. Också typiskt beroendesjukdomen, är det lugnt i livet så slår auto-destruktiva-piloten på. När allt är bra skall vi beroendehjärnan in och riva. Det är därför det är så viktigt att hela tiden underhålla med friskfaktorer och gemenskap. Att inte tro att bara för allt är bra så kan vi sluta jobba med oss själva.
 
I mitt arbete med mig själv och med andra sockerberoende har jag sett en sak upprepas om och om igen: vi bygger, vi river. När allt är lugnt så skall vi in och förstöra. När vi har nått vår målvikt då jäklar hetsäter vi. När vi har skapat ett bra förhållande, letar vi fel och lämnar. När jobbet flyter på, tröttnar vi och säger upp oss. När livet är bra tar vi ett återfall. 
 
Det vi behöver öva på är att hålla oss till planen, att låta livet vara lugnt och jobba med det underhåll som krävs för att få livet att flyta på. Att våga stanna i det som är bra, att skörda frukten av det hårda jobb vi har stoppat in för att nå dit vi är idag. Det är faktiskt okej, det är läkande - att slippa drama.
 
 
En sak har jag lärt mig: Livet får vara bra
 
 
18
Amanda S

Oj jisses vilken igenkänningsfaktor där!
Jag söker efter drama när allt är för bra och lugnt, det är svårt att tillåta sig själv att få må bra.
Kram på dig!

Anonym

Fast det blir väldigt tråkigt, så därför måste nan hitta på nya grejer.

Anonym

Jag har full förståelse för din viktminskning och du har varit sjukt duktig som gått ner så mycket på egen hand. Men vi behöver kolhydrater , en liten del kolhydrater behöver vi, alltså saknar du aldrig bröd, potatis, ris, pasta? Mys kvällar med chips och godis? Varför kan du inte unna dig sånt någon gång ibland. De livet du lever nu utan kolhydrater och socker är inget liv tyvärr. Man måste unna sig ibland också.

L

Anonym nr 3
Fascinerande åsikt att ett liv bara är ett liv om man "unnar" sig socker och chips. Det är inget liv att äta produkter som gör en sjuk. Det som för den ena personen är lyx kan få en annan människa att må dåligt både fysiskt och psykiskt.

Karin

Asså du som har skrivit 3e kommentaren... Jag blir så trött! Skulle du säga samma sak till någon som har varit alkoholist eller narkoman? "varför kan du inte unna dig sånt någon gång ibland." Har man ett beroende kan man inte sluta om man väl har börjat, någon som vet det minsta om beroendesjukdommar vet att det inte går, hur mycket man än vill! Dessutom tycker kanske du att ett liv utan snabba kolhydrater inte är ett liv men det finns massor med andra saker i livet än chips och godis, om du slutar med det själv får du se att det finns andra (bättre) saker som gör en lycklig och dessutom frisk! 😊

Karin

Asså du som har skrivit 3e kommentaren... Jag blir så trött! Skulle du säga samma sak till någon som har varit alkoholist eller narkoman? "varför kan du inte unna dig sånt någon gång ibland." Har man ett beroende kan man inte sluta om man väl har börjat, någon som vet det minsta om beroendesjukdommar vet att det inte går, hur mycket man än vill! Dessutom tycker kanske du att ett liv utan snabba kolhydrater inte är ett liv men det finns massor med andra saker i livet än chips och godis, om du slutar med det själv får du se att det finns andra (bättre) saker som gör en lycklig och dessutom frisk! 😊

Malin

Hmm, intressant! När allt som var bra gått fel så har jag alltid undrat varför. Allt är ju äntligen bra så då borde det ju fortsätta bra. Har alltid då börjat fundera över och leta vad som egentligen är fel. Men oftast inte hittat nåt och stått där som ett frågetecken. Fick en liten tankeställare nu och måste tänka vidare på det här. Tack för tanken!

A

Karin: kanske ska prata med en alkoholist eller heroinist så lär du inse att era sockerrus är jävligt fromma i jämförelser. Ni må ha missbruksbeteende men att påstå att det vore jämförbart med alkohol är ju så jävla dumt så klockorna stannar.

Helena

Anonym..vem är du att bestämma över vad som är ett liv?
För att man inte äter kolhydrater..jag lider med dig,så jädrans okunnigt!!

Elisabeth G

Ni som försöker trigga My till ett återfall: SLUTA OMGÅENDE!

Jag förstår att ni skulle må om ni lyckades. Hyenor, är vad ni är. En sockerberoende har det tillräckligt jobbigt utan era idiotiska kommentarer. Vi ska tvärtom vara tacksamma för att My delar sina erfarenheter med oss. Var och en tar till sig vad som behövs och alla behöver inte uppfinna hjulet själv.

Och du, A, sockerberoende är otroligt mycket svårare än alkoholberoende. Tro det eller ej men det finns nyktra alkoholister som vittnar om detta. Att lägga av med alkoholen var ingenting i jämförelse med att sluta med kolhydrater.

Och nej, Anonym (nr 3), vi behöver inga kolhydrater. Det finns inget essentiellt i kolhydrater. Den glukos som hjärnan behöver tillverkar kroppen själv av protein.

Den här hetsen mot My börjar likna den Annika drabbades av och nu har jag mina misstankar om vem/vad som ligger bakom. Kanske några som är rädda om jobbet?

Kajsa

Kära A och Anonym. Jag skulle jättegärna vilja kunna äta tillsatt socker, men jag vet vad som händer. Jag har inte beroendeproblematiken som My pratar om, men om jag äter något med tillsatt socker så börjar jag att må illa, blir kallsvettig och jag får hjärtklappning, faktum är att det nästan är snudd på att hjärtat rusar. Så att det är något med sockret som får min kropp att reagera står helt klart. Så då är frågan varför jag ska "unna" mig något som får mig att må dåligt. Och varför ska allting man unnar sig alltid vara något ätbart? Jag unnar mig så mycket annat som gör mig glad, en semester på Gotland, ett museibesök, en fotvandring, ja allt som jag tycker är meningsfullt och som gör mig glad, inte ett hekto godis som gör mig kallsvettig av illamående och som får mitt hjärta att rusa. Livskvalitet? Roligt? Inte ett dugg.

severi a

MY! så bra inlägg! Så fin insikt som jag behövde hörA. LÄSkigt hur mycket det passade in på mig med. ❤❤❤❤

severi a

MY! så bra inlägg! Så fin insikt som jag behövde hörA. LÄSkigt hur mycket det passade in på mig med. ❤❤❤❤

Anonym

Herregud! Alla måste få ha en egen åsikt! Jag tillhör gruppen som anser att man behöver kolhydrater och att unna sig är absolut olika för var och en, men jag tycker att även fast man äter strikt av något så ska man ändå kunna unna sig goda saker, självklart är de olika för alla. Jag tror inte att de finns något som heter sockerberoende utan de skapar vi själva. Detta är bara en ursäkt! Herregud lägg ner och må bra istället fokusera på livet i de hela och njut. Vi lever bara en gång tänk på de!

Anonym

Seriöst lev livet ni lever fängslade när ni inte kan äta vad ni vill! Hitta inte på att de finns beroende sjukdomar! De räcker allt är ett mönster som man kan bryta man väljer själv men ni är svaga de är just de!

Hyena

Ni är ta mig tusan en sekt.
Vad jag undrar är My, vad gjorde dina föräldrar dig? Har du kontakt med dom? Vad tänker de om att du skriver att ditt liv hos dom var kaos och destruktivt?
Alltså. Du behöver inte bry dig över vad de känner men jag undrar så vad de anser om att deras dotter mer än en gång hintar om vilken hemsk uppväxt de gett dig.

monica

Man kan unna sig förfärligt mycket ,men inte nödvändigtvis något att stoppa i munnen. Avstår kommentarer på sandlådenivå.......

Ingrid

Ironiskt med rubriken på Mys inlägg, tonen, och så kommentarerna som en ren bekräftelse. Klockrent !