Man måste ju leva!

Genom åren på LCHF har jag hört diverse motargument från min omgivning mot min "fanatism". När folk trugar och skall hålla på och tjata på mig skräpmat - så tröttsamt!
 
De vanligaste är att "man måste unna sig" eller "man måste ju leva!". Som att socker har ens det minsta med att göra med min livskvalitet. Nej, för mig handlar det om att faktikst välja att äta bra - annars rasar hela livet. Om jag väljer att äta skräp så mår jag därefter, jag mår därför inte alls bra och det inkräktar enormt på mitt liv.
 
Det som börjar med en oskyldig bulle kan pågå i dagar, veckor och månader. Och dessutom så använder inte jag mat längre för att unna mig. Unna mig gör jag genom att göra andra saker som att vila när jag egentligen inte har tid, att sitta och pilla med manikyr eller att njuta av vänners sällskap. Det för mig är livskvalitet på riktigt!
 
När omgivningen trugar på ordentligt så handlar det ju oftast om dem sjäva. Någonstans mår inte de själva bra i sitt ätbeteende, så bara måste det vara. Annars hade det inte varit så viktigt för dem - eller hur? Jag kommer ihåg själv när jag ville äta, då mådde man ju dåligt om någon tackade nej.
 
Så nästa gång någon trugar - det handlar inte om dig, att du är fel. Det handlar om att personen inte vill droga själv. Man måste leva - och det gör jag genom att vara sockerfri!
 
KÖSS
 
 
4
Lena i Umeå

Håller helt med. Det är så tydligt i många sammanhang att man – till synes helt oreflekterat – har en stark koppling mellan livskvalitet och sockerintag. Själv menar jag att min livskvalitet har ökat genom att jag inte längre har IBS-problem, inte har värk, är mycket piggare, och är inte alls beroende av att äta i parti och minut.

A

Så ..för att andra tycker att du ska äta en bulle så mår dem inte bra själva? Intressant analys.....

Elisabeth G

Jag tror att du har alldeles rätt. Sockerberoende är liksom alkoholberoende väldigt glada i att dra ner andra i träsket. Om andra också missbrukar känns deras eget missbruk inte lika allvarligt.

Hanna

A- det är ofta så med tex alkohol också så blir en del obekväma i att andra inte dricker, de börjar ju då kanske ifrågasätta sitt eget drickande vilket kan göra att de truggar att andra ska dricka eller äta socker för att då lättare ursäkta sitt eget bruk eller beroende.