Synbiotika

Detta är en annons från BODYSTORE och innehåller reklamlänkar
 
När jag började med carnivore, och även perioder med keto, så har jag haft problem med magen och regelbundenheten. Jag kände att det förvärrades på carnivore då magen fick en helt annan föda. I början på carnivore så gick även mitt blodsocker hejvilt. Har ju ätit prebiotika i form av bönor innan, men det är ju egentligen inte optimalt då bönor försämrar näringsupptaget.
 
Jag har dock verkligen gillat bönor, dels för att det håller min mättnadskänsla bra men också för att det kändes som att jag fick en bra blodsockerkontroll. Tyvärr kan det trigga mitt sug, så även grönsaker. På kött och smör är verkligen suget som bortblåst - det är hur häftigt som helst.
 
däremot har jag lagt till en pusselbit - synbiotika. En gång per dag tar jag en pulverpåse som är fulladdad med probiotika och prebiotika. Probiotikan är våra små kompisar i tarmen och prebitoika är fibrer som går ner till tjocktarmen och blir mat. Hur bra är inte det då? Hur bra som helst!
 
Resultatet är att jag har en sjukt bra blodsockerkontroll - utan de negativa effekterna av bönor - är regelbunden i mina vanor och mår kanon. 
 
Man kan dividera hejvilt om det där med att man inte skall äta kosttillskott i Carnivore men jag tänker att förr i tiden fick vi naturligt i oss bakterier, vi bodde ute i naturen och de var liksom överallt. De flesta av oss idag lever urbant och kliniskt så vi får inte i oss det på samma sätt.
 
Vi vet idag att prebiotika hjälper oss att få lägre blodsocker vilket möjliggör en effektivare viktnedgång. Min empiriska studie med n=1 visar att min biokemi funkar skitbra ihop med det. Stormtrivs helt enkelt!
 
Du kan klicka hem din egna synbiotika HÄR (länk)
 
KÖSS
 
 

Jag vill må bra

Förr i tiden var vikten det enda som snurrade i mitt huvud. Var det inte maten så var det träningen och storleken på kläder. Snacka om begränsat liv. Hur skulle det få plats att tänka på något annat där?
 
Idag tänker jag väldigt sällan på min vikt, visst jag kan ha dagar där jag har dålig självkänsla och då vill jag automatiskt börja kontrollera vikten. Men de flesta dagarna går mina tankar till allt annat. Det är en befrielse!
 
Mitt huvudsyfte är att må bra, bli lycklig och därför måste jag ta hand om min farkost - kroppen. För i tiden ville jag slaviskt äta mat, idag är jag nästan som en normis i huvudet och tänker i banor som "ja, det vore gott med fläsksvålar, men jag rokar inte vara trött i huvudet imorgon" eller "åh ost är ju supergott, men att ha astma 3 dagar efteråt - ovärt"
 
För mig blir det då enkelt att inte äta dålig mat eller hetsäta. Det står på en stadig grund nu för tiden.
 
Det som också är spännande är att det har varit en del emotionellt jobbiga perioder nu, men jag har inte ätit på dem. För bara 1 år sedan hanterade jag bitvis livet med maten. På Carnivore känner jag inte alls på det sättet. Jag vill liksom inte äta. Resultatet är att livet är lite stökigare, jag måste liksom hantera mina känslor och mitt liv, jag behöver söka tröst och medmänsklighet.
 
Att faktiskt ha bra argument varför man inte väljer att hetsäta eller äta skräpmat är viktigt för beroendehjärnan. Vikten brukar vara ett svagt argument då beroendehjärnan skiter i det, man tänker lätt "vad gör en dag?".
 
Mitt tips är därför att lista argument varför du vill äta bra.
 
KÖSS
 
 
2

Motivet bakom matvalen

Jag har bantat i hela mitt liv. I hela mitt liv har jag fått för mig att mitt värde sitter i min vikt. Jag skulle alltid ner, ner, ner. Idag tänker jag inte på samma sätt, idag tänker jag på min känsla i kroppen mer än vikten i kilon.
 
Det är så jävla ångestframkallande att enbart tänka i vikt och att man måste ner. Hela livet liksom förpestas av bantande. Förr i tiden fick jag massiv ångest om jag åt "för mycket" eller "fel". Idag kan jag känna att det inte känns najs om byxorna är tighta, men det ger mig ingen ärkeångest. 
 
Idag kan jag äta saker som inte ligger i min ordinarie matplan när jag är på resa. Om jag äter ostar så spiller det inte längre över i min vardag och jag äter så det sprutar ur öronen. Jag tror det beror på att jag inte är fixerad vid min vikt längre - jag bara fortsätter äta som vanligt när jag kommer hem igen. Att äta något överviktsframkallande för i tiden gav mig sjuk ångest, nu så bryr jag mig inte. Därför väcks inte merbegäret att döva ångesten och därför fortsätter jag äta som vanligt när jag kommer hem.
 
Ja, jag tycker det är jobbigt att konstatera att jag inte direkt blivit smalare över semestern, men det innebär inte att jag får ångest och slår på mig själv. Jag vet att när jag är i mina rutiner så ramlar det av efter en tid. Jag behöver inte vara supertight jämt - för mig är det mer värt att ha frihet att äta flexibelt än och då "offra" att jag känner mig plufsig en vecka än att jag blir låst av ångest och inte kan äta något! Ångesten är verkligen en rotorsak till att vi fortsätter äta även fast semestern är slut.
 
Hur kommer det sig då att jag inte äter bröd och glass när jag är borta? Dels har jag 0 intresse av det, dels så är jag sockerberoende och då jäklar spårar det ut! Det är det inte värt.
 
Jag mår allra bäst när jag bara äter kött och smör - jag blir bäst mentalt och min kropp mår bäst på den kosten. Därför väljer jag att äta så, inte för att gå ner tonvis i vikt eller för att jag inte "får" äta något annat. När jag semestrat ett par dagar liksom längtar jag tillbaka till rutinerna igen, att må sådär toppen i kropp och knopp. Då blir det enkelt - det blir en morot och ingen piska att välja "tråkig" mat.
 
Vad är motivet bakom dina matval? Morot eller piska?
 
KÖSS
 
 
1