Beroendet går i skov

Det är lustigt med beroendesjukdomen - den går verkligen i skov som alla andra sjukdomar som sitter på hjärnan. i kan ha fantastiska perioder som sedan avlöses i rena katastrofperioder. Perioder där vi inte ens kommer ihåg hur det var att va frisk för vi får kämpa med sötsuget med vita knogar.
 
Just nu är jag inne i en bra period. Jag tänker knappt på mat, känner ingen hunger och är allmänt nöjd och glad. Det är nästan så jag har glömt bort hur det var att vara sockerberoende! Känner mig såå tacksam. 
 
För mig är det viktigt att mitt liv i tillfrisknande skall göra mig lycklig, inte vara en ständig kamp mot sockret. I början var det mycket offerkofta, jag tyckte synd om mig själv för att jag inte fick äta som alla andra! Numera så går jag förbi godishyllan som om det vore hundmat, det intresserar mig inte alls och jag vill liksom inte ha eller äta!
Tänk, det trodde jag aldrig för ett par år sedan.
 
Idag handlar mitt tillfrisknande om att öka välmåendet när jag har ett dåligt skov, och njuta av de bra perioderna. För mig handlar det om rutiner mycket, att jag skall slippa förhandla med besluten. Jag vet när jag skall äta, sova, jobba, träna. Jag har så mycket regelbundenhet det bara går.
 
Att inte ha en medvetenhet om att sjukdomen går i skov är farligt för tillfrisknandet. Vi kan förledas att tro att vi är friska och att vi kan börja rucka på rutinerna. Nej nej, rutiner är det som håller oss på banan. Så vad som än händer så behöver vi hålla på dem.
 
Vi behöver också veta vad som tar och ger energi i vårt liv. Det är sådär enkla basala saker men som vi beroende har en förmåga att strula till. Gör det enkelt är ett slagord vi behöver omfamna!
 
KÖSS