Frigör dig från andras expertråd

"Det går inte att vara 90% Carnivore/LCHF/KETO, antingen är du det eller så är du det inte alls!" Vilket trams! Överallt får vi höra massa uppfostrande tjafs om att det inte går att vara X om man inte gör det hela tiden, dygnet runt, varje dag på året. Hallå skam, välkommen in - eller vaddå?
 
Det är så typiskt, alltid ska vi känna och matas med att vi inte duger. Som att vi aldrig är enough. Jag blir så trött på det. Jag tänker såhär: jag har en målbild och ramar som jag trivs med att äta med. Blir det fel ibland - so what? Det innebär inte att jag inte får kalla mig för LCHFare/KETO/Carnivore yada yada. Det är det jag äter oftast, men får jag i mig lite morot så liksom what. Knappast som att jag har ätit cyanid.
 
Jag ser måltid för måltid. Mina måltider ser oftast likadana ut. Lite kött, lite smör. Stora skratt och mycket sällskap. Ibland blir det några stackars blomkålsbitar och ibland blir det inget smör. Jag har noll behov av att slava under någon form av perfektionism. 
 
Det absolut allra farligaste är att vara perfektionist i maten. Äter vi någonting utan för vår stränga bild går vår värld under och vi tänker att det är kört. Skammen och oron kommer krypande och snart förvärrar vi situationen gånger 100 och äter lösgodis så det sprutar ur öronen.
 
Tro mig, been there. Haft så sjukt stränga ramar att de nästan ströp mig. Vad hände? Tja, helt plötsligt åt jag kilovis med fläsksvålar och mandlar och gud vet vad. Ju mer jag tänkte på min perfektionistiska mat, desto fler gånger hetsåt jag. När jag frigjorde mig från smalidealet och sa F*CK IT till alla ramar och regler - då lugnade sig allt. Helt plötsligt tappade jag intresset för mat och maten blev ointressantare för varje dag som går. Liksom, det går att överäta av allt. Min beroendehjärna kan trycka kött om det är så. Men utan skam så tappar det magin. Nu kan inte maten skamma mig längre. 
 
Skillanden från idag och igår är att förut så hade fläsksvålar en dragningskraft - jag visste att de gjorde mig olycklig för att jag inte kunde kontrollera dem. Förut hetsåt jag mejerier så det sprutade ur öronen - de var förbjudet, det var laddat och farligt. Idag så äter jag inte mejerier eller fläsksvålar. Mejerier ger mig eksem och fläsksvålar föder mitt fysiska sug, och jag väljer bort det slaveriet. Jag pallar inte att gå omkring sugen helt enkelt, men skulle jag väldigt gärna vilja ha fläsksvålar så skulle jag också äta det. Det finns inget laddat i det. Men jag orkar inte att inte känna mig mätt och nöjd som jag gör på annan mat. 
 
Frigör dig från allas tyckande och tänkande. Jag tänker såhär: jag gjorde det bästa jag kunde utifrån de resurser jag hade idag. För det är sanning! Ditt värde och din process är så mycket mer värdefull än att någon kan komma att skriva dig på näsan.
 
Så fort tankarna kommer: f*ck it! Så inte värt det!
 
KÖSS
 
6
Effie

Jag försöker skilja på definitioner "det här är LCHF/Keto/karnivor/whatever" och hur jag äter "rätt för det mesta" men inte 100% vad-jag-nu-äter.
Definitioner använder man när man pratar med folk, så att man förstår varann. Vad jag äter angår egentligen ingen annan än mig, och jag skäms inte en sekund over att äta morötter eller ens chokladpraliner (varför det? Jag väljer, och star för mitt val. Jag är inte redovisningsskyldig inför någon annan). Sedan föredrar jag att ha ramar och regler "det här är normal mat", för det förenklar tänket för mig.

Ulrika

Grace Kelly sa en gång "Whatever works" när någon frågade henne om varför hon fortfarande använde filmsmink efter att hon blivit prinsessa av Monaco och inte bytte till mer exklusiva märken. Så försöker jag tänka i mångt och mycket "Whatever works"- behöver inte vara dyrt, känt, eller gå efter särskilda regler (om någon undrar så håller jag mig inom lagen, där gäller inte detta tankesätt :D). har ju trots allt många års erfarenhet av vad som INTE fungerar när det gäller mig och mat, så en hel del är väldigt lätt att välja bort.
Saknas kunskap och idéer för att leva efter "Whatever Works" applicerar jag istället "Steal with pride" vilket är min arbetsgivare Närhälsans interna talessätt. Stjäl det som är bra från andra som inspirerar dig, man behöver inte uppfinna allt från scratch hela tiden.
Erkänner villigt att det blir mycket "Steal with pride" från denna bloggen :)

Olsson

Det är varken sunt eller effektivt att vara perfektionist överhuvudtaget. Att skippa att lägga tid och energi på de där sista procenten av något och istället investera den i något där det gör större skillnad (man kanske kan gå från 40 till 70 procent istället med något annat) ger mycket mer effekt. Perfektionister är oftast oerhört ängsliga och faktiskt mer eller mindre egotrippade (för ingen annan i världen bryr sig nämligen om de där små struntdetaljerna). Det är en sak att ha riktlinjer och att orka slutföra uppgifter man har påbörjat, men perfektionism tillför väldigt, väldigt lite i det sammanhanget. Jag skulle säga att det snarare ger motsatt effekt. Ta det från mig, jag talar av egen erfarenhet :-)

Anonym

Tack My, precis vad jag behövde höra. ❤️

Carro

Ååå så underbart att läsa!! Jag har också kommit dit hän och det är så skönt.
Var hos bekanta i somras där hen hela tiden frågade ”men får du äta sånt?” Jag svarade konsekvent, ”vadå får? Jag får väl äta precis vad jag vill?”
Jag äter keto men är jag bortbjuden till någon som inte känner mig väl och de serverar potatis till maten så äter jag potatis den dagen. Min kropp dör inte av det och jag tror inte att den tar någon större skada av det heller.
Håller mig ifrån gluten för annars brakar magen ihop. Håller mig väldigt sockerfri med för mer än rent socker än i 2 rutor mörk choklad ger mig migrän så lätt att avstå för mig.

Jag älskar att läsa att fler hittat till detta som du skriver om. Alla får äta vad de vill, det är aktiva val man gör och inget att hetsa upp sig över. Mat ska inte ha regler. Mat är bränsle för kroppen för att kunna leva.

Anonym

Ni är för mycket! Herregud !!! Lev livet är kort ät och njut! Ni lever inte när ni äter en kött med smör !!!