Min klassresa

Vissa läsare tror att jag är värsta kapitalisten vad jag har förstått. Att jag sitter som på ett berg av stålar. Jag har det bra ställt ekonomiskt vilket jag är sjukt tacksam för. Dock är jag inte så mycket för status och symbolgrejor. Jag har ingen fin bil, jag har ett busskort. Martin har en gammal SAAB 95 turbo som vi använder att storhandla och så han kan komma in till barnakuten snabbt för att jobba. Jag vill inte ha märkeskläder, någon flashig båt eller leva lyxliv. Jag har inte de ambitionerna. Jag beskattas inte ens månadsvis som höginkomsttagare så det är inte så att jag har ett hav med cash.
 
För mig är ekonomiskt välstånd att inte vara orolig för räkningar och om något går sönder i hushållet så kan jag laga det utan att gå under ekonomiskt. Jag har en bra lön, men som är marknadsmässig efter 5 årig högskoleutbildning. Och ja, jag vet att vi ingenjörer har bättre betalt än lärare som pluggar lika länge - men det innebär att lärarna är underbetalda, inte att vi ingenjörer har det för bra.
 
Man kan få bilden att bara för att jag har min utbildning samt en trygg ekonomi att jag har haft någon slags räkmacka. Det är totalt tvärtom. Jag är uppväxt på en ö, där visserligen huspriserna är helt absurda - men vårt hus byggdes av pappas släktingar för 100 år sedan så det är inget vi har köpt. Pappa var sjukskriven med dubbel whiplash samt en cancerdiagnos och mamma gick in i väggen och var hemmamamma nästan hela min uppväxt. Jag är uppväxt med 2 bröder så vi bodde på 48 kvm och levde på pappas sjukskrivningspengar. Det var så trångt så min ena bror bodde i garderoben. Jag kommer ihåg att jag bara hade 2 par byxor, när de gick sönder lagade mamma dem. Och de gjorde de ju ofta då jag var ett överviktigt barn och skavde mellan låren.
 
På Gullholmen fanns då inget kommunalt vatten så vi fick fylla på en tank varannan dag. Och jag hade ingen självklar veckopeng utan jag hade hushållssysslor som mamma och pappa hade prissatt. Att tvätta av en dörr fick man 5 kr för, att stryka ett örngott 2 kr. Jäklar va rent det var hemma! Och mamma och pappa höll nere matkostnaderna genom att baka eget bröd och laga storkok.
 
Då det var ont om pengar när jag var liten började jag arbeta som 11-åring med sophanteringen på Gullholmen. Sedan dess har jag jobbat med allt möjligt. Jag har väldigt få perioder bara pluggat, alltid haft ett jobb vid sidan om. Antingen inom vården eller på ett hotell. För mig är arbete viktigt och har alltid varit, det har drygat ut min tighta studiekassa och gett mig möjligheter. Idag är jag 29 år och jag har ärligt talat bekanta som aldrig jobbat en dag. Vi är olika!
 
För mig innebär det en klassresa utan dess like. Att kunna köpa de kläder jag vill och aldrig behöva oroa mig för ekonomin. 
 
Mamma å pappa skulle aldrig säga att vi växte upp i fattiga förhållanden, men jag kan verkligen se tillbaka på det. För dem var rikedom att pappa inte dog av cancern och att vi fick på Gullholmen samt att mamma var hemma. Det var alltid pengabekymmer hemma och man fick göra det bästa av varje slant. Idag har mamma och pappa mycket bättre ekonomi.
 
Jag är tacksam för min uppväxt för den innebär att jag har lärt mig värdet av jobb och den enorma frihetskänslan av att slippa oroa sig för ekonomi. Den har också lärt mig att laga (bra) mat billigt och gör att jag som bara 29 år har fått byggnadskreditiv på banken så vi får bygga vårt alldeles egna kedjehus i Gråbo. För mig är det lyx! 
 
De som går igång på fina bilar och märkeskläder - låt de vara så! För dem ger de värde i livet och alla har vi olika prioriteringar. 
 
KÖSS
 
 
2
Lena

Så ledsamt det är att du ska behöva förklara dig.

Mila

Vilket fint inlägg My. Konstigt folk har fått en sådan syn på dig, jag har aldrig tyckt det känns som om du kommer från en familj med typ bankchef till pappa och liknande. Du har ofta beskrivit att din pappa var sjuk. Jag kan relatera, jag är också uppvuxen ganska fattigt med invandrade arbetarklassföräldrar som hade alkoholproblem. Jag fick aldrig märkeskläder som de andra barnen. Men har också gjort en klassresa och tagit högskoleexamen och har ett annat liv idag, inte materiellt superrikt, men känner mig trygg och glad. :)