Att känna sig tjock

Under påsken är det många av oss som åt "fel". Högtider är ju oftast extra kluriga och det är mycket socialt tryck, många triggers och drogmat finns i överflöd. Det är därför inte konstigt att man faller dit.
 
Är du alltid strikt?
 
Många frågar mig om jag alltid äter så strikt, aldrig gör undantag. Socker och mjöler går fetbort för mig, jag är rädd att om jag öppnar den dörren så kommer jag inte ha kraft nog att stänga den igen. Däremot mejerier, där är torskar jag ofta. Under påsken blev det vekligen sådär med maten. Jag är inte intresserad av plant-food längre, men mejerier säger verkligen ding ding ding i belöningscentrum. Det var en jobbig påsk - vi flyttade spontant då vår köpare behövde lägenheten asap. Nu skall vi bo i en ryggsäck fram till huset är klart i juni, och det gör mig lite orolig i själen. Det är jobbigt att hålla på och flytta runt. Sean fick vi ett tråkigt sjukdomsbesked i familjen så jag valde att spendera ett dygn på Gullholmen. Sov nästan ingenting och maten blev oplanerad och ostrukturerad - jag åt för mycket och jag åt mejerier. Kontentan: jag är långt ifrån perfekt i maten, men jag trivs bäst på att vara strikt carnivore utan mejerier.
 
Tjockkänslan
 
När vi ätit fel kommer tjockkänslan som på beställning. Vi blir obekväma i våra kroppar och kan drabbas av skam att vi inte höll fast i vår kosthållning. Det är naturligt och det drabbar alla. Det jobbiga är när den blir så stor att vi inte vill visa oss för någon annan, att den handikappar oss och begränsar oss socialt. Det visar verkligen på hur stark hjärntvätten är, att vi kopplar ihop vårt värde med vår kropp och vikt. Det finns ingen korrelation där alls.
 
Det viktigaste vi kan göra är att faktiskt gå emot känslan. Att ta den för va den är och sedan göra det vi skall göra. Återgå till din planerade mat, gå på dina planerade aktiviteter och försök vara medveten om dina dumma tankar - det kommer inget väl ur dem.
 
KÖSS
 
7
Anonym

Dina inlägg ger mig kraft och tar bort lite av känslan att jag är fel💖Kram

Nathalie

Förstår tyvärr precis den där känslan du beskriver av att inte vilja visa sig för andra. Jag har varit väldigt underviktig då jag led av anorexi och bulimi under några år. Idag är jag i stort sett helt frisk, MEN jag skäms fortfarande något otroligt över min kropp eftersom jag har gått upp jättemycket (har problem med ämnesomsättningen) därför vågar jag inte träffa de som kände mig som smal. Känns sjukt jobbigt och är verkligen ett hinder :( Kram

Sara

Känner SÅ igen mig i det du skriver. Har sista åren gått upp en hel del i vikt pga olika typer av extrem stress. Bokade lunch med en kompis som jag inte träffat på länge och gick nästan inte dit pga obekväm i mig själv. Blir inte direkt mindre stress och bättre val av att slå på sig själv, särskilt när det jag verkligen behöver är en stor varm kram från mig själv!

Åsa

Så kloka ord som ger styrka!

Åsa

Så kloka ord som ger styrka!

Åsa

Så kloka ord som ger styrka!

Åsa

Så kloka ord som ger styrka!