Att ta fullt ansvar

Det svåraste med att leva abstinent är att gå från ansvarslös till ansvarsfull. När vi lever aktiva i sockerberoendet så behöver vi inte tänka så mycket på matplanering eller konsekvenser att vara slarviga - vi kan äta vad vi vill, när vi vill.
 
Att ta ansvar
 
Att ta ansvar över att leva sockerfritt är en jobbig process i början. Vi behöver:
 
- Laga matlådor
- Ha "nödmat" med oss om något skiter sig
- Kolla upp menyer innan 
- Se till att vi har något att äta på fest/ringa värdinnan innan
- Matplanera luncher och middagar
- Ha matlådor i frysen in case of sjukdom
- Läsa på alla innehållsförteckningar
- Lyssna på kroppen om den triggar på ett livsmedel eller situation
 
Det är ingen lätt omställning en dag från en annan. Det kräver tid och tankeverksamhet. Och det är okej - vi får acceptera att det slirar i början.
 
Se din del
 
Det är lätt att känna sig som ett offer när vi ta ett återfall. Vi kan alltid hitta en omständighet som gör att vi "får" äta socker, det kan vara allt från att kollegan bjuder på fika till att vi gick på restaurang. Men hur mycket vi än hittar anledningar - hur gött är det där molande dåliga samvetet?
 
Foodprepp
 
Nu skall vi flytta och vi skall flytta hem till mamma och pappas övernattningläghet en månad. Det är en jättemysig etta - men matlagningsmöjligheterna är sådär, om än inte väldigt krångliga. Så jag står och på riktigt lagar mat för 6 veckor framåt. Det låter kanske helt galet, men det är nödvändigt. Jag kan inte stå där på pottkanten, det där molande samvetet är verkligen inte värt det. Det finns ingen bättre känsla än att vara ärlig! Då är energin som går åt att preppa och planera såå värt det!
 
KÖSS
 
 
2
Anonym

Lika stark som Pippi! Heja heja 🙌🏻🙌🏻🙌🏻

Wow jättebra text, känner igen mig ♡

Wow, jättebra inlägg! Känner igen mig♡