Hur man pratar övervikt med barn

Jag får många mail från föräldrar till överviktiga barn. De är oroliga och frågar mig hur de skall göra med barnen - hur de bör agera.
 
Disclamer
 
Jag vill först vara noga med att påpeka att jag inte är förälder själv. Jag är dessutom lillasyster så jag har noll och ingen vana av att ta hand om barn. Det är också en djungel för alla uppfostrar olika och har väldigt bestämda åsikter hur saker och ting bör vara - jag pratar ur perspektivet hur jag hade velat bli bemött när jag var liten.
 
Jag har alltid varit överviktig
 
Jag föddes som stor bebis och min vikt fortsatte att öka exponentiellt. Jag har alltif legat över viktkurvan och vet hur det är att leva som överviktigt barn och ungdom. Jag fick tidigt vård och experthjälp och vet vad det är som är jobbigt med att vara överviktig och ung.
 
Misstagen samhället gör
 
Jag täkte börja med att gå igenom de misstag jag upplever samhället gjorde. Jag fick dietisthjälp redan som 7-åring och efter det fortsatte det. Huvudmisstagen man gör är följande: man fokuserar på mängd och man fokuserar på barnets vikt. Att försöka få sockerkänsliga barn att äta mindre är dödfött. Om vi vuxna tycker det är jobbigt att äta mindre finns det ännu mindre konsekvenstänk hos barn. De känner bara att de är sugna och de är sugna NU. Att föröka kontrollera barnens mängd leder bara till matfobier och skam samt en känsla av misslyckande. Det är som att försöka lära en alkoholist dricka lagom - det är ett lidande helt i onödan. 
 
Att väga barnet är skammande och lönlöst. Barnet kommer betinga siffror med egenvärde och tänka att när det står på minus är barnet bra och när det står på plus är barnet värdelöst. Väg inte barn, det borde klassas som misshandel. Vågen säger ingenting, det är ett trubbigt verktyg som tar noll hänsyn till komposition och inre hälsa. Barnkroppen kommer anpassa sig till maten - de hr hela livet på sig att bli normalviktiga.
 
Det största misstaget är att vi prata vikt alls. Det förpesta hela barndomen och sätter griller i huvudet på barnet. Det är ingen idé - det gör bara och endast illa och leder till dålig kroppsbild och ätstörningar.
 
Vad man bör göra
 
Istället för att fokusera på mängd bör dietisten fokusera på livsmedel och barnets biokemi. Optimalt borde dietisten hjälpa barnet med att kartlägga vilka livsmedel som leder till sug. Om barnet fick sitta ner och beskriva hur det mår efter intag av ett visst livsmedel för att upptäcka själv vad som triggar och inte, tillsammans med stöttande experthjälp så får det en karta över den individuella biokemin. Genom att äta en individuell kost så kommer barnets sug att minska, barnet äta mindre och få en bättre hälsa.
 
Att även lära ut vad som händer i kroppen när man intar socker, fett, protein och grönsaker är viktig kunskap. Att barnet förstår vilka fysiska processer som sker vid intag av viss föda är viktigt för att barnet skall välja bra mat. Barn är inga idioter och näringslära är något som bör läras ut tidigt.
 
Föregå som gott exempel
 
Barn gör inte vad du säger, barn gör vad du gör. Så banta inte eller noja över din kropp. Lär ut kroppskärlek och medkänsla. Och ge inte barnet specialkost, ät samma i hela familjen. Skall barnet äta nyttigt skall ni andra det också. Det är inte okej att peka ut barnet, det blir inget bra av det.
 
KÖSS
 
Jag 10 år
 
 
4
Carro

Jag är mamma till två barn som båda är normalviktiga. Jag äter ketogent och barnen äter i princip samma som jag. De äter mer rotfrukter och äter det som serveras i skola och hos kompisar. Vi pratar om socker och de vet att socker inte är nyttigt men att det är gott. Jag har barn som inte är sockerkänsliga så de kan äta några bitar utan att det blir överviktiga. Vi har aldrig lördagsgodis hemma dock utan godis och liknande får man på kalas och hos mormor/farmor ibland.
Jag tror att det är viktigt att man inte tvingar barn in i någon speciell kost precis som du skriver, alla i familjen äter samma! Jag vill inte bli som somliga hysteriska veganföräldrar som tvingar sina barn att avstå kött så därför avstår mina barn inte socker hos andra men vi äter inte det hemma och ännu så länge fungerar det utmärlt för oss iaf. Jag är inte exportberoende utan missbrukade socker och tog mig ur det genom att förändra mitt liv och mådde på så sätt bättre och behovet av socker finns inte idag.

monica

Jag var/är sockerberoende. Ville alltid ha något att tugga på, knaprigt, knastrigt. Helst skulle allt i matväg doppas i strösocker. Jag var inte överviktig som barn men hade hål i varenda tand som 7 åring och 15 åring ochmagont. När mina barn var små var det fredagsgodis. Ingen sockrad dryck, inte oboy. De har aldrig haft hål i tänderna. Barnbarnet lik mig, vill gärna ofta tugga på något.Frukter som onödiga mellanmål. Han väger ca 5-7 kg för mycket, som barn ofta glr nu för tiden. Hans föräldrar har skåpen fulla i kex och kakor, strössel och kolasåser, glass och dricka. Jag tycker det är både dyrt och bedrövligt. Förr kunde pojken bli väldigt speedade, kunde äta godis tills han spydde. Jag kan bara påtala tandtroll, men nu finns ju fluor. Samt hur dyrt och onödigt med alla sockerprodukter. Nämna risk för övervikt skulle jag inte göra.Men gärna rensa skåpen . Vad jag själv äter!? Inget godis, bara hembakat bröd, närodlad mat. Försöker hålla mig till LCHF men finner ingen god mat.

Theresa

Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskastare som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad att jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett problem med förhållandet, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskramen som hjälpt mig med mitt eget problem. Hans email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
1) kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) Bindande stavar
6) Breakup Spells
7) Förbanna en förälskad älskare.
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor
9) vill tillfredsställa din älskare
10) Lotteri
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

Nette

Riktigt bra inlägg. Så har jag gjort med alla mina tre barn, alltså pratat näring och innehåll i maten. Att fisk bygger vägar i hjärnan för tankarna att åka på och att rotfrukter ger tankarna fart, typ så. Väldigt förenklat, men de har lyssnat. Men jag har också varit hos skolsyster med två av barnen, det ena var lite för mulligt och det andra är för smalt :D. Två individer uppvuxna under samma förutsättningar. Det är inte lätt, det där. Och mellanbarnet då, ja han är, enligt alla tabeller, lagom