Bilfobi

Okej, nu skall jag vara riktigt jävla ärlig. Lägga korten på bordet och blotta mig helt, jag gör det för att någon annan kanske inte känner sig så ensam i det och att förhoppningsvis vet du något bra tips att dela med dig av.
 
Jag lider så enormt av min motorvägs-fobi. Det hela började med att jag fick en superfin tjänstebil som är hur trygg och bra som helst. Jag tog körkort för 4 år sedan och inte kört jättemycket, jag sjukt lågt självförtroende i bilen. Det är ett stående skämt bland mina kompisar att jag är en dålig bilförare och man har alltid skämtat om det - det har blivit ett stående joke. Jag håller alltid hastighetsgränsen, gör aldrig dumheter och planerar alltid min färd. Jag är en ansvarsfull bilförare - men ändå har jag noll självförtroende.
 
En dag när jag skulle åka hem från Gullholmen så var jag sjukt trött, vi skulle flytta dagen efter och jag behövde åka hem tidigt. Tjörnbron var avstängd på ena filen och jag skulle byta fil när det kommer en fartdåre i 140 och tutar på mig. Helt darrig och skräckslagen blev jag. Åkte av och mediterade. Resan hem blev en mardröm med panikångestattacker hela vägen - och efter det har det hängt i. 
 
Varje gång jag är ute och kör får jag panikångest och det ar gjort mig så himla handikappad. För ett par dagar sedan fick Martin komma och hämta mig och köra bakom.
 
Jag kan inte härleda känslan, men jag känner mig instäng på motorvägen som att jag inte kommer därifrån. Det är obehagligt som fan. 
 
Jag är så arg på ångesten, jag tänker inte ge upp! Jag har bekanta som lidigt av samma sak och som slutat köra helt. NEJ! Jag tänker inte göra det, jag tänker hitta något sätt att bli befriad. Och första steget är ju att prata om det - jag känner sån skam för detta. Som om jag inte borde känna såhär. Och det är slut på det nu - jag vill verkligen njuta av att köra bil.
 
Har bokat in möte med KBT och hoppas på det allra bästa - jag är beredd att göra vad som krävs. Men bombadera mig gärna med tips och trix hur ni har gjort för att övervinna era rädslor.
 
KÖSS
 
20
Malin

Hoppas dina vänner läser det här och förstår att det inte hjälper dig att skämta om att du skulle vara en dålig bilförare. Om man alltid får höra att man är på ett visst sätt.. ❤️ Tror att kbtn kommer hjälpa dig bra, och tack för att du delade 🙏

Anonym

Jag känner samma som du! Måste planera min körning, vågar inte köra i stan för jag kan inte vägarna, vilket skulle medföra att jag körde i 30 för att vara säker på att jag va i rätt fil. Jag hittar ett lugn när jag tillslut sätter mig bakom ratten men kan bli nipprig av alla bilar runt om. Frågade ett medium nyligen varför jag är rätt för körning och hon sa att jag känner av stressen av dom andra bilisterna och gör det till min, jag är för empatisk över lag o måste hitta sätt att inte ta in allas energier. Men ett sätt att är att dina kollegor slutar skoja med dig, föe uppenbarligen är du safe and sound eftersom du är där du ska vara, den tid du behöver vara. Ett annat sätt är att du kör många fler gånger på samma väg när det inte är så mycket trafik o träna på snabba filbyten o känna makten att du har samma rätt att vara där som en annan.Min svåger sa: man lär sig köra bil snabbt, men att känna sig säker o bekväm tar sin tid, enda sättet är att bara köra. Hejja dig du kan detta!!! Du har en bil att öva med, kan inte bli bättre. O dessutom, du fick ditt körkort för att någon tyckte du var färdig med bilskolan! Annars hade dom inte släppt dig, tänk på det!!!🌞

Helen F

Ah men så trist. Det är läskigt att köra bil. Det är härligt att köra bil. Håll dig till din säkra körningen men kör mer. Varje dag. Slit in det. Vissa älskar motorväg, vissa älskar stadskörning.

Det har nämnts ovan, men det är vanan som gör en bra bilförare. Körkortet visar bara på att du får. Så varje gång du och M ska någonstans med bilen. Kör. Varje ärende som ska göras (där det inte är orimligt att köra) kör. Och ut på Tjörnbron och andra ställen. Hitta ditt lugn i bilen.

Jag är alltid helt slut i rutan efter längre körningar med mycket eller rörig trafik. Det får jag leva med. Men jag räds det inte!

Lycka till!

Helen F

Ah men så trist. Det är läskigt att köra bil. Det är härligt att köra bil. Håll dig till din säkra körningen men kör mer. Varje dag. Slit in det. Vissa älskar motorväg, vissa älskar stadskörning.

Det har nämnts ovan, men det är vanan som gör en bra bilförare. Körkortet visar bara på att du får. Så varje gång du och M ska någonstans med bilen. Kör. Varje ärende som ska göras (där det inte är orimligt att köra) kör. Och ut på Tjörnbron och andra ställen. Hitta ditt lugn i bilen.

Jag är alltid helt slut i rutan efter längre körningar med mycket eller rörig trafik. Det får jag leva med. Men jag räds det inte!

Lycka till!

Anonym

Det är inte mycket till vänner. Du kan ju tydligen köra så gör det.

Anonym

Det är inte mycket till vänner. Du kan ju tydligen köra så gör det.

Hanna

Hej! Vill bara berätta att jag har samma fobi och får också panikångest av vissa trafiksituationer. Dock har just motorvägsångesten blivit lite bättre, känner mig också instängd, men har insett att motorvägen ändå är relativt säker och att det finns fickor här och där som man kan stanna till på i värsta fall. Själv kämpar jag mest med ångest inför dåligt väglag (snö, is, spöregn, mörker) och att köra in och ut ur storstäder, där det är flera filer och mycket trafik. Tycket även att det är jobbigt att ligga bakom ett väldigt långsamt fordon på landsväg, där det förväntas att jag ska köra om. Hoppas att KBT:n hjälper för dig!

monica

Det finns inte gamla vägar kvar, så du slipper motorväg!? Boka in några lektioner med körskola. Träna de svåra situationerna. Ev ta taxi om det är över t ex Tjörnbron, ser otäck ut. Vet de som tar taxi till närmsta flygplats 14 mil bort. Du lärde dig att våga flyga. Har släktingar som aldrig skaffat körkort, utan åker med sammanboende eller kommunalt.

Anonym

Det är inte ok att dina vänner skämtar om dig som bilförare och förminskar dig.

Du är en problemlösare och kommer knäcka nöten.

SL

Säg åt dina kompisar att sluta!!
UT OCH KÖR MER! Träna när det är lite trafik. Ta med Martin. Träna aggressiv körning, gasa fort, väja, tvärbromsa och att köra fort under kontrollerade former med det i ryggen blir du tryggare när du kör lugnt. Lär känna din bil, var har du hörnen, filplacering osv.
Jag lärde mig köra på landet, så snacka om hispig när vi flyttade till en (mindre i jmf med Gbg) stad. Jag körde mot rött och in på gång- och cykelvägar, fel fil, flera varv i rondeller för att jag var upptagen med att hålla koll på allt, trafik, skyltar, filer, vart jag skulle mm. Men nu är det hellugnt men skulle inte fixa storstäder som Göteborg eller Stockholm, men med handledning och träning så skulle jag lära mig det med.
Så helt enkelt kör mer, inte bara när du måste.

Frida D

Dina vänner ska stötta dig och inte driva med dig angående detta. Tala om detta för dem, och hur dåligt du har mått. Det är mycket att hålla reda på när man kör bil, det finns risker. Det är inget konstigt att en människa blir nervös av det. Men du kommer att klara det, tänk vad du gått igenom och klarat av sen du startade bloggen bara. Var öppen med vad du behöver, känn efter och tänk efter. Be om hjälp. Övning är bra. Motorvägskörning kan vara jobbigt - men ska p.g.a. det inte undvikas helt. Däremot föreslår jag att du tränar på bilkörnong på lite lugnare vägar - där det finns. Även om det tar längre tid att komma fram. Träna t.ex. i mindre samhällen, där det går långsammare och man hinner med att tänka. Och man behöver inte alls "följa trafikrytmen". Man får köra sakta (inte skitsakta 30 km/h på en motorväg såklart, det är olämpligt och farligt - men man behöver inte hålla 110 eller 90 eller 70 bara för att det är maxgränsen). Man får ta körlektioner även efter att man har tagit körkort! T.ex. för att ha någon med sig när man gör vissa moment man har svårt för (motorvägskörning, fickparkering, etc.). Det kan kännas tryggt. Kör ofta, och ha god tid på dig när du kör! Man får stanna och ta en paus när man behöver. Ibland kan det hjälpa att ha på väldigt soft musik som hjälper en att komma ner i varv när man kör.

Frida D

Dina vänner ska stötta dig och inte driva med dig angående detta. Tala om detta för dem, och hur dåligt du har mått. Det är mycket att hålla reda på när man kör bil, det finns risker. Det är inget konstigt att en människa blir nervös av det. Men du kommer att klara det, tänk vad du gått igenom och klarat av sen du startade bloggen bara. Var öppen med vad du behöver, känn efter och tänk efter. Be om hjälp. Övning är bra. Motorvägskörning kan vara jobbigt - men ska p.g.a. det inte undvikas helt. Däremot föreslår jag att du tränar på bilkörnong på lite lugnare vägar - där det finns. Även om det tar längre tid att komma fram. Träna t.ex. i mindre samhällen, där det går långsammare och man hinner med att tänka. Och man behöver inte alls "följa trafikrytmen". Man får köra sakta (inte skitsakta 30 km/h på en motorväg såklart, det är olämpligt och farligt - men man behöver inte hålla 110 eller 90 eller 70 bara för att det är maxgränsen). Man får ta körlektioner även efter att man har tagit körkort! T.ex. för att ha någon med sig när man gör vissa moment man har svårt för (motorvägskörning, fickparkering, etc.). Det kan kännas tryggt. Kör ofta, och ha god tid på dig när du kör! Man får stanna och ta en paus när man behöver. Ibland kan det hjälpa att ha på väldigt soft musik som hjälper en att komma ner i varv när man kör.

Hanna Karlsson

Mitt bästa tips är också att köra bil mer. Att utsätta dig för de situationer som är jobbiga. Kan du inte ge dig ut på Tjörnbron när det är som minst trafik och öva? KBT handlar om att utsätta sig för det man är rädd för så ut och kör bil mycket.

Anonym

Jag hade dödsångest förut men bestämde mig för att ta kontroll över bilen, att köra så mycket jag bara kunde!
Jag blev taxichaufför...!!!
Var för mig att bevisa min styrka och möta rädslorna. Att skaffa mig så mycket kundskap och erfarenhet som det bara går!
Ibland får jag "nog" och behöver paus från allt och alla, men härtills har det funkat bra! Jag har överlevt mot alla odds :D

Anonym

Hej! Jag pluggar till psykolog och mot bakgrund av det du beskriver så tänker jag att en KBT-behandling kommer att vara exakt det du behöver. Det kommer att vara jättejobbigt men är väldigt effektivt för det du beskriver. Hoppas att du får en duktig terapeut. Det finns också en bok som heter Fri från panik som vänder sig mot paniksyndrom, ett tillstånd som liknar det du beskriver med undantag för att det oftast inte gäller bara just bilåkning. I den boken kan du hitta mycket hjälp, skulle jag tro :)

Anonym

Tror KBT är precis vad som kommer lösa sen här nöten :)
Hittar du en psykolog du fungerar med så kan du nog lämna över ”planeringen” till den och bara fokusera på att sköta den uppgift som du för tillfället fått. Rätt skönt att inte behöva förfasas över hela vägen liksom. Som att någon tar en i handen och leder en genom snårskogen, jätteskönt.

Anonym

Tror KBT är precis vad som kommer lösa sen här nöten :)
Hittar du en psykolog du fungerar med så kan du nog lämna över ”planeringen” till den och bara fokusera på att sköta den uppgift som du för tillfället fått. Rätt skönt att inte behöva förfasas över hela vägen liksom. Som att någon tar en i handen och leder en genom snårskogen, jätteskönt.

Anonym

Normalt att känna skepsis ifm bilkörning. Det är ju inte helt ofarligt att sitta bakom ratten. Om du blir så dålig av det borde du kanske sluta köra. Ju räddare du är ju farligare chaufför är du. Ser varför du skulle vilja slippa rädslan, och att andra bilförare kan ha påfört dig den, men idioter kommer desvärre alltid att finnas i trafiken, de kommer du inte undan oavsett.

Anonym

Jag lider också av motorvägsfobi. Rapportera gärna hur det går med terapin! Jag vill också bli av med denna fruktansvärda rädsla. <3

Anonym

Du borde inte köra bil alls så länge du känner så här. Du låter ju rent livsfarlig.