Vi behöver inte vara perfekta i maten

Många utav oss följer en typ av diet - ett sätt att äta på. Det kan vara så att vi begränsar mängd eller vissa livsmedel. Jag själv äter carnivore som är helt mejerifri, även utan smör.
 
Det blir dock verkligen inte perfekt varje dag, och det känns inte alls som något skamfyllt.
 
"En perfekt dag"
 
- Lunch
- Middag
- Inget chark, mejerier eller grönsaker
 
Detta är ju idealet, det är så min kropp mår bäst av. När jag äter enligt mitt ideal funkar kropp och knopp perfekt. Magen är i balans och jag märker inte av astman.
 
Ibland blir det dock knäppt. Jag kanske är ute och reser eller så är jag ute på kundlunch. Då kan det hända att det slinker ner mejeri, grönsaker eller chark. Jag känner att min kropp inte mår 100 och får sona för det.
 
Du behöver inte vara perfekt
 
Vi är ju helt hjärntvättade i samhället då normen kopplar ihop vår vikt med vårt värde. Det blir väääärldens deal när vi äter fel och vi fylls av skam och ångest. Helt plötsligt är allt okej, fuskar vi till lunch kan vi lika gärna elda på till middag. En ond nedåtgående spiral.
 
Hunger är inget farligt och det finns inget skamfyllt med sug. Det är liksom så det fungerar att vara människa. Människan skall vara hungrig, skall vilja äta. Samhället ger oss dock överflöd av mat och därför blir det svårt för oss - samhället ger oss också principen att vi är dåliga om vi är överviktiga, därför blir det extra svårt. Det är fasiken inte lätt att vara människa!
 
Jag kan vandra i gråzonen i perioder, äta saker som jag vet inte är hundra för min kropp. Jag äter dock aldrig socker och mjölmat - då isolerar jag mig i veckor och blir helt maktlös. Gråzons-mat som grönsaker och chark kan jag äta för mycket av, men det blir ingen evighets-loop av konsekvenser.
 
När du behöver vara perfekt
 
Jag har ju varit sockerfri i snart 4 år och ju längre vi har varit sockerfria desto mindre perfektionism behöver vi. Jag kommer nog aldrig kunna äta socker och mjölmat, men jag behöver inte vara lika nitisk som jag var det första året. Det första året som sockerfria sockeberoend behöver vi tydlig struktur för att överleva vårt virgin-år. Första julen, första påsken, första födelsedagen. Vi behöver se att det minsann går att leva gott utan socker. En matplan är ju en välsignelse i början.
 
Hur som helst hände det att jag inte åt perfekt även under mitt virgin-år, skillnaden här var att jag nästa måltid gick tillbaka till min matplan. Det var inte så att jag bara sket i allt och åt, jag försökte så gott jag kunde.
 
Överlag behöver vi vara mer självsnälla. Att piska oss till perfektion är liksom ingen idé, det ger aldrig något gott. Det är inget skamfyllt i att känna sug och hunger är inte heller något som är fyllt med skam - det är så att vara människa.
 
KÖSS
 
 
1
Anonym

Så passande bild. Ett lass med chark.