Fel diagnos?

Att gå ner mycket i vikt är en stress för kroppen. Ofta använder vi ganska brutala metoder, äter skitlite och tränar skitmycket. Kroppen pumpar ut stresshormon och den blir sliten. 
 
Min extrembantning
 
2015-2016 gick jag ner väldigt mycket väldigt snabbt. Jag rasade i vikt. De kläder jag hade en månad var för stora månaden efter. När jag tittar tillbaka ser jag hur destruktivt mitt levnadssätt var. Det jag åt var bra mat: kött, grönsaker, smör - men jag åt toklite. LCHF är fantastiskt, men det är få "dieter" man kan äta så lite på utan att må dåligt. 
 
Jag tränade också som en tok - 5 dagar i veckan, minst. Både lite cardio men massa styrketräning. De dagar jag inte tränade promenerade jag. Och så hade jag precis fått mitt första jobb efter examen, jag jobbade som en tok för att bevisa mig. Vem behöver äta när man kan jobba? Ovanpå allt hade jag ett ätfönster på 4 timmar, resten av tiden fastade jag.
 
Konsekvenser
 
Konsekvenserrna kom 2017 - jag kunde inte längre äta så lite, jag höll på att gå under. Hetsätningsattackerna avlöste varandra och varvades med dygnsfasta, jag kände mig oduglig - varför kunde jag inte sluta hetsäta? Jag kompenserade med träning. All ångest jag fick av hetsätningen slukade hela min tankeverksamhet - varför kunde jag inte vara lika duktig som förut?
 
Ovanpå allt slutade min mens komma. Den försvann i långa perioder - allt från 6 till 9 månader och jag fick tillslut diagnosen PCOS.
 
PCOS
 
Jag accepterade min diagnos med smärta. Jag kände igen mig i vissa symptom, hur jag hade så lätt att gå upp i vikt och oregelbunden mens. Samtidigt var det märkligt - alla mina hormoner är och var normala. Jag hade inte högt testo och jag hade inget högt blodsocker eller C-peptid som visar på höga insulinvärden. Faktum är att jag hade så låga C-peptidvärden att läkaren trodde jag hde diabetes typ 1 tills han såg mitt låga blodsockervärde - jag var definitivt inte insulinresistent, även fast jag trodde det ett långt tag. Jag hade inte de typiska symptomen på PCOS som manlig behåring, håravfall osv - jag hade fått en diagnos för att jag hade hög äggreserv.
 
Fel diagnos?
 
Min vän Ann-Ida skickade en länk till mig med texten "Mysan, säker på PCOS?" och jag tappade hakan. Hypotalamisk amnorée (Hypothalamic Amenorrhea). Det är vanligast på väldigt underviktiga kvinnor eller atleter där hjärnan stänger av förmågan att ägglossa för den upplever sån stress. Artikeln visade också att de flesta får fel diagnos - PCOS. Det var okså vanligt att kvinnor som har gått ner väldigt mycket i vikt får denna åkomma, även fast de inte är underviktiga. Ett typiskt symptom är sömnproblem - vilket jag kände igen mig i. Skillnaden mellan PCOS och HA är att HA har helt normala hormonvärden och inte de typiska symptomen som manlig behåring och håravfall.
 
Till gåtan tillhör att jag gick hos HerCare för att få hjälp och de hade strängt förbjudit mig att träna - jag gick från träning 5 dagar i veckan i 7 års tid till ett uppsagt gymkort. Jag hade också lagt över till carnvore och började äta mycket mycket mer.
 
Resultatet? Min mens kommer som en klocka och jag ägglossar varje månad.
 
Jag gick med detta till gyn och frågade om de verkligen satt rätt diagnos. Svaret? "Det spelar ingen roll". DET SPELAR INGEN ROLL?! För mig som biohacker spelar det MILSVID skillnad - på PCOS skall du träna och äta strikt och ha superkoll på din vikt. På HA skall du röra dig minimalt och äta massor - DET SPELAR ROLL!
 
Gyn sa att det är möjligt att jag har PCOS som gav symptom fram till jag var 20 (då jag började med LCHF) vilket förklarade att jag hade manlig behåring och bara mens 2 gånger i hela mitt liv, men att jag nu har HA på grund av min kraftiga viktnedgång. Meeeen, det spelar ingen roll egentligen tyckte dem.
 
Herregud... vården...😩
 
Min reparationsfas
 
Jag adresserar min nya information med helt annan approach - jag vilar skitmycket och äter så mycket jag bara kan. Jag har börjat sova såå mycket bättre och allt börjar stabiliseras, både sömn och stress. I min kropp känner jag en allt högre lust för rörelse, men för mig blir det mest promenader. När kroppen är repad så kommer den signalera när den vill börja träna igen.
 
Varför är det ingen som pratar om de skadliga effekterna av att äta för lite och träna för mycket? Vilket svek mot oss. Som att det viktigaste är att vi är smala... Jag är glad att jag är ur min destruktiva livssituation och inne i återhämtning, det skall bli spännande att se var resan bär!
 
 
5
Anonym

Ja, se där. Ännu ett exempel. Jag har själv blivit avskriven av den moderna sjukvården. Jag har varit utmattad något otroligt i många år. Läkarna tar blodprov, ser att alla markörerna är tipptopp, och då gör de ingenting mer. Att jag är så trött att jag nästan inte orkar att leva, det bryr sig ingen om. Jag har kämpat mig igenom sockerberoende - på egen hand, jag har löst gåtan till min utmattning - på egen hand. Utan stöd från sjukvården. Jag har varit tvungen att tipsa dem hele veien. Min fd pojkvän trodde inte på sockerberoende, och la skulden på mig (mitt fel att jag åt socker, och att detta var jobbigt för honom), min nv pojkvän hotar med att säga upp bekantskapen om jag inte slutar att vara trött. Som om det är ett val? Får ingen hjälp; hoppas dock att det jag nu gör leder mig till bättringens väg och friskare till.

Anonym

Är just i läget med detta destruktiva att äta minimalt toktröna hetsäta dåligt samvete ingen mens. Tack för du tar upp ämnet 💕💕💕💕

Anonym

Du kommer bli mindre trött så fort du dumpar den pojk"vännen".

Cilla här

My!
I 9 år och 5 mån har jag varit inne i den så kallade substitutionsmottagnings vården. Jag har träffade en läkare när jag var intagen på östra, alltså för 9 år sedens och 5 men. Sen har jag inte sett röken av en läkare, de har gett mig fel medicin så jag blev så sjuk, knappt att jag klarade av min kurs. De fick mig att göra något jag lovade mig själv att aldrig mera göra. Och vet du vad de brydde sig inte ett skit. Ska sluta skriva nu men vården är inte bra den är ren skit! och vem orkar hålla på och bråka med dem når man mår så dåligt. Stor kram och ha en fin sommar

Maria

Jag fick själv höra att jag hade "Sekundär amenorré" när jag hade slutat med p-piller men inte fått tillbaka mensen på över 1.5 år. Dem testade mig för PCOS men hittade inget. Dessutom var jag full av ägg tydligen men med väldigt långa cykler. Kom fram till att min mens egentligen aldrig hade kommit igång ordentligt. Började med p-piller som ung när min mens försvann strax efter att den hade kommit (pga hastig viktnedgång och stress) och inte visste jag att blödningarna man får med piller är konstgjorda.

Jag fick rådet att "träna mindre, ät mer, stressa ned och hitta en terapeut att prata med". Och bara vänta. Till slut kom den.
Det här med hormoner är SÅ intressant och jag är så irriterad över att man skriver ut p-piller åt alla håll, utan att undersöka orsaker till ex.vis utebliven mens osv. Min mens blir försenad direkt när jag äter för lite en period eller stressar för mycket.