Vi är djur

Jag avskyr all skam och skuld gällande mat och vikt. Det är bara sååå tradigt och värdelöst. Jag tycker att vi har glömt en viktig sak i samhället: du & jag är djur. Vi är en del av naturen och vi har tankar och känslor som är nedärvda av miljoner år av evolution.
 
När folk pratar vikt pratar man om viljestyrka, som att vi människor är unika och kan styra vår biokemi och arv från hjärnan. Så dumt. Vet du något annat djur som svälter sig medvetet? Alla andra djur äter så fort de får chansen, förutom sjuka djur. En nedsatt matlust är alltså ett tecken på att djur är sjuka.
 
Det är ju detsamma för oss, vi skall äta när vi kan. Nu finns det 2 problem med det. Maten som finns i samhället är designad för att göra oss feta, sjuka och beroende. Sedan kommer smaönormen in och ställer till det i våra huvuden. Detta ger oss en helt skev relation till maten, vi dras till den samtidigt som vi är rädda för den. 
 
När jag känner att jag tänker på mat, eller är hungrig eller bara är sugen försöker jag påminna mig om att jag är ett djur. Det finns inget som skiljer min biokemi mot något annat djur, det ska vara så att jag tycker om mat. Inget. Konstigt. Alls.
 
Vi behöver börja se det så, att det inte är konstigt eller fel utan helt naturligt. Det finns inge skam i det, det handlar inte om viljestyrka - det handlar om biokemi.
 
Så var schysst mot dig själv!
 
KÖSS
 
 
3
Hanna

När jag läste igenom inlägget så fick jag bara upp i huvudet hela tiden att det är verkligen så sant!

monica

Tänk att vara ett idisslande djur! Ko, älg, rådjur..äta, äta och sen idissla, idissla och så fortsätta äta. Lustiga matsmältningsvariationer..

Erik 2

Djur är dessutom mästare på att spara energi. Och de får inte magsår. ;-)