Intervju med Michelle

Det är så himla viktigt att ha människor vi kan känna igen oss i när vi har ett missbruk, ledstjärnor vi kan titta på när allt känns omöjligt. Jag har intervjuat några före detta deltagare på mina sockerkurser för att visa på att det faktiskt går att bli sockerfri även om det känns omöjligt just nu. Denna vecka är det Michelle Issas tur som gick kursen i början av 2019.
 
 
 

Hej Michelle! Vi kör igång!

Led du av ditt sockerberoende? Vad kände du gjorde mest ont i livet av att vara aktiv i sitt sockerberoende?

Jag visste inte att jag hade ett sockerberoende, jag trodde att alla var som mig, blev arg när jag såg att andra lyckades kontrollera sina instinkter. Jag kunde aldrig äta lagom, ville bara äta mer och mer. Jag hatade mig själv för det.

Hur såg livet ut innan kursen?

Jag har Jojjobantat hela mitt liv, förstört min kropp totalt. Jag slutade med sötsaker för väldigt många år sedan men överåt på frukt, ostar, nötter och alkohol på helgerna. Jag åt mycket frukt för jag var konstant hungrig och vågade inte äta fett trots att Lchf lät logiskt.

Veckan började alltid bra men när fredagsmyset var igång med ett glas vin och massa ost och nötter var det lika bra att fortsätta ätandet till måndag. Jag kompensations tränade för att dämpa min ångset över att ha ätit så mycket.

Vad var det bästa med kursen?

Det bästa med kursen var att jag förstod hur beroendet påverkade mig genom Evas tydliga förklaring av biokemi och hur jag jag ska tänka när sötsuget sätter igång. 

Hur hade du försökt sluta med socker innan kursen?

Jag har testat ALLT! Viktväktarna, GI, LCHF, eller vad jag trodde var LCHF, paleo, fasta, 16:8, olika veckodieter osv. Jag lyckade ändå sluta med alla sötsaker men åt bröd och pasta och förstod inte att det var värre. Slutade med det i omgångar men inget hjälpte. 

Hur mådde du innan kursen?

Jag mådde jättedåligt. Var konstant trött trots mycket träning och ”bra mat” överåt på allt som var ok att äta. Mitt självförtroende rasade för jag trodde att jag inte hade ”vilja nog” att sluta med sånt som jag inte skulle vräka i mig. 

Vad var det som fick dig att söka hjälp?

Jag har alltid varit en sökare och envis med att lyckas. Jag lyssnade på sockersystrar och kände igen mig i det som berättade. Jag gick på en föreläsning med My och Ewa. Tyckte det var väldigt bra men det var ju för ”alla andra” som åt socker... tiden gick och kursdatumet närmade sig. En morgon skrev jag till My och sa att nu är jag beredd att gå kursen men vill inte släppa vinet. Fortfarande hade jag inte förstått hur sockret och vinet hängde ihop. Förstod heller inte hur kursen skulle komma att ändra hela mitt tänkt och hela bokstavligen mitt liv.

 När kände du att botten var nådd?

Min botten var nådd när jag insåg att jag mitt liv gick ut på att ”tänka” på mat, kalorier, frukt, träning, ”gjorde jag rätt eller gjorde jag fel”, ”fan nu är jag där igen”. Mina hjärnspöken ville aldrig släppa mig. Jag hatade att känna mig fängslad i mina egna tankar. Jag kunde inte njuta av nånting, hade alltid skuldkänslor. Jag var aldrig glad trots någorlunda bra resultat lite då och då. 

Hur blev livet efter kursen?

Hela mitt liv förändrades. Med den kunskapen jag fick kunde jag förstå hur mitt beroende framkallande alla konstiga känslor i mig. Känslan av hunger kom att jag åt helt fel. Att föra tankarna från att ”jag får inte äta det här” till ” jag vill inte ha det här i mig nån mer gång” var en befrielse från ångesten kring mat. Det var såååå skönt att sluta fred med mig själv och förstå hur just min kropp fungerar. Att sluta straffa mig själv genom ännu fler ätardagar.

Jag har fått bättre resultat på gymmet, fått mer energi. Nu har min resa vänt sig inåt, jag ser inte kilon längre, jag ser att min kropp lever och mår bra. Jag ser maten som näring och bränsle som min kropp ska ha för att förbli frisk. Jag har börjat meditera och förstår hur psyket påverkar mig. Jag sover mycket bättre, har aldrig Pms och humörsvängningar som förr. Är allmänt mer nöjd med mig själv. Och faller jag dit på en frukt går jag tillbaka till tänket jag fick lära mig av My och Ewa, ”bara för idag”

Så skönt att förstå att sockerberoendet inte beror på min svaga vilja, utan summan av alla substanser i obalans och mitt psyke.

 Hur är det att veta om och känna till andra sockerberoende?

Det gör ont i mig att se andra som lider, jag förklarar för de som är intresserade av att höra men vill inte tränga mig på nån. Men det är viktigt för mig att förklara för vänner och släkt som har barn med sockerberoende och försöker få dom att förstå hur mycket de kan påverka genom rätt kunskap. Många hamnar tyvärr i förnekelse och går med det hela livet.

 Vad var det bästa du fick med dig från kursen?

Att ha slutat med alkohol. Inte för att jag nånsin söp mig full och så, men några glas gjorde att jag hade ett sötsug tre dagar efteråt. Inte undra på att hela veckan gick åt kravings som jag inte kunde hantera pga att jag fick i mig alkohol.

 Vad är den största skillnaden från idag mot innan du gick kursen?

Jag jagade alltid kilon, det var alltid utseendet som spelade den största rollen. Nu har jag kunskap om min kropp och hälsa, det har hjälpt mig mycket. Dessutom har jag fått upp ögonen för hälsa i övrigt och jag har börjat fördjupa mina kunskaper. Nu vill jag utbilda mig inom kost och hälsa för att kunna hjälpa andra, speciellt barn med sockerberoende. Jag vill få slut på socker skräpmat i skolan och få föräldrar samt våra politiker att förstå vad sockerberoende är och hjälpa till att sprida den här kunskapen i samhället.

Tack Michelle att du ville ställa upp och berätta din historia! Vill du liksom Michelle ta tag i ditt sockermissbruk så anmäl dig till vår sockerkurs 23-24/11 i Stockholm till -10% rabatt. Läs mer här om kursen och hur du anmäler dig (LÄNK)

 

KÖSS