Det där med stress

Jag har alltid sett mig som en powerwoman - en brud som klarar allt och lite till. Och jag klarar väldigt mycket, uppenbarligen så klarar jag massor - men jag har liksom verkligen provat min egen gräns nu. Jag vet definitivt var den går.
 
Lite bakgrundsinfo för dig som är ny: förra året flyttade jag 9 ggr, satt som VD i 2 företag, pluggade 50%, arbetade som avdelningschef och så blev 2 i familjen sjuka. Jag som är en prestationsprinsessa bara körde på och körde på. När jag fick massa läskiga symptom som panikångestattacker, blev sjuk för jämnan, huvudvärk, hypokondri, muskelryckningar och låg självkänsla trodde jag att jag höll på att bli tokig! Jag vågade definitivt inte söka hjälp hos doktorn - lösningen var inte mediciner.
 
Efter ha lämnat mitt jobb och vilat i 3 månader så är jag definititvt på bättringsvägen. Jag mår helt enkelt mycket bättre och får nya pusselbitar hela tiden.
 
En sak som förvånade mig mycket var mitt blodsocker. Jag har ätit LCHF i snart 10 år och kört periodisk fasta i 6 år. Jag trivs med att inte äta så ofta. Men helt plötsligt fick jag massa blodsockerfall. Det gick bra när jag var hemma i lugn och ro, men så fort jag var ute på stan eller på jobbet fick jag superjobbiga blodsockerfall. Jag blev darrig, yr och kallsvettig. Först så tänkte jag att det var reaktiv hypoglykemi - men tillsammans med Martina har jag pusslat ihop det som känns mest rimligt. En trasig HPA-axel. Jag har stressat mig själv så mycket att kroppen har en nedsatt funktion av kortisol, man får ett väldigt svajande blodsocker av detta.
 
Jag har alltid haft koll på kolhydraterna och inte fattat varför jag går upp i vikt så lätt. Nu har jag ett helt annat fokus: på min stress. Tyvärr innebär det att jag måste äta ofta och lite. Jag känner väldigt sällan hunger, och det är opraktiskt att behöva äta stup i kvarten. Men min kropp bli mycket lugnare och jag slipper onödig stress och konstiga blodsockersvängningar! En frisk kropp drar stor nytta av PF - en stressad kropp förvärrar sina symprom av PF. Min förhoppning är att reversera mina symptom så jag kan börja äta mer sällan igen - PF är något jag alltid trivts bra med.
 
Jag har en agressiv plan för tillfrisknad. Den innebär att äta ofta men lite, sova ordentligt, aldrig träna mig dötrött, sluta med koffein, mobilbanta (har köpt en väckarklocka istället) och meditera flera ggr per dag. Ovanpå det har jag satt en ledig dag i veckan då jag inte gör ett skit! Jag bantar bort alla måsten och sätter min återhämtning som veto!
 
Det ska bli spännande och se hur mycket jag får lära mig av denna period.
 
KÖSS
 
 
5
Annelie

Ta hand om dig fina du. Bra att du tar symptomen på allvar och tillåter dig själv att läka, men det krävs en stor portion tålamod. Även om du snart skulle känna dig starkare och mer stabil så är det viktigt att inte börja köra på igen för det luriga är att om man levt med kronisk stress under en längre tid så har hjärnan vant sig vid att må dåligt och när man sen lyckats läka lite och uppnå knappt normalläge så kan man uppleva en sorts eufori och tro att man är på topp! Om man i detta läge börjar försöka prestera på max igen så åker man snabbt rutschkana rakt ner i utmattning igen. Så ha tålamod och lyssna på kroppen. Kram

Anonym

Annelie, så sant det du skriver.
När energin är tillbaka så utnyttjar jag den, funkar några dagar och sen är det snabb rutschkana rakt ner i tröttheten.
När ska jag lära mig...?

Maud Johansson

Vad du är klok. Jag har alltid velat äta ofta och lite, nu förstår jag varför. KÖSS på dig själv!

monica

HPA? PF?.........

Annelie

Monica: HPA = Hypotalamus, hypofysen (pituitary på engelska), binjurarna (adrenal på engelska). PF = Periodisk Fasta