Intervju med Milla

Den 23-24/11 går vår populära sockerkurs av stapeln i Stockholm och inför det har jag intervjuat Milla Martin som var en av våra första deltagare. Hon är 17 år gammal idag och led fruktansvärt av sitt sockerberoende när hon kom till oss som 15-åring. Milla har varit sockerfri sedan dess och gjorde en kanonföreläsning på eventet "25 osockrade år" för ett par helger sedan där hon delade med sig om hur det är att leva som tonåring och sockerberoende. Du kan följa henne på Instagram under: @sotalivet
 
 
 
 
Hej Milla! Tack att jag får intervjua dig! Vi kör igång, vad var det bästa med kursen?
 
Det absolut bästa med detoxkursen var att jag fann gemenskap. Tidigare hade jag gått runt med en känsla av att jag var onormal, och jag skämdes över min livsstil. På kursen hittade jag människor som inte verkade tycka att jag var så konstig. Ni dömde mig inte, och jag fick insikten att mitt beroende inte var mitt fel, men mitt ansvar att ta tag i. Det är jag så tacksam för.
 
Hur såg livet ut innan kursen?
Jag var nog en väldigt extrem person. Jag hade extrema humörsvägningar, extrem impulsivitet och extrema vanor. Jag kunde vara jättesocial med mina vänner och sedan på en sekund bli jättetrött och började längta efter att få gå hem och äta socker. Det var jobbigt, för jag insåg ganska snabbt i att jag var ensam i min kompis krets att ha de behoven.
 
Vad kände du gjorde mest ont i livet av att vara aktiv i sitt sockerberoende?
Jag led otroligt mycket av mitt sockerberoende. Det som gjorde mest ont var skammen. Jag kommer från en familj av normies där alla är väldigt hälsointresserade. Jag hade tillexempel försökt äta LCHF långt innan jag slutade med socker. Så att se alla i min släkt tycka att det inte fanns några problem med att sluta med socker/ onyttig mat var jättejobbigt för mig då jag själv inte klarade det. Jag skämdes mycket över sättet jag åt på, men det vågade jag aldrig erkänna för någon. Istället fick jag ett otroligt lågt självförtroende. Skammen gjorde även att jag började dölja mitt beroende, ljuga, komma på ursäkter om varför jag åt så mycket och därmed började jag också ljuga för mig själv.
 
Hur hade du försökt sluta med socker innan kursen?
Jag hade försökt att sluta tusentals gånger innan. Som tur var så hade mina älskade föräldrar förbjudit bantningsmetoder och viktnedgångs produkter i vårt hus, så mina viktnedgångs försök blev alltid den klassiska ”träna mer äta mindre”. Det funkade alltid i ca 3 veckor, men sen föll jag tillbaks i sockerträsket. ”unna mig” mentaliteten samt en önskan att sluta med socker för att bli smal, istället för att bli hälsosam gjorde att det aldrig funkade.
 
Hur mådde du innan kursen?
Jag mådde riktigt dåligt. Nu när jag ser tillbaka på vad min psykiska hälsa har varit blir jag chockad. Jag känner inte igen 15 åriga Milla längre. Hon hade ett otroligt dåligt självförtroende, var bekräftelsesökande och orkade inte med några av de mest basala aktiviteterna en ungdom ska klara av. Skammen som fanns kompenserades istället med att vara väldigt högljudd och stöddig. Idag är jag så glad att jag inte behöver kompensera för någonting längre, utan bara vara mig själv, och tycka om det.
 
Vad var det som fick dig att söka hjälp?
Min kära pappa introducerade idén om att jag var sockerberoende till mig. Jag blev superkränkt. Jag var i så djup förnekelse att jag knappt kunde tänka tanken. Min pappa gav mig några veckor att tänka på det tills han frågade mig om det igen. Han var superlugn och avslappnad genom hela konversationen, och tillslut så övertalade han mig att iallafall träffa beroendeterapeuften Ewa Meurk, med argumentet att jag inte måste göra någonting efter det om jag inte vill.
 
När kände du att botten var nådd?
Botten var nådd när jag sommarlovet 2018 satt och läste Bittens bok ”sockerbomben 3.0” samtidigt som jag åt chokladbollar. Jag hade redan fått min sockerberoende diagnos av Ewa Meurk, och det äcklade mig att jag kunde sitta och läsa om hur socker kan döda mig, samtidigt som jag satt och tryckte i mig det. Jag kunde inte fatta hur det hade kunnat gå så långt, och jag lovade mig själv att jag skulle börja respektera min kropp och mitt liv framöver.
 
Hur blev livet efter kursen?
Efter bara första kursdagen bestämde jag mig för att helt sluta med socker, och det förändrade allt. Jag blev mindre impulsiv, mina humörsvängningar försvann. Jag fick självförtroende och började älska mig själv. Jag fick energi, någonting som gjorde att jag klarade av att fokusera i skolan, samt ha tid och ork för mina nära och kära. Jag började leva det livet som jag alltid velat leva, och det gjorde mig till en mycket gladare människa.
 
Hur är det att veta om och känna till andra sockerberoende?
Det har gjort all skillnad i världen! Att inte känna mig ensam eller onormal har gjort att jag har klarat av att förlåta mitt tidigare jag för alla de irrationella beslut jag har tagit. Gemenskapen som jag fick under kursen har gett mig vänner för livet. Att kunna ringa till andra sockerberoende när jag har varit nära på återfall har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har också märkt att jag blir mer motiverad att hålla mig själv sockerfri genom att hjälpa andra sockerberoende att tillfriskna. Det blir som en ”win-win situation”.
 
Vår kurs har fått högsta betyg på alla omgångar. Idag har vi sockerdetoxat över 150 personer.
 
Vad var det bästa du fick med dig från kursen?
Det bästa jag fick med mig från kursen var gemenskap och förståelse. Jag lärde mig otroligt mycket under kursen om sockerberoende och hur det påverkade mitt liv. Det gjorde att jag kunde identifiera hur många problem i mitt liv som faktiskt fanns pågrund av sättet jag åt på. Den förståelsen gjorde att jag kunde förstå mig på mig själv och min hjärna. Jag började förlåta mig själv - någonting som har varit väsentligt för att kunna bli en trygg och självsäker person. Jag lärde mig även verktyg i hur jag skulle hålla mig sockerfri, dessa verktyg har inte endast gjort att jag har varit fri från socker ända sedan kursen. Verktygen har hjälpt mig i det generella livet. Hur man tar hand om sig själv, body positivity, hur man sätter gränser och hur man kan lösa sina egna och andras problem på ett hälsosamt sätt har varit viktiga lärdomar även utanför världen av socker!
 
Vad är den största skillnaden från idag mot innan du gick kursen?
Det skulle ta timmar att förklara alla positiva förändringar som har skett det senaste året. Men det viktigaste är att jag inte längre skäms. Jag kan leva ett ärligt liv där jag är 100% mig själv, någon som inte behöver ljuga eller dölja vem jag är och hur jag lever, jag har hopp för min framtid, och det, är helt fantastiskt! 
 
Tack Milla att du ville vara med och sprida ordet vidare! Känner du igen dig i Millas berättelse? Då kan du också få uppleva skillnaden i livet att vara sockerberoende och att leva i tillfrisknad. I Stockholm går en ny omgång 23-24/11 och där får du alla verktyg och redskap som gjorde Milla sockerfri. Kursen kostar 5995 kr och då ingår alla måltider, kurslitteratur och en generös goodiebag. Vi kör bara kurser i Stockholm då all vår utrustning står där, men det är helt klart värt att resa för. När jag sockerdetoxades fick jag resa ända till Skåna, såhär 5 år senare är det den bästa resa jag har gjort.

Såklart erbjuder vi räntefri deltbetalning! Vill du anmäla dig till kursen mailar du adress och telefonnummer till: LCHFingenjoren@outlook.com

 
Du kan också läsa mer om kursen HÄR (LÄNK)
 
Sluta lid i onödan - ta hjälp nu!
 
KÖSS
 
 
 
 
 
2
Anonym

Jag gläds med Milla som gick samtidigt som mig. Så ung och så klok och inspirerande.

Anonym

Socker är farligt, det vet man. Vissa tål det dock bättre än andra. Det är tufft av lchfingenjoren att kämpa för detta, men jag kan samtidigt förstå mångas skepsis. Reklamen för exempel. Mycket reklam för tester. Skapar stress ift allt en borde pröva och kolla och betala för. Där är jag något överens med #8, prover kan ofta vara förvirrande. Du kan ha tipptopp resultat men leva otroligt ohälsosamt. Ofta är det andra hållet oxå, men det betyder inte att problemet/lösningen ligger i det testerna visar till. Tycker oxå att det är svårt att utvärdera vissa innlegg på denna bloggen iom att det ofta beskrivs efter Mys olika koständringar som superduper, amazeballs, och att hon aldrig har mått bättre, men veckan efter är det samma superdåligt. Förstår till 100% att vi har olika utgångspunkter och behöver ändra kostupplägg mer eller mindre ofta. Jag gör det själv, men skulle aldrig gå ut på en blogg och vurdera efter kort tid med så starka ordval på ändringarna i kosten. Det tar tid att vurdera och se resultat. Men det är en intressant blogg, tråkigt bara att det ibland dyker upp elaka kommentarer (feks om hur dum, korkad, etc hon är). Det behöver man inte skriva. Tycker om när det blir en seriös debatt på forumet. Då måste man få lov att vara kritisk och kommentera. Inte för att vara elak, men man ska inte behöva stoppas av ett fåtal väktare som bara vill att man ska vara 100% överens med alla inlägg och göra avsluta kommentaren med 20 hjärtan. Du får göra göra det, men inte tvinga andra till att hålla tyst. Så länge du inte skriver skit och hat då. Det förtjänar ingen. Oavsett om man instämmer med My eller ej.