Vila är lika viktigt som träning

I våras fick jag massor av läskiga stressymptom. Det var inte konstigt - jag var enormt belastad. Dels var jag VD för 2 företag, arbetade som avdelningschef, flyttade 9 gånger, pluggade halvtid, bloggade, poddade, instagrammade, byggde hus och så hade vi 2 familjetragedier. Är det något jag har lärt mig så är det - NEVER AGAIN - jag vill inte pusha mig så hårt igen.
 
Jag fick märkliga symptom som jag upplevde väldigt handikappande. Dels var jag konstant orolig, jag slutade sova, högre blodtryck, högre vilopuls och lägre HRV, panikångestattacker, hypokondri, minnesluckor, klarade inte starkt ljus ellerhöga ljud och kände mig desorienterad - jag kunde sitta och inte veta var jag var. När man står mitt i allt det där så förstår man liksom inte allvaret. Man lär sig copa med symptomen och bara kör på.
 
I slutet av juni lämnade jag mitt jobb och har därefter vilat, fokuserat på mitt eget företag och återhämtat mig. I början gick jag in i någon Skalman-fas, jag bara åt och sov och var helt slut. Ångesten var enorm och kunde fästa precis på vad som helst. Hade konstanta skuldkänslor för att jag var så trött och att jag inte gjorde tillräckligt. Därefter började jag få energi på förmiddagen men crashade helt efter lunch då jag inte orkade annat än att ligga i soffan. Sedan en månad tillbaka är jag mig själv igen - har ork och livsglädje. Sätter på musik och dansar, orkar hela dagen. Alla de där skitsakerna som jag skjutit upp har blivit gjorda och jag känner hopp och tillförsikt till framtiden.
 
Hade inte jag lämnat jobbet och vilat så hade jag blivit svinsjuk. Och vem vet hur många år det hade tagit att komma tillbaka? 
 
Precis innan jag började med LCHF gick jag in i väggen 2009. Jag bodde i Uddevalla, pluggade heltid i Ljungskile och jobbade 50% i Göteborg. Åkte hemifrån 06 och kom hem 01. En dag crashade jag och kom inte upp ur sängen. Tack vare KBT och LCHF blev jag frisk på 3 månader och varit som en duracell-kanin sedan dess. Men detta år har varit extra styggt mot mig, jag har tagit på mig till bristningsgränsen och sen har livet drabbat ovanpå det. 
 
Jag är övertygad om att LCHF hjälpte mig att tillfriskna snabbt även denna gång. Även om jag ätit mer och gått upp i vikt, har jag ätit saker som inte skadar kroppen utan ger rätt näring. Stressen som kroppen får av skräpmat och alla blodsockersvängningar och inflammation förvärrar utmattning enormt.
 
Jag är även nu tacksam för att vara tillbaka på banan efterbara 3 månader och har nu ett löfte till mig själv för att jag ska hålla:
 
- 1 dag i veckan skall jag inte göra ett skit
- Jag mediterar minst 10 minuter per dag
- Jag bloggar bara vid inspiration och lust
- Tränar gör jag gärna, men jag stressar mig inte till gymmet
- Jag delar hushållssysslorna med min man
- Jag skiljer hårt mellan fritid och jobb
 
Vila är lika viktigt som träning - det är den livsläxan jag har lärt mig!
 
KÖSS
 
 
3
monica

Dela sysslor med din man! Du behöver inte fixa all tvätt, alla matlådor osv. Och inte blogga varje dag eller på Instagram.

Anonym

Det är ju det hon skriver...

lottikristina

Bloggar när jag har lust! Jo tjena!!! Här är det inlägg varje dag. Absolut inte alltid nya utan gamla, ffa om Mys kurser/matplan, och sen är det en massa sponsrade inlägg. Fy sjutton vad falsk du är!