Matdebattör

Att vara en influencer inom kost är som att sticka in huvudet i en bihåla. Herregud vilket liv det är! Jag har aldrig begripit mig på det där, varför det är så känsligt. Kanske det beror på att alla är bensäkra på att just DERAS kost är den enda rätta för hela mänskligheten. Vi ser det överallt - dem som aldrig varit överviktiga brukar säga "Bara man rör på sig och äter allt men inte alltid, så mår man bra". De som gått från junkfood till vego "jag mår sååå mycket bättre" och de som reverserat kroniska sjukdomar med sin kost tror benhårt på det.
 
Jag tror benhårt på min kost eftersom den gjort mig -95 kilo smalare, medicinfri och symptomfri från astma och allergier. Jag vet att mitt kostupplägg skulle hjälpa miljoner människor där ute att må bättre. Men kanske inte alla, vad vet jag - jag lever ju bara i min kropp, med min biokemi och med mina förutsättningar.
 
Jag har alltid tyckt det var märkligt med alla dem människor som hoppar på oss influencers. På riktigt, vem surfar in anonymt på någons blogg och skriver rena påhopp i kommentarena? Förstår inte alls vad man vinner på det, kanske är man så arg och tänker att en kommentar lättar på trycket. Men det blir kortvarigt - att vara arg är som att dricka ett gift och hoppas på att någon annan dör av det.
 
Jag skulle aldrig få för mig att surfa in på vegobloggar, följa vegokonton eller titta på vegovideos och lämna sura kommentarer. Vad har jag med att göra vad andra äter? Noll, nada - inget alls. Varför ger jag mig då in i kostdebatten? Jag debatterar aldrig, låter andra människor tycka vad de vill. Däremot skriver jag mitt eget personliga vittnesmål, vad som gör mig frisk, i förhoppningen att nå ut till dem som fortfarande lider. Och ibland så ser jag konstiga saker jag vill lyfta, som köpta prinsesstårtor med mer än 50 ingridienser eller veganbiffar som innehåller obskyra ingridienser. Att ifrågasätta är inte samma sak som att hoppa på andra.
 
Jag diskuerar inte heller folks matlådor, predikar inte heller min egen kost över lunchen. Jag tänker att jag äter mitt och när de ser mina resultat och hur bra jag mår så ber dem om tips.
 
Jag tror vi alla hade tjänat på att chilla ner lite med de personliga påhoppen och tänka lite mer på varandra och vad vi vill uppnå. Att låta alla äta sitt och istället föregå med ett gott exempel.
 
KÖSS
 
En låda av det mest laddade livsmedlet - BACON - både kött & fett