Corona

Världen är mitt i en pandemi - en pandemi som kommer att förändra vår värld för alltid. Så som du kände ditt liv och din värld förra veckan, så kommer det inte att se ut när allt detta är över. Förändring är alltid jobbigt och det är mycket rädsla i omlopp. Det jag menar med förändring är på många plan, vi går med största sannolikhet in i en lågkonjunktur nu och det är många som kommer att förlora jobbet. Hur vi hanterade pandemin kommer utvärderas och diskuteras in i minsta detalj och jag blir inte förvånad om mer statlig kontroll kommer införas på ett eller annat sätt, exakt hur återstår att se.
 
Bör vi vara rädda för COVID-19?
 
Ja, fast inte på det sättet vi initialt tror. Det är svårt att uppmäta dödligheten i COVID, vi har sett siffror i spannet 0,9-3,7%. Det som gör viruset skrämmande är inte symptomen, de flesta verkar få en mild variant. Det som gör viruset skrämmande är hur smittsamt det är och att så många som 15-20% behöver vård. Vi kan förvänta oss att alla siffror i omlopp att sjunka ju mer data vi har, men att så många behöver vård är farligt för välfärden. Med det menar jag att vi inte har resuser att ta emot så många på en och samma gång, och det är här vi ser ett högre dödstal. En kvalificerad gissning på varför vi har så låg procent döda i Kina jämfört med Italien beror på att Kineserna varit oehörd snabba på att bygga sjukhus och ge dem som behöver hjälp. Vi här i väst verkar sakna den förmågan, vi kan inte expandera intensivvårdsplatserna på samma sätt som kineserna. Därför kommer vi med större sannolikhet ha ett högre dödstal - människor som hade gått att rädda om de fick den vård de behövde.
 
Du som är ung, frisk, stark behöver inte vara rädd för själva symptombilden i COVID-19, du lär med all sannolikhet få en mild eller medelstark förkylning. Det är inte där du behöver fokusera din rädsla. Du behöver ta ditt ansvar så vi kan rädda liv här, alla de gamla och sjuka - de kan inte insjukna på en och samma gång, då går apparaten under och dödstalen skjuter i höjden. Det är då vi ser vårdpersonal som dukar under, gamla som dör i korridorerna på SöS och Sahlgrenska och människor som dör av andra sjukdomar på grund av brist av kapacitet. Du behöver också använda din oro som kraft att titta över din ekonomi och fundera ut en plan hur du vill gå framåt nu när allt pekar på lågkonjunktur och stor arbetslöshet.
 
Hur känner jag personligen?
 
Jag har lyxen att jobba inom IT, hela min bransch har stängt ner och alla jobbar hemifrån. Däremot känner jag att jag är i limbo i tankarna nu. I skrivande stund sitter jag hos mina föräldrar på Gullholmen, som är en liten ö i Bohuslän. Jag har en kraftig astma, en astma som i grunden är mycket allvarlig då jag fram till jag började äta bra var så högdoserad att jag låg på maxmedicinering på alla mina 3 mediciner. Idag, 10 år på bra mat, är jag omedicinerad. I de fall jag blir sjuk sätter det sig dock ALLTID på lungorna och jag får medicinera igen. Mina luftvägar är min akilleshäl och och COVID-19 främsta vapen. Jag har svårt att förutspå hur jag skulle reagera på viruset - om jag är en av dem som hade behövt vård. Ingen aning.
 
Min man är en hjälte - han är en av dem som krigar som ssk och ledningsansvarig på akuten. De håller just nu på att införa nya rutiner och alla lägger om arbetsmetodik för att begränsa smittspridning och frigöra maxkapacitet för dem som behöver vård. Man är också väl medveten om att den stora vågen inte kommit än, den bekräknas komma nästa vecka eller veckan efter. Tills dess övar man på de nya rutinerna och frigör maxkapacitet. Problemet för mig personligen är att han är i frontlinjen för viruset - hur väl han än skyddas löper han större risk att få det. Detta har alltid varit min värsta mardröm sedan jag förälskade mig i min sjuksköterska, en pandemi och jag med min astma. Min man är en av mina absoluta hjältar - han är en sådan person som bidrar enormt till mänskligheten. När alla andra blir stressade så är han lugnare än någonsin och han är helt fantastisk på att ta ansvar och ledning. Han har ett immunförsvar av stål och bara varit sjuk 2 dagar sedan han tog sin examen 2014. Han är klippt och skuren för denna situation, varje dag räddar han liv - och nu kommer han till sitt absolut rätta. Problemet är om han blir sjuk och vi bor ihop - vad händer med mig och min astma då? 
 
Så nu sitter jag på Gullholmen och vet inte om jag vågar åka hem eller ska stanna kvar. Väljer jag att stanna kvar kanske jag blir kvar här ett par veckor tills de största vågorna insjuknade går över. Jag har svårt att ta beslutet, mitt hjärta är halvt och jag saknar min man så det gör ont. Samtidigt vet jag vad han behöver göra och hur han behöver bidra till mänskligheten. 
 
Om du var jag - vad hade du gjort?
 
KÖSS
 
 
26
Elisabeth

Om jag var du hade jag stannat kvar med tanke på astman. Det är svårt att veta hur covid19 påverkar astma.
Jag har jobbat hemifrån för att inte "ta hem" smitta till min man som också har astma och är allergiker. Jag åker buss, tåg och tunnelbana till jobbet och det känns sådär i dessa tider. Kram
PS! Jag var med på din kurs i Sockerfrihet i Sthlm i november.

monica

Åk hem. Ingen vet hur lång tid det tar innan kulmen är nådd. Veckor, månader. Hela året enl professor Agnes Wold. Tidningar målar upp fasor. De döda i Italien är till stor del män över 80 år. Kvinnorna!?

Anonym

Jag hade stannat på Gullholmen.

Anonym

Fantastiskt bra skrivet. Det bästa inlägget i etern på länge. Fina ord om din man. Heja han och hans kollegor. Stanna där du är. Kram🤗

Anonym

Om det vore mitt problem, så skulle jag stannat kvar på Gullholmen.

Anonym

Stanna där du är <3

Anonym

Stanna där du är <3

Motbattreliv :)

Hej My
Jag tycker du gör helt rätt. Men jag förstår verkligen din känsla. Kan inte vara kul att vara utan din man så länge. Hälsa honom att han är grym som kämpar med detta varje dag. Jag gillar inte att folk tar så lätt på detta. Många som du säger kommer klara sig fin fint. Men alla äldre är i riskzon. Mina föräldrar är bland annat i riskzonen. Så jag kan inte träffa dom just nu.
Ta hand om dig fina du. Kram Charlotte

Carro

Hade jag varit du hade jag stannat på Gullholmen. Själv är jag 32 år och fullt frisk. Jobbar som lärare och går till jobbet som vanligt tills jag får andra direktiv. Hälsar inte på mina svärföräldrar 80+are eller min gammelmormor eller min farfar 90+are.
Känns så konstigt med ett så kräset virus som så specifikt drabbar äldre och redan sjuka (foliehatt på och konspirationsteorierna flödar)

Anonym

Bjud dig själv på ett par fria veckor i havsluften. Tid med din man kommer småningom! Kram

Anonym

Eftersom du har en allvarlig astma i botten är ju du en riskpatient. Och det är ni som är riskpatienter som ska akta er för viruset. Inte vanliga friska människor. Hur som helst om du åker tillbaks och bor ihop med din man hade jag valt att bo i separat sovrum om jag var du. Han jobbar ju på akuten, Mest utsatta området så jag hade definitivt bott i separata sovrum till en början. ❤️❤️

Svar: Kram <3
My Westerdahl

Susanne

Jag hade isolerat mig. Vad gör några veckor i det stora hela om man får vara frisk. Om man har astma, kraftig, som du har hade jag inte tagit några som helst risker. Bara vad jag tycker helt enkelt.

Svar: Jättebra input! KRAM!
My Westerdahl

Pernilla Andersson

Hm jag förstår dig,ärlogt jag vet inte vad jag hade gjort i ditt ställe,hade längtat ihjäl mig..
Min oro är mina barn på 6 år och mitt andra på 2 månader.. hur håller jag dom borta från detta eller skydda dom från att bli smittade??

Pernilla

Svar: Ja, har man massa barn är det ett tuffare beslut!
My Westerdahl

Anonym

Hej, My!
Jag hade stannat på Gullholmen om jag var du!
Det är ju bättre att vara överdrivet försiktigt än det omvända just nu! Massor massor med kramar t dig!!! Anna

Svar: Du har så rätt, säkra före osäkra! Kram!
My Westerdahl

Anonym

Hej, My!
Jag hade stannat på Gullholmen om jag var du!
Det är ju bättre att vara överdrivet försiktigt än det omvända just nu! Massor massor med kramar t dig!!! Anna

Kim

Jag personligen är inte alls stressad över detta virus. Jag är en fullt frisk person, förstår däremot alla dessa äldre och sjuka, de bör vara aktsamma. Jag håller mig dock från folksamlingar i mest möjliga mån med tanke på min bebis på ett halvår men är ute och vistas i friska luften.

En stor eloge till alla dessa vårdpersonal som ska ta hand om allvarligt sjuka men även dem som kommer och besöker för minsta lilla symptom.

Svar: <333
My Westerdahl

Anonym

Jag hade stannat då man vet inte om han kan vara bärare av viruset.

Svar: <333
My Westerdahl

Annican

Jag skulle absolut stannat kvar och undvika smittan..... Samt om du åker hem och du skulle bli smittad genom din man så tror jag nog han skulle bli så ledsen så.... Ni har ju hela livet framgenom att vara tillsammans.... Det får väl bli Skype eller nåt så länge!!!

Svar: <3333
My Westerdahl

Josse

Om det är till någon tröst så är inte astmatiker i riskgruppen. Däremot människor med hjärt å kärl sjukdom och diabetiker tex.

Svar: Man säger olika i olika länder >.<
My Westerdahl

Anonym

Jag TROR jag hade stannat på Gullholmen för mannens skull. Då han kan åka hem och vila och inte oroa sig över att kanske smitta sin fru. Ni kan träffas digitalt just nu. Så tror jag att jag gjort.

Hon

Om jag var du hade jag nog legat lågt, tror jag. Försöker Göra så nu med. Själv umgås jag tyvärr (?) med folk som är livrädda o knappt vågar gå utanför huset, min kära familj.

Agneta

Så fint du skriver om din man.Härligt med rätt människor inom vården.Men stanna på ön om du har möjlighet.Jag har förkylningsastma och hade lunginflammation för två månader sen,är jag i riskgrupp då? Jag bor i England,så det blir inget påsk i Sverige i år.Kram

Agneta

Så fint du skriver om din man.Härligt med rätt människor inom vården.Men stanna på ön om du har möjlighet.Jag har förkylningsastma och hade lunginflammation för två månader sen,är jag i riskgrupp då? Jag bor i England,så det blir inget påsk i Sverige i år.Kram

Agneta

Så fint du skriver om din man.Härligt med rätt människor inom vården.Men stanna på ön om du har möjlighet.Jag har förkylningsastma och hade lunginflammation för två månader sen,är jag i riskgrupp då? Jag bor i England,så det blir inget påsk i Sverige i år.Kram

Anonym

Jag hade stannat hos mamma och pappa. Tagit det säkra före det osäkra. Ni får använda Skype eller dyl och prata med varandra 🤪🙈👌

Agneta

Då detta är ett virus som inte ens experterna vet allt om i dagsläget så är det av största vikt att hålla sig isolerad om man har underliggande sjukdomar OM man har möjlighet. Har själv satt mig i frivillig karantän med maken då vi båda är 60+ o har hjärtinfarkt, högt blodtryck o diabetes i "bagaget". Detta för att om möjligt kunna finnas till för barnen o barnbarnen när coronaviruset börjar vara under "kontroll". Mitt råd är att du är isolerad tills vi vet mer då detta är ett mycket smittsamt virus. Det finns skype mm