Mår ej bra

"Jag är sockerberoende, å jag har en fundring? 

 Mitt stora problem är att jag, varje dag jobbar med dom problem jag får av att vara socker-och mjölfri. Tex sorg, mental besatthet, oro osv.. Men jag har aldrig fått uppleva att ”nu är kampen över” nu är det 100% lugnt i hjärnan. 

 Finns det ett sånt ställe att stäva mot? 

 Känns så hopplöst att jag många gånger inte orkar. Men alternativet att äta socker/mjöl orkar jag inte heller med i längden. 

 Känns som jag sitter fast mellan två omöjliga vägar. Ingen klarar jag och ingen fungerar. 

 Tänkte att du som kommit så långt i ditt tillfrisknande kanske har svar?"

 
Jättebra fråga! Här kokar vi ner till kärnpunkten i beroendet - måendet, känslorna och tankarna. Vi beroende har inte problem med socker, alkohol, droger, vi har problem med oss själva och biokemin leder oss till vilket "utlopp" vi får - det vill säga, vilken drog/process vi väljer för att fly från/ändra vår uppfattning om verkligheten. Jag exempelvis använde socker för att fly, jag älskade att duka upp långbord och bara sitta och trycka. Sen däckade jag av - jag stängde av verkligheten och använde socker för att gå in i zombie-mode. Då ville jag vara själv allra helst. Alkohol använde jag för att göra livet roligare - min biokemi fixade till min uppfattning att livet var party party, glitter och glamour. Alkohol ville jag dricka med andra. Min biokemi väljer socker för att fly och alkohol för att ändra verkligheten. Ser du skillnaden? Den gemensamma nämnaren är dock: jag klarar inte av verkligheten som den är. Jag fixar den inte, för jag fixar inte mig själv. Hur ska jag hantera livet om jag inte ens kan hantera mina känslor?

Det är därför 12-stegsbehandling, eller minnesota-modellen, är effektiv. Att ta bort socker är bara steg 1, sen ska vi lära oss att bli vuxna, hantera livet oförutsägbarhet och att hantera våra känslor och reaktioner. Därför återfallet vi, för att trycket i kastrullen blir så högt att vi behöver fly eller förvränga verkligheten. 

Är du en äkta beroende behöver du hjälp med ditt känsloliv. För ett "sockerfritt" liv blir väldigt ovärdigt när det sker på vita knogar. Tanken är ju att du ska vara lyckligare sockerfri än drogande. Eller hur?

KÖSS

 

 

3
Frida

Såå fint svar💕 nästa fråga då? Vad händer om vi väljer att äta socker vid tex fester, sen lär oss hantera känslorna som kommer efteråt? Att det är ok att känna starkt sug några dagar. Eller fungerar en beroendehjärna annorlunda? Tror det är röd hund som försöker hitta kryphål😉❤️

Svar: Det blir en plåga, socker är VÄLDIGT beroendeframkallande! KRAM!
My Westerdahl

Anonym

Detta var väldigt ovärdigt för mig som sockerberoende att läsa. Att ALLA sockerberoende, först och främst inte har problem med socker, men med sig själv, känslor och verkligheten. Det stämmer säkert för någon, MEN nu är du ute på hal is. Det är jättetråkigt att du praktiskt talat säger att sockerberoende inte finns. Tråkigt när det precis börjar att bli "småacceptert" i det stora hela. Har inte något problem med känslor eller att leva livet eller att vara i nuet. Jag har problem med socker och kan inte äta det. Precis som andra beroenden. Beroenden förstör biokemin, det är riktigt, men socker är en drog. Så är det bara.

Svar: Socker är ABSOLUT en drog, jag klarar INTE en bit för då äter jag ihjäl mig! Ledsen att du läste in saker som jag inte skrev, socker är verkligen beroendeframkallande! Inte nog med att de stimuilerar belöningscentrum - det kopplar ur frontalloben!
KRAM!
My Westerdahl

Luna

Jag är själv väldigt sockerberoende och tackar för tipsen!

Svar: <3
My Westerdahl