Myter om övervikt

Förr i tiden, när jag inte vågade faca att jag var sockerberoende, ansåg jag att det var supersmart med sk. vrålätardagar. En gång typ var 6:e vecka åt jag och min man kolhydrater. Sakta men säkert började smygsmaka dagen innan, lägga dom oftare och oftare och sedan äta i fler och fler dagar. När vi hade hetsat i oss allt hade jag gått upp mellan 6-10 kg. Helt sjukt att man kan gå upp så mycket på så kort tid. Inom 10 dagar var det "bara" 1 kg kvar. Min man däremot, han gick upp max 0.5 kg, ofta gick han till och med ner. Trots att han ätit samma mängder som mig.
 
Idag råder det en förjäkla massa myter om överviktiga. Myter som skadar vår självkänsla, som råder i den allmäna uppfattningen. Något jag tycker är förjäkla märkligt är värdegrunden samhället vilar på idag. Det är inte OK att säga något negativt om människor med utlänsk bakgrund, men det är helt okej att raljera i teve om att vi överviktiga är lata. Antingen ska det vara helt okej att bete sig som ett svin mot alla, eller så ska vi dra skarpa gränser mot kränkningar av alla slag. Jag kanske är lite svartvit men tänk om Zytomierska skulle kallat alla romer för lata, att det bara är att skaffa sig ett jobb. Vi knubbisar får därmed stå ut med kränkningar som jag inte tycker är okej.
 
Därför handlar detta inlägget om myter som cirkulerar om överviktiga. Jag vill med detta inlägg slå hål på vad folk tycker och tänker om oss knubbisar.
 
Tjocka människor är lata
Lat är ett karaktärsdrag. Lat definieras som "som i anmärkningsvärd utsträckning föredrar att vila i stället för att arbeta" enligt Wiktionary. Det finns både smala och knubbiga människor som är lata, det är inget som bara hör ihop med övervikt. Att man inte är smal innebär inte att man är latare än någon annan. Titta på människor som sitter på höga positioner i företag, hur många utav dom har en för bred midja? Ändå har de jobbat som satan för att komma upp i de positioner som det har. Det är inget som jag förknippar med lathet. Övervikt har andra grunder: ett beroende, en defekt metabolism och bristsjukdomar. Det är ingen som väljer att vara överviktig, man blir det av någon av dessa tre anledningar.
 
Tjocka människor bara äter onyttigt
Jag ber om ursäkt, men nu kommer jag vara extremt generaliserande. Min tekniska högskola hade en stor IT-inriktning och majoriteten av ingenjörerna var IT-ingenjörer av något slag. Och majoriteten ser faktiskt ut som de uppmålas på teve: antingen väääldigt smala eller rejält överviktiga med helskägg. Men de åt samma saker trots olika utfall på kroppen. Vissa stora människor äter onyttigt, men det gör smala människor också. Genetiken avgör i många fall hur kroppen reagerar på intaget. Och du och jag har lika lite att göra med vad vår kompis äter, som hur många personer den pussar på varje helg. Det är en privatsak.
 
Människor som är överviktiga äter mycket nyttigt. Samhället har gjort dessa väldigt medvetna hur fel de ser ut och de kämpar med att äta nyttigt så ofta de bara kan. Det är inte så jävla lätt att vara stor, och vi försöker äta så nyttigt det bara går. Ibland kommer vårt beroende eller vår metabolism i vägen, men vi försöker göra medvetna val, allt för att passa in.
 
Tjocka människor är svaga
Det finns inget så urstarkt som en överviktig människa. Vi kämpar varje dag mot dömande miner, blickar och kommentarer. Överallt får vi påminnelse om hur fel vi är. Det krävs en enorm urkraft för att ens orka leva i ett sånt klimat. Även när vi känner oss svaga, är vi starka. 
 
Tjocka människor saknar karaktär
Du som aldrig har haft problem att knyta skorna. Ledvärk att gå upp i trappor. Brännande blickar på gatan. Du ska fan inte uttala dig om min karaktär. Du har ingen aning om vad vi stora går igenom. Ett beroende eller en låg metabolism har ingenting med karaktär att göra. Och det spelar ingen roll vilken utbildning eller position vi har, har vi låg metabolism har vi ingen karaktär. Och det är en helt sinnessjuk inställning.
 
Lösningen = springa mer och äta mindre
Absolut! Och det är ju bara för romerna att skaffa jobb istället för att tigga. Diabetespatienter fortsätta äta som vanligt och hela tiden öka på insulinet. Bara att operera bort alla metastaser som en cancerpatient har. Trycka upp mer pengar åt de fattiga. Detta kan ju vanlig logik hitta lösningen på!
 
KÖSS
 
15

Mitt bröllop

Jag har lovat er det länge, en inlägg om mitt bröllop den 4:e oktober. Har fått fotograftbilderna, och tid och ro att faktiskt beskriva min dag. Det var nämligen en fantastisk dag! Mina vänner pratar fortfarande om hur rolig den var, och det glädjer mig verkligen.
 
Förberedelserna
 
Vigseln började kl 16.00 i Gullholmens kyrka, där jag är uppväxt och komfirmerad. Min tärna, och min allra bästa vän, Jannies lillasyster Louise, hade åkt ända ner från Stockholm för att förlänga mina fransar, lägga mitt smink och vara fotograf. Hon är utbildad Stylist och fransförlängare så resultatet blev helt fantastiskt!! Dagen innan vigseln förlängde hon mina fransar, och resultatet räckte i 4 veckor! Skönt att slippa sminka sig och hålla på veckorna efter. För er som bor i Stockholm kan jag rekommendera hennes salong som heter Enchanting Eyes som ligger på Eriksbergsgatan 11 (LÄNK) .
 
Mitt bröllop var väldigt speciellt. Allt gjordes självt och vi hade en egen budget. 2 dagar innan kom alla mina vänner till Gullholmen och hela ön hjälptes åt att duka, bära, städa, stryka 511 dukar, knyta 721 rosetter till alla bordsdekoration, baka tårta, laga mat och fixa allt. Det var tokmycket förberedelser och alla var inblandade! Det var såå roligt och jag skulle aldrig vilja byta bort det mot något i världen! Vi skrattade hela tiden och alla slet som djur, På kvällarna samlades vi och spelade spel, gitarr och drack vin. Det var underbara dagar!
 
Timmarna innan vigseln spenderade jag ihop med min Tärna & Louise. Vi sminkades, håret fixades och vi drack champagne och bubblade. Jag kände mig så otroligt ompysslad och vacker! Jag och min tärna hade synkat våra håruppsättningar och klänningarna hade båda knutna i ryggen. Hon är min syster i själen och jag älskar henne så mycket att jag inte kan beskriva med ord. Hon ställde upp till 100% och samordnade hela bröllopet. Gjorde tidsscheman och hade provbakningar med tårtan. Ja, hon är fantastisk! Det var en mäktig upplevelse att få dela med min Jannie.
 
Blev så nöjd med resultatet och kände mig så otroligt fin! Min brudklänning har handsytts av min vän Jessica som äger en tygbod i Ljungby. Behöver du hjälp av henne, ring 0722-046397
 
Mina hårdekorationer är köpta från Linda på Underbara Saker (LÄNK), ääälskar dem!
 
När vi var klara kom min blivande man och hans bestman ner och mötte oss. Det var dags för photoshoot! Vi ville ha den innan festen, så vi inte missade något av festen, plus att det fanns en risk att sminket blev förstört xD
 
 
 
 
 
Min pappa råkade komma förbi mitt i photoshooten när han skulle hem och byta om! Så han fick sig en köss!
 
 
Viseln
 
 Sedan begav vi oss till kyrkan och vigseln! Satt länge uppe och väntade på att alla skulle sätta sig. Guud så nervöst! Sedan rang klockorna och min fina pappa ledde mig fram till altaret och lämnade över mig till min blivande make!
 
(Ser ni vem som till höger å står å fotar? AnnasLCHF såklart!)
 
 
 
Jag och Martin läste en kärleksförklaring till varandra. Jag hade valt rader ur "Himlen runt hörnet" och Martin rader ur "Astrologen". Därefter sjönt mina vänner låten. Det var otroligt vackert och jag kunde inte hålla mig för tårar.
 
Vår första kyss som Herr & Fru Klasson.
 
 Vi går ut ur kyrkan och möts av vänner och familj.
 
 
Jannies bukett. Våra matchade, men min var formad som ett hjärta!
 
 

Efteråt skålade vi i skumpa och hade 3-rätters middag med massa tal! Mina vänner berättade om massa pinsamma saker jag gjort när jag var tonåring och alla skrattade gott! Middagen blev ganska långdragen eftersom talen var många, så mina gäster blev ganska goa och glada! Inlusive jag och Martin xD
b
Bjuder på denna bild xD Man blir inte alltid så snygg som man hoppas på alla bröllopsbilder xD
 
 
 
 Sen började festen!
 
Vi drog till en annan lokal, där jag höll tal till min man, dansade bugg och hade sååå roligt! Var så utmattad framåt gryningen att min man körde hem mig på kärra och bar mig över tröskeln! Helt enligt traditionen alltså!
 
Jag är så tacksam för denna dag. Inte bara för att vi blev man och hustru, nej, för att ALLA var involverade! Alla mina vänner, hela min släkt och alla 80 fina gäster! Det blev ett bröllop där folk dansade, drack på tok för mycket vin och drog skämt som inte borde få höras. Det blev ett bröllop som sträckte sig flera dagar i förberedelser och kärlek. Det blev precis som jag ville ha det! Helt utan krussiduller!
 
Nu har jag varit gift med min man i dryga 3 månader. Det är ingen större skilnad mot att vara sambo. Förutom det där lilla extra. Det är inget prat om vem som betalar vad, det finns en större framtidsplan och en större trygghet. Och det är fantastiskt njutbart!
 
Varför valde jag att gifta mig 25 år gammal och min man bara 22 år gammal? Tja. Ibland blir vi så jäääkla trötta på varandra. Trötta på disken, på rutinerna och på vardagen. Men ett liv utan min Martin, bara den tanken, gör att jag känner mig helt tom och hålig. Vi har liksom växt ihop. Vi lever ett liv i symbios och i förlåtelse och respekt. Och varför inte ställa till en sjudundrande fest och fira det? Martin. Jag älskar inte dig för den du är. Jag älskar dig för den du får mig att vara.
 
 
KÖSS
 
 
 
15

Sockerfälla

Du minns säkert hur jag berättade att jag inte skulle äta onödiga kolisar på bröllopet. Att jag skulle käka en bit bröllopstårta och sen fick det vara bra.
 
Hur tror du det gick med det?
 
Fråga: vem här kan äta EN bit med något socker och sen lägga ner skeden att vara nöjd?! Inte jag iaf. Självklart urartade det till en sockerorgie av rang.
 
Jag vet vad det beror på. Dels hade jag misskött maten något enormt dagarna innan. Jag hade ätit nada pga stress. Sedan så är jag oerhört lätttriggad. Nu ska ni få höra den fula sanningen. Vad en sockernarkoman gör.
 
Först skar jag och Martin upp tårtan tillsammans. Tog mig en liten bit. Efter det drog sockersuget på i 110 och jag gick och tog, håll i dig nu, en KVARTS tårta! Slutade det där? nej nej nej! När alla gick till festlokalen så smet jag in i köket och fyllde min glittriga väska med Daim. Och när vi skulle gå hem kl 05 på morgonen smet jag in i köket igen och snattade med mig en HEL överbliven tårta som jag åt med osthyvel. Classy? Inte riktigt.
 
Alltså jag har faktiskt ingen ångest. Återigen fick jag lurat mig själv att jag skulle klara en liten bit. Återigen: man ska inte äta skit för att vara trevlig mot någon. Det slutar aldrig bra. 
 
Jag hade ingen ångest. Min man pussade mig på kinderna å skrattade åt mig dagen efter och jag skrattade också. Vafasiken. Shit happends. Och vad händer om man skrattar åt det? Man bryter såklart! Så nu är jag tillbaka och klippt banden utan ett dugg ångest. Jag vet orsaken. Jag lär mig. 
 
Det är så tråkigt bara att man får sånna konsekvenser av kolisar. Martin märks det ju såklart ingenting på att han åt skit. Jag själv ser ut som muminmamman. Livet är orättvist. Var så slank och fin innan bröllopet och nu har jag världens carbface och mysmage. Men som sagt, med strikt LCHF så löser det sig snabbt. Varit så galet mätt efter bröllopet att jag bara ätit en gång om dagen. Inte pallat mer.
 
Något som jag tycker både du och jag bör ta med oss av min sockerorgie är att det är ångesten som är din fiende. Om jag hade haft ångest och hatat mig själv efteråt hade jag ätit bröllopstårta idag också. Utan ångest så skrattar man åt det, himlar med ögonen och bryter orgien. Med en smarrig fettkaffe i magen såklart.
 
Pussa på ditt destruktiva jag. Krama om din inre fluffis som bara vill äta. Våld löser aldrig våld. Kärlek gör det.
 
KÖSS
 
 
21