Intervju med Emelie

Denna vecka har fina Emelie Tyrén valt att ställa upp i en intervju efter kursen för att dela med sig om sin lifestory. Det är så himla viktigt att få igenkänning i andras berättelser för att vi skall våga söka hjälp och faktiskt känna igen oss i andras berättelser och hitta hopp i att det går att tillfriskna.
 
Tack Emelie att du stääller upp!
 
Vi har sockerdetoxat över 150 personer de senaste 1,5 åren och vill gärna hjälpa dig på din resa! Läs mer om kurserna HÄR (länk)
 
 
 
Hej Emelie! TACK att du är med! Vill du bärja berätta lite, hur såg livet ut innan?
Mitt liv innan kursen var en uppgiven vardag full av planering, lögner och besatthet kring sockret. Jag var helt manisk och större delen av vaken tid gick åt till att fundera ut hur jag skulle få min ensamtid så att jag och sockret fick umgås. Jag var sjukskriven för depression och värk pga av en tidigare skada. Jag var alltid trött, jag kunde sova till kl 17 och ändå somna på kvällen. Jag åt en mängd olika mediciner mot både depression och ångest och en hög dos narkotikaklassade mediciner i samband med min smärta som bara blev värre i takt med att vikten ökade. 
 
Led du av ditt sockerberoende? Vad kände du gjorde mest ont i livet att vara aktiv i sitt sockerberoende?

Tiden innan jag kapitulerade så hade sockret tagit över mitt liv. Jag levde bara inne i mig själv med mitt socker. Jag drog mig tillbaka i sociala sammanhang och jag hade ingen kontroll över min ekonomi. Det fanns inget ljus på andra sidan tunneln. Det som gjorde mest ont vid den tiden var att jag hade finansierat mitt beroende för försäkringspengar, över 300 000 och dom var nu slut. Jag hade ätit upp dom!

Hur hade du försökt sluta med socker innan kursen? Första gången som jag kom i kontakt med någon bantningskur så var jag 14år. Det var en pulverdiet som jag lyckades gå ner ganska många kilo med, men var såklart snabbt uppe i min gamla vikt och lite till. Jag åt denna diet under perioder under ett antal år.  Jag har även haft problem med bulimi och diverse självskadebeteenden. Jag har även svalt mig, hungerkänslor och sug försvann men det gick så långt att jag blev inlagd med sond vilket gjode att jag snabbt fick upp suget igen.

Hur mådde du innan kursen? Innan kursen så kändes det som att jag gick runt i en dimma, värken i kroppen bara ökade. Jag var alltid stressad och gick runt med en skam. Jag kände mig som en slav, en slav för mina egna demoner. Jag hade ingen ork och min vikt skenade iväg. Det enda jag hade i tankarna var hur jag skulle få tag i min drog, vilken affär jag skulle åka till idag, vilken bortförklaring jag skulle välja utan att någon skulle veta eller lista ut. Allt var en kamp. Jag klarade inte av att vara aktiv och lyssna på innebörden i ett samtal. På kalas eller liknande så var mitt enda fokus på tårtan som stod framför mig. Jag tog pengar från nära och kära för att kunna finansiera mitt missbruk Det gav mig sån stress och ångest att hela tiden gå runt och ljuga.

Vad var det som fick dig att söka hjälp? Jag insåg att jag inte kommer att klara detta själv, jag hade tappat all kontroll. Mitt beteende förändrades mot min familj, jag blev manisk och aggressiv. Jag satte igång diskussioner och tjafs som slutade med bråk. Något man aldrig kunnat ana skulle komma från mig som var så konflikträdd och långt ifrån aggressiv. När jag märkte att min familj blev lidande så var gränsen nådd.

När kände du att botten var nådd? När jag märkte att min familj blev lidande och när jag inte längre levde efter mina värderingar utan jag riskerade mig själv och mitt eget liv. 

Vad var det bästa med kursen?  Det bästa med kursen var att möta andra i samma situation och faktiskt se att man inte är ensam, kunskapen vi fick kring beroendet och de verktyg vi fick för att möta vardagen och alltid ligga steget före.

Hur blev livet efter kursen? Med all den kunskap vi fått så hade jag en helt annan insikt. Med alla nya verktyg så kunde jag börja jobba med mig själv. Bygga nya tankebanor, stanna upp och lägga märke till sug. Fundera ut vad det var som triggade igång suget osv. Jag lärde mig också hur viktigt det är att stå upp för sig själv och att sätta sig själv i första rummet. Idag är jag väldigt noga med att alltid ligga steget före. Jag planerar veckans alla måltider,  storhandlar en gång i veckan och tar alltid med mig egen matlåda när jag är bortbjuden. Jag mår mycket bättre idag både fysiskt och psykiskt. Jag är mer aktiv i huvudet och det känns inte längre som att jag lever i en dimma.  Jag kan lägga mer fokus på både mig själv och andra. Alla tankar går inte längre till sockret. Jag tänker realistiskt och är inte längre en slav för röda hund. Jag har mindre värk och mer ork. Jag har minskat eller tagit bort hälften av alla mediciner jag åt. När jag möter motgångar så kan jag hantera det på andra sätt än raka vägen till affären. Bäst av allt är att jag inte längre har en besatthet. All tid och ork som man tidigare lagt på sockret kan jag nu lägga på något som jag själv bestämmer att jag vill lägga den på.

Hur är det att känna till andra sockerberoende? Det är så viktigt att veta att man inte är ensam. Det finns alltid någon som man kan ta hjälp av, ofta känner jag mig ensam i dagens samhälle och att jag bara hittar på men då vet jag att jag kan vända mig till andra i samma situation och få stöd. tillsammans är vi starka!

Vad var det bästa som du fick med dig från kursen?Det allra bästa med kursen var att få träffa andra sockerberoende och alla verktyg.

Vad är den största skillnaden idag mot innan kursen? Jag vaknar på morgonen med en nyfikenhet om vad dagen har att erbjuda och en vilja att fortsätta mitt liv som sockerfriJag är alltid steget före och ser till att planera så mycket som möjligt. If you fail to plan, you plan to fail!
 
TACK EMELIE! Vill du göra samma resa som Emelie så spana in våra sockerkurser HÄR(LÄNK). Just nu får du -20% rabatt på kurspriset om du anger koden "SOCKERSYSKON" som kod.
 
KÖSS