Sluta hetsäta

Hetsätning är något som verkligen kryper ner i åldrarna. Att hetsäta innebär att man sitter ner vid ett tillfälle och äter stora mängder mat trots att vi är mätta för länge sedan. Den känslomässiga anledningen är ofta olika, ofta gör vi det för att fly från våra känslor.
 
Men den förklaringen räcker långt ifrån, jag är faktiskt jävligt trött på den förklaringen för jag har alltid känt att det finns fler anledningar än så. Ju mer jag har efterforskat, ju mer har pusslet uppdagat sig. Anledningen att vi hetsäter är ALLTID svält, både mental och fysisk. 
 
Vi lever i en kultur som ständigt berättar för oss att vi inte duger, att det är något fel på oss. Då börjar vi banta och när vi bantar tror kroppen att den svälter. Vår kropp är liksom inte en uppfinning från 2000-talet, det är en uråldrig fantastisk maskin vars enda syfte är att du skall kunna överleva så du kan göra massa awesome grejor ute i världen! Den fattar nada av 1900-talets påfund dieter. Den kan inte se skillnad från när du räknar kalorier och svält, den tror det är tredje världskriget där ute när du går på diet.
 
Vad händer då? Den börjar pinga dig. En liten notis om mat. Du börjar tänka på mat. Ju fler gånger du ignorerar pingen, desto starkare blir dem. Snart är det rena alarmet som går igång och eftersom du faktiskt inte lever i tredje världskriget utan i en modern kultur där du kan skaffa föda 24/7 kommer du tappa kontrollen och börja äta. Och när du då väl äter så tror kroppen att du har kommit över en riktig skatt och nu skall här hushållas. Så den tvingar dig att äta och äta och äta, som om det vore din sista måltid (den tror det - på riktigt). Resultatet? Hetsätning deluxe!
 
Dagen efter så tror du att du är lat och har låg viljestyrka, du ställer dig framför spegeln och tycker din kropp är äcklig och ful. Så då börjar du din nästa diet. Kroppen tror då att du lever i tredje världskriget och kommer framkalla biokemiska hetsätningsattacker.... Oändlig loop i all evighet.
 
Det GÅR att bryta denna onda cirkel. Hur slutar vi hetsäta i vanliga fall? Tja, vi börjar banta. Vi tror att vi skall bryta hetsätningen genom att äta mindre. Och egentligen är det fullt logiskt i våra huvuden. Jag vill äta mindre = jag äter mindre. Men så funkar det inte. Enda sättet att sluta hetsäta är att BÖRJA ÄTA! 
 
Genom att äta ordentligt gör du kroppen trygg och den kommer inte framkalla hetsätningsattacker. Vi har ofta bantat i tiotals år så det kan ta jäkligt lång tid att göra kroppen trygg. Att börja äta är det absolut läskigaste en tvångsmässig bantare kan göra, det krävs kilovis med mod! För det kommer leda till viktuppgång, men efter ett tag kommer kroppen att stabiliseras, bli trygg och du kommer tappa vikt. Jag har sett det om och om igen. "Ett tag" är olika för alla, ibland är det veckor vi pratar om, ibland är det år. Men vill du sluta hetsäta så måste du börja äta, det är verkligen det enda som kan bryta denna onda spiral.
 
Sluta hetsät, börja ät! Du är fantastisk! Läs detta jävligt intressanta experiment (LÄNK)
 
KÖSS
 
 
 
2

Matperfektionism

När man börjar tänka på att äta hälsosamt så är oftast första steget att samla kunskap. Överallt översköljs vi av budskap på do and don'ts. Mejerier är farligt, fasta är bäst, mandelmjöl är rena hälsokuren... Sedan möts vi av motsatta argument - mejerier är rena hälsokuren och mandelmjöl rena rävgiftet! Vad skall man tro på?
 
Om du är sockerberoende och stöter på andra sockerberoende så kommer alla ha goda råd. Vissa äter enligt ett strikt matschema och väger allt på grammet, andra äter helt fritt - och äter produkter du tänker är rena döden. 
 
Ovanpå alla löpsedlar och allt socialt grupptryck har vi hälsogurusar och de är bombsäkra på sin sak! Ät veganst, räkna kalorier eller börja träna HIIT - DÅ jävlar blir du fit!
 
Hur fasiken ska vi göra egentligen? Vad är bra och vad är dåligt, vad ska vi tro på?
 
Jag har stött på många sockerberoende som fnyser över min mat, hur kan man leva så "loose" som jag gör. Nej, jag väger och mäter inte och är jag hungrig så äter jag, varesig det är ett mål "för mycket" eller inte. Sedan möter jag andra som tycker jag är helt fanatisk och verkligen inte förstår hur jag kan leva som en kolhydratshitler.
 
Det finns så mycket skam i detta så man blir mörkrädd. Alla är verkligen helt stensäkra på sin sak och det är inte lätt att leva i denna kultur! Och skammen späder verkligen på matproblematiken, tänk så många gånger man har fallit i fällan pga att man har råkat få i sig av en förbjuden produkt och tänk "NU ÄRE KÖRT" och sedan hetsätit för att då kan man lika gärna passa på.
 
Nu svär jag i kyrkan här, men skammen över maten och hur vi äter är verkligen roten till det onda. För några månader sedan så skulle jag ta en stor klunk av mitt mineralvatten - men när jag fick det i munnen så inser jag att det är fruktsoda! Det smakade vidrigt och jag spottade ut skiten, men inte fan hade jag sockersug efter det. Jag tänkte OOPS! Hoppsansa! Och så fortsatte jag mitt liv. Hade jag tänkt att jag brutit min abstinens eller börjat skamma mig själv hade jag gått på efterätt och ätit kakor till det sprutade ur öronen på mig. Skammen och hur jag ser på det jag stoppar i munnen är alltså en av rotorsakerna till mitt drogande.
 
Att äta ska vara enkelt och saker blir aldrig enkla när vi blandar in skam. Det GÅR inte att äta perfekt, vad är ens perfekt? Det beror helt på vem du lyssnar på för stunden. Det är din biokemi samt din mentala inställning som avgör vad som är bra för din kropp. Att sitta och älta om man åt en tugga för mycket eller om produkt X förstör vår kropp är ett dödande gift för oss. Gör så gott du kan och lyssna in din kropp efter du har ätit. Hur mår den? Är den rastlös? Lugn och nöjd? Där får du dina ledtrådar till ditt perfekta ätande!
 
KÖSS
 
 
1

Intuitivt ätande - del 4

Vi lever i dieternas värld - i skönhetsfällans värld. De två industrierna går verkligen hand-i-hand. Du är för tjock - därför är du ful - därför duger du inte - därför får du inte höra till. Banta din latmask!
 
Någonstans insåg jag att jag hade fastnat i fällan. Jag var aldrig nöjd, aldrig tillräcklig. Om jag bara gjorde X så skulle jag få resultat. Var tog mina behöv vägen? Var tog min kropps signaler vägen? Vart tog jag vägen?
 
Så jag bröt mig loss - jag vill inte längre. Då ställdes jag inför det svåraste valet och tog det modigaste beslutet jag har tagit. Jag skiter i min vikt, jag skiter i mitt utséende - jag vill bara vara lycklig och leva. Och för det krävdes en sak: jag behövde börja äta ordentligt och skita i allt vad mått, tidpunkter och vikt hette. Jag behövde börja våga lyssna på min kropp och låta den styra.
 
Min kropp är redan perfekt idag. Jag behöver inte ändra på min kropp, jag behöver bara ändra på min syn av kroppen. Jag behöver öva på det varje dag - annars fastnar jag snabbt i dietfällan igen. Genom att öva på detta, övar jag på att äta intuitivt. Resultatet spelar ingen roll, det viktiga är processen. Blir min kropp nöjd? Har jag vad jag behöver?
 
Detta är ingen diet, det är inget projekt. Det är en filosofi - att ätande och kroppsbild går hand i hand. Om vikten inte spelar någon roll, om maten är neutral - vem är jag då? När maten blir oviktig och jag inte längre behöver kontrollera den, vad skall jag då göra?
 
Svält föder hetsätning. Hetsätning föder skuld. Skuld föder svält. Allt är en destruktiv cirkel vi fastnar i år efter år. Om jag bara anstänger mig liiiite till kommer jag bli smal och duga! Duga för vem då? Uppnå vad då?
 
Du och jag är färdighatade, färdigdietende. Det är väldigt själviskt att banta - vi blir väldigt egocentrerade. Hur skall vi kunna bidra till en bättre värld om våra tankar är upptagna av våra lår? Hur skall jag orka prestera på jobbet, vara en bra mamma och en härlig partner om jag konstant tänker på mat, vikt och hur jag ser ut? Att objektifieras är ett sätt för oss att tyglas - vi kommer aldrig komma till vårt rätta jag om vi är tankebesatta.
 
Kroppen behöver kalorier. Kroppen behöver mat. Kroppen behöver också positiva förebilder och gemenskap. Du kan aldrig piska dig lycklig - men du kan vägra gå i fällan!
 
KÖSS
 
 
3