Går ner i vikt snabbt

Jag har fått en del kommentarer senaste tiden om att jag har gått ner i vikt - snabbt. Jag väger mig inte längre, så jag har ingen exakt koll. Det är en befrielse att slippa vågen. Att kunna äta sig mätt utan rädsla att vågen skall visa +. Att slippa äta i prestation, att istället äta utefter vad kroppen behöver. Jag väger mig inte pga principiella skäl - jag anser att vågen är en kvinnoförtryckande skitsak. Men det är också av självkärlek - det kommer inget gott utav att väga sig hysteriskt. Det säger nada om hur kroppen mår. Tar man ett glas vatten för mycket kan man misstolka resultatet.
 
Men jag har fått köpa nya byxor. Av min hormonbehandling gick jag upp från strlk 38 till 42. Jag gav bort allt som jag inte fick på mig längre. Det är ett vedertaget "tips" att man ska behålla sina "smalkläder" - förbannad idioti enligt mitt tycke. Har någonsin lycka kommit ur ångest? Knappast man blir moriverat av att titta på sina "smaljeans", man tänker bara att det var bättre förr och att man var snyggare då. Och så fylls man av sorg och ilska över att man är dålig som inte är där. Nej tack! Jag vill leva varje dag.
 
Så vad har jag gjort?
 
Det jag kan härleda det till är 3 faktorer. 
 
1. Hormonbehandlingen som slutat ge biverkningar
 
2. Jag har allergener mot mjölkprotein, jag har slutat till och med med smör och börjat med talg och ister istället
 
3. Jag mediterar varje dag och har sänkt min stressnivå
 
Allt detta tillsammans bidrar till att kroppen krymper. Det är ju hon som bestämmer, inte jag. Det är verkligen en frihet att inte vara viktfixerad!
 
KÖSS
 
 
 
 
6

Update: keto

För ett par veckor sedan så skrev jag att jag skulle börja med KETO igen och ditcha Carnivore. Jag lovade att uppdatera er. Ärligt talat, det har inte gått så bra...
 
Anledningen att jag ville börja med keto igen var huvudsakligen för att jag kände att magen ballade ur på carnivore. Jag hade ont i den ofta och fick hjärtklappning. Min föda bestod av kött och stora mängder smör. Min mage var supersvullen.
 
Jag körde keto i några dagar innan jag tröttnade. dels var det jobbigt att mecka med grönsaker, dels sköt vår matkassa i höjden och dels så var jag mer sugen. Jag hade mer mattankar än jag haft på månader. Det hela brakade samman när jag satt och tryckte nötter som en dåre och jag insåg att min kropp hade ett stort biokemiskt sug,
 
Efter jag hade tryckt nötter så var magen ett totalt ras. Ärligt talat så skiter jag i eventuell viktuppgång, jag har inte heller ångest för mitt ätande. Jag kan konstatera ATT det skedde, men då kommer dektektiven fram i mig. VARFÖR skedde det? Vilka tankar, känslor hade jag innan? Och hur mådde min kropp? Jag kunde kostatera att jag hade ett stort biokemiskt sug som förmodlingen uppkom av keto. Så känslig är min kropp för grönsaker. Jag har varit nästintill befriad från sug hela tiden på carnivore.
 
Eftersom min mage fullständigt brakade efter mitt lilla nöt-haveri så kunde jag inte äta på 48h. Och nej, det var ingen kompensation men jag hade så ont och var så illamående att jag fick ligga i sängen, dricka buljong och kurera tarmen. Efter en såpass lång fasta skall man inte köra på med en brakmåltid, så jag började försiktig. En nötfärsbiff utan smör. Jag fick tillbaka energin och började äta mer och mer rent, gräsbetat kött och och jag kände hur hela min kropp var i ett hallelujah-moment.
 
Sen så lade jag till smör och då brakade det loss igen. Magknip, hjärtklappning och dålig känsla i kroppen. Jag vet ju att jag har antikroppar mot mjölkprotein - men har alltid tänkt att det är lugnt med smör. Det innehåller ju så lite. Min hypotes är att jag har övertrasserat mejerikontot under sommaren då jag levde på tzasiki och gyros i Grekland. Jag TROR, men vågar inte uttala mig 100 än, att jag har fått en ännu större intoleras mot mejeri och det är därför carnivore inte funkade så bra.
 
Det jag har gjort är att enbart äta kött nu. Då snackar jag inte 1,5 kg om dagen. Jag äter en gräsbetad ryggbiff till lunch och en långkokt gräsbetad högrev till middag. Och jag mår verkligen toppen i kroppen. Jag har inte hittat talj än - köpt hem som jag skall tillreda. Så just nu steker jag i MCT-olja tills jag har.
 
Tyvärr har jag övergångsbesvär nu. Yrsel, dimsyn och darrighet. Det blir ett par saltshotar och så försvinner det. Men kroppen mår bra och magen fungerar som den skall. Jag fortsätter såhär en måltid i taget och så ser vi var det landar. Just nu känns det bra!
 
KÖSS
 
 
14

Processen till att vara helt sockerfri

Okej, så nu har du bestämt dig! Du skall göra 2019 till ett helt sockerfritt år! Grattis! Ett beslut du inte kommer att ångra!
 
När du börjar ett nytt hälsoliv så kommer du följa en specifik process. Många utav oss är engagerade och uppspelta idag - vi har en stor motivation och vill sätta igång! Problem uppstår när denna motivationsfas går över, det är ungefär då vi går till Hemmakväll och köper godis. Vi behöver veta hur processen ser ut så vi vet vad vi behöver för att ta oss vidare till nästa fas och ända fram till målet.
 
Bild fotad ur Omgiven av dåliga chefer, T. Eriksson
 
Fas 1. High will - low skill
Det är denna fas du är i idag. Du har en stark motivation och känner att nu jäklar skall du leva sockerfritt! Du har egentligen inte så stor erfarenhet av att leva vardagen helt utan socker och snabba kolhydrater, men känner dig inte så oroad, med lite viljestyrka kommer du att lösa biffen!
 
Vad du behöver 
Beröm för entusiasm, tydliga mål, kunskap om ett sockerfritt liv, tydliga handlingsplaner, tidsplaner, tät uppföljning
 
Fas 2. Low skill, low will
Denna fasen kommer olika snabbt för varje individ men uppskattningsvis 3-6 veckor efter motivationsfasen. Nu har du en låg motivation och samtidigt låg kompetens för att leva ett helt sockrtfritt liv. Du har gått på tillräckligt många vägbucklor och känner att det här känns ju inte så kul. Det är inte kul att sitta och kolla på när familjen äter fredagsgodis och restaurangbesöken känns som ett skräckscenario - vad skall man beställa och vågar man ens krångla med servitören? Vad säger man till mormor när hon trugar med hembakat? Får man äta morot på LCHF? Så mycket förvirring och ältande i huvudet, du slår mycket på dig själv för att du känner att din vilja är låg och att du "borde kunna bättre".
 
Vad du behöver
 
Uppskattning för ditt kämpande, tydliga mål, förklaringar till varför det känns såhär, självsnällhet - det är okej att göra fel, någon som tror på dig, någon som lyssnar, återkommande pep-talk
 
Fas 3. High skill, low will
Denna fasen kännetecknas att dina kompetenser gällande ett sockerfritt liv är höga. Du vet vad du kan äta och inte, du vet vilka dina värsta fällor är och du vet att du skall äta L-glutamin vid sug. Dock är inte självförtroendet på plats. Kanske har du tagit återfall längst vägen och du har inte så höga tankar om dig själv. Du känner dig osäker på din egen förmåga och om du verkligen kommer kunna ta dig i mål, så många gånger du har ramlat i fällan.
 
Vad du behöver
Beröm för kompetens, möjlighet att prata om din oro, stöd och uppmuntran, hjälp att undanröja hinder
 
Fas 4. High skill, high will
Denna fas är den vi med lång abstines är i. Vi tror på vår egen förmåga och ser på godis som inte en värdig hundmat. Vi vill leva sockerfria och har en fantastisk livskvalitet. Vi vet att den värsta dagen som abstinent fortfarande är hundra gånger bättre än den bästa dagen med socker i livet. Vi har gått igenom alla situationer och vet hur vi skall lösa dem och vad som krävs av oss för att klara sig sockerfria. Vi har en stark tro på att vi kommer att klara det och ägnar ingen eller liten tankeverksamhet till godis och annat sött.
 
Vad du behöver
Beröm för resultat, bli sedd, självständighet med eget ansvar, en mentor som är ditt bollplank, känsla av att växa och utvecklas i ditt nya sockerfria liv
 
Fas 2 och fas 3 är vad Bitten Jonsson kallar "ökenvandringen", man gör det man skall men det är inte särskillt kul. Vi fantiserar ofta hur gott socker är och tvivlar på vår egna förmåga. Kom ihåg att motgångar tillhör resan och står du ut så kommer du komma till fas 4. Som du ser behöver du stöd och motivation, därför behöver vi exempelvis FAA eller OA eller att gå en Sockerdetoxkurs hos My Addiction.
 
När du efter ett tag känner att motivationen är som bortblåst - det är helt normalt! Många utav oss blir rädda, men motivation är en färskvara som bleknar, men ofta bränslet som vi behöver för att sätta igång. När du känner att motivationen bleknar, gå tillbaka till detta inlägg och identifiera vilken fas du är i och vad du behöver för att tuffa på.
 
KÖSS
 
1