Powered by Jasper Roberts - Blog

Sockerstrukturen

Vi alla ser världen ur vår egen lins. Vissa är individualister, några tror på patriarkatet och andra ser samhället ur klassperspektiv. 
 
Mänskligheten har problem. Vi är fetare och sjukare i allt konstigare sjukdomar. Vissa ser det som att kombon för mycket energi in och förlite energi ut har orsakat detta. Vi äter allt mer och rör oss allt mindre helt enkelt. Det är en sanning med modifikation. Ja, vi äter för mycket. Ja, vi rör oss för lite. Men det är inte bara det. Svaret är så mycket mer komplext.
 
Roten till så mycket ont i västvärlden är sockret, det härdade fettet och de snabba kolhydraterna. Skräpmaten sammanfattat. Problemet är att vi har olika syn på vad skräpmat är. För mig som LCHF-are är även den nyttiga müslin och fullkornspastan skräpmat.
 
Vi har problem idag. Maten som vi äter tar över våra hormonella system och får hjärna. Den tar övertaget över vår disciplin och vår naturliga hungerssignaler. Det spelar ingen roll hur mycket vi försöker övertala en människa att inte äta om den är hungrig, hen kommer äta ändå. Det spelar ingen roll hur mycket vi vill att den feta människan ska ut och jogga om den är trött, då kommer hen inte vilja röra sig.
 
När maten vi äter kopplar om kroppen att ständigt gå med hunger och sug kommer vi inte se en förändring i världen. När maten suger ur energi instället för att ge energi kommer vi inte sen en förändring. 
 
Inte nog med det. Ämnen som skapar sug skapar också beroende hos känsliga individer. Alkohol skapar sug, men alla blir inte alkoholberoende. Precis som socker. Det skapar sug, men alla blir inte sockerberoende. Det finns känsliga individer, som jag själv, som blir beroende av substanser som exempelvis socker. Och vi har en befolkning där många är sockerberoende utan att veta om det, då det inte är en allmän sanning att man kan bli beroende av socker och mjöler. 
 
Vi vet att ju tidigare man utsätts för en drog, desto högre sannolikhet är det att ett beroende utvecklas. Gällande alkohol är det en standardfråga när man skall avgöra om man är alkoholberoende eller inte. När jag berättar att jag hade min första fylla vid 11-års ålder så förstår nog alla varför jag blev beroende av alkohol också. Men det är ingen som höjer på ögonbrynen när vi ger våra barn sin första sockerchock när de inte ens är fyllda 1 år. Samhället, strukturen, banar väg för beroende och hälsoproblematik.
 
Så länge vi går med skygglappar och bara erkänner kaloriernas påverkan på hälsa och vikt, kommer vi aldrig lösa problemet. Så länge människor äter mat som tar över kroppen och därmed viljan, kommer vi aldrig hitta lösningen. Energiintaget är en viktig del, men vi måste också börja titta på enskilda livsmedel och hur dessa påverkar hjärnan och hormonerna och ge kostråd utifrån det perspektivet.
 
En hungrig och trött människa kommer aldrig äta mindre och springa mer. 
 
KÖSS
 
 
 
 
8

Vem fan är du att berätta för mig vad hälsa är?

99% av responsen på min mat är bra. De flesta tycker min personliga resa är inspirerande. Men då och då kommer en fettskrämd och ger mig så onödiga kommentarer som gör mig arg och kränkt.
 
Som förra veckan. Jag var på event och en av deltagarna kläcker ur sig kommentaren "jag tycker din resa är inspirerande, men jag tror inte på din kost. Jag tror man ska äta hälsosam mat och träna"
 
Sånt gör mig så jävla arg. Kanske därför jag bara får bra kommentarer, folk känner att de får sig en skopa skit om de kommenterar min kost. Dels gör det mig arg för jag inte bett om personens åsikt om min mat. Har jag inte bett om den feedbacken, har personen inte rätt att kommentera min mat. Det är ett övertramp. Dels gör det mig arg för att det kommer av en person som är helt normalviktig och inte har en jävla aning om hur det är att gå ner stora mängder kilon. Jag blir bara så jävla arg, kränkt. Även fast jag inte tjänar något på att bli arg, så upplever jag mig personligt påhoppad. Jag blir också arg åt alla överviktigas vägnar. Jag är liksom klar, men det finns hundratusentals andra medmänniskor där ute som kämpar med stor övervikt.
 
Jag ställer mig frågan: Du. Du som aldrig varit rädd för att äta ihjäl dig, hur kan du ta dig rätten att kommentera min kost? Eller du. Du som aldrig blivit sparkad från jobbet, haft ångest och ätit upp hela ditt sparkonto - hur kan du ta dig rätten att kommentera den enda lösningen som gjort just mig frisk? 
 
Jag ställer givetvis motfrågorna: Vad är LCHF för dig? Självklart har personen gått på myten att vi bara trycker Eldorado-bacon. Läs på innan du frågar.
 
Varför tror du att varannan svensk idag är överviktig? Brist på rörelse är svaret givetvis. Konstigt att jag satt på arslet ett år, käka LCHF och gick ner 40 kilo ändå.
 
När skall jag dö av min kost? Jag har ätit LCHF i 7 år. Inget svar på den frågan, men tydligen inom något decennium.
 
Nu svär jag i huvudet. Jag blir så arg. Nej. Det fanns ingen annan väg för mig. Det var den enda lösningen, jag hade provat allt innan. Hur kan man ens kritisera en kost som gjort mig 95 kilo lättare? Det är fan helt sjukt. Alternativet var döden. Så liksom, gå och lägg er. 
 
Jag vill inte ha någon feedback på min kost. Jag vill inte höra dina tankar och åsikter. Jag är inte i behov av input på min kost. Ät du ditt så äter jag mitt. Sådetså.
 
KÖSS
 
Exempel på min livsfarliga kost
 
46

Ändrad matplan

Jag har ätit LCHF sedan det hette GI-Noll, det vill säga sedan 2010. Jag har provat alla varianter there is liksom. Liberal, normal, fakir osv osv. Inte nog med att jag varierat mängden kolisar, jag har även ätit olika. Någon gång har jag ätit 5 gånger om dagen, en annan gång en. Det beror helt på vart man är i livet vilket upplägg som passar en. Men jag faller alltid tillbaka på strikt LCHF, dvs: max 20g kolisar om dagen. Nu räknar inte jag kolisarna, men uppskattar att jag hamnar där när jag väljer ovanjordgrönsaker i den mängd jag gör. Nu har jag ätit typ samma i två års tid:
 
07.00: Frukost: kaffe + en shot Brain Octane från Suceeder
11.30: Lunch
17.30: Middag
 
Men nu känner jag att jag behöver revidera min matplan. Jag dippar som fan runt 15-16 tiden. Alltså inte att jag blir superhungrig, men jag känner mig nere på energi och gnällig. Det är ngt med hormonerna vid den tiden, det är jag säker på. Och sen ökar hungern och så är jag superstrikt för att få min mat EXAKT på mattiden annars blir jag skitarg. Det är så att vara matmissbrukare, man är fan noga med att få sin drog. Jag vill inte leva så, jag vill ha mer sinnesro. Så nu har jag provat ett par dagar att lägga in ett mellanmål. Och då skare inte va ngt djävulskap som triggar. Det ska vara ngt enkelt, snabbt som gör mig nöjd. Jag har brainstormat och kommit fram till att en pannbiff med lite spenat och olivolja är bra. Eller pannbiff med avocadoröra. Det är fina grejor det. Minimalt med kolisar, men lite extra påfyllning sådär mitt på dagen. Det är fan gött. Det ger mig lugn och ro! Så nu håller vi tummar och tår och hoppas på att detta är nyckeln till lite mer sinnesro. 
 
Hur många upplägg har du provat på LCHF?
 
KÖSS
 
 
 
 
 
11