Hjärntvätten

När jag slår på teven så möts jag av drogreklam i varje paus. Hemmakväll sponsrar som vanligt Idol, för alla vet att när vi kryper upp i soffan på fredagen är det obligatoriskt att det sker med en påse lösgodis. I pauserna kommer ballerina in. När du skall fika är det obligatoriskt att bjuda på småkakor. Och alla vet ju att man har så kul med Toffifee. 
 
Vi möts av glada människor som överallt skrattar tillsammans med familj och vänner tillsamman med något sött. Kakor, godis, glass - vi hjärntvättas att det är till för lyckliga stunder. En lycklig stund är inte detsamma utan något att tugga på. 
 
Denna hjärntvätt gör att vi som väljer bort socker tror att vi missar någonting. Vi tror att vi aldrig kommer få det likabra som den där lyckliga barnfamiljen som sitter ihopkrupen i soffan tillsammans framför tv4 fredagsunderhållning. Att det aldrig kommer bli lika bra fikor utan Ballerina eller en kanelbulle. Vi ser ju hur de lykliga människorna gör på teve.
 
Big news. Vi är hjäntvättade. Faktum är, socker är inte ens gott. Det är ett beroendeframkallande gift som skapar ett cravande monster inom oss som bara vill stilla abstinensbesvären. Vi tror vi skall bli lyckliga när vi tar det där söta, men sanningen är - det blir vi inte. 
 
Nu tänker du. Vad säger hon? Socker är otroligt gott! Nej, det är det inte. Jag som LCHFare äter inget sött. All min mat är råvaror som jag lagar på egen hand. När jag äter något med hög andel raffinerat socker så ryggar jag tillbaka. Det är exakt samma känsla som att äta för saltad mat. Mina smaksinnen är idag rebootade, återställda. Jag finner smaken av processat socker lika äckligt som att doppa tungan i salt. Det är en frän, stark smak som tar över helt. 
 
Jag äter inget sött alls. Det gör att när jag äter en morot, smakar på kokosgrädde eller någon mejeri - så tar den söta smaken över helt. En "allätare" tycker jag är galen. De känner inte det söta alls. Det beror på att deras smaksinne är kapat av sockret. Det är exakt samma grej som för en rökare. En icke-rökare hostar, fräser och tycker det smakar skit. Rökaren har kapat sinne och tycker upplevelsen är njutbar, att det smakar gott. Rökaren har under många år kapat sina sinnen och slått ut de naturliga reaktionerna.
 
Faktum är att socker inte är gott. Faktum är att sockret kidnappar vårat smaksinne. När vi äter mycket socker så börjar till och med det allra sötaste smaka papp. Jag kommer ihåg när jag åt godis varje dag. Snart smakade Center som smörgåsrån - ingenting alls. Idag när jag inte äter något sött alls, smakar det så starkt att jag inte står ut.
 
Det är en vedertagen sanning att socker är gott. Det ser vi på teve. Vi ser de lyckliga familjerna och tänker att de har något som inte jag har och lever jag utan socker missar jag det. Det är kärnan till att så många faller fram och tillbaka ur sockret. Vi luras att vi missar något.
 
Idag har jag ett lugn som jag aldrig haft förut. Maten pratar inte med mig. På fredagskvällen tänder jag ljus och kanske kokar te. När jag fikar räcker det med en varm dryck. På kalas räcker skratt gott och väl.
 
För synar jag bluffen så inser jag att jag har blivit hjärntvättad sedan barnsben. Var är den lyckliga familjen när jag står och trängs bland lösgodishyllan på ICA där godiset klumpat ihop sig, snoriga barn pillar i lådorna och mammorna skäller hårt på sina telningar för att de gapar och skriker? Var är den lyckliga familjen när mamma ligger med utspänd buk i smärta och pappa däckat av i sockerkoma framför Idol? Var är den lyckliga familjen där mamma dör i sviterna av diabetes och pappa i en infarkt? 
 
Tro mig. Du missar ingenting. Det du däremot missar när du äter socker är din frihet. Socker sätter bojor på livet och förslavar dig att vilja ha mer och mer och mer och mer. Du spenderar en förmögenhet på en drog som gör dig sjuk, fet, fattig och förslavad. Genom att leva sockerfritt, lever du också i frihet. Syna bluffen. Bryt hjärntvätten. Låt fredagsmys vara just mys!
 
KÖSS
 
 
26

Biggest loser

Jag har följt Biggest loser VIP ett tag och förfäras. Det är verkligen ett fruktansvärt program som spär på all fatshaming vi har i samhället. I år är det 7 stycken kända deltagare som tränar timtal varje dag och äter pyttelite. För mig gör detta ont i hjärtat att se.
 
När de kvinnliga deltagarna beskriven sin relation till mat så tänker jag med en gång: hej hej sockerberoende! De beskriver hur de isolerar sig och äter sig till hjärtsvikt och diabetes. Och hur svarar man? Jo, genom att piska dem med lite mat och mycket motion. Programmet kokar ner myterna kring övervikt: att vi är lata och inte har disciplin. Det är ju bara att springa mer och äta mindre.
 
Det vidrigaste hittills i programmet var när de skulle gå in i ett så kallat frestelserum. Efter bara ha ätit ett salladsblad så skall de gå in en och en i ett rum fullt med chips, drinkar, godis och skräpmat. De lag som ätit mest vinner -2 kilo i veckans invägning. Så jävla förnedrande. Vissa synade ju bluffen och rörde ingenting, andra gick helt crazy och åt och åt. Sån jävla vidrig förnedring.
 
Varje vecka ställer de sig på vågen och får sitt värde avgjort. Man skiter i muskler, var någonstans i menscykeln de är och hur mycket vätska de har: här är varje gram avgörande. Har de tappat för lite riskerar de att åka ut. Deltagarna är jätterädda för att bara ha gått ner 2 kilo på en vecka (!!).
 
Det värsta är att deltagarna själva går på myten. De sitter och fatshamar sig själva och tycker de är dåliga och lata. De kan springa LIIITE mer äta LIIITE mindre. Jag blir gråtfärdig. Sedan så tror de ärligt talat att dessa 5 veckor på slottet skulle få dem att få en hållbar livsstil. Ärligt talat, vem fixar att träna 8 timmar om dagen och äta så lite när man jobbar och har familj? Det där är liksom svart på vitt vad som inte är hållbart i en vanlig människas liv. Speciellt inte om man är känd och har väldigt långa dagar med mycket resande och oregelbundna tider. Stackarna!
 
Är du så överviktig så svarar din kropp dåligt på förhöjda insulinnivåer. Om jag fick bestämma hur de skulle tillbringa sina 5 veckor så hade det sett ut såhär:
 
Mat: det enda som skulle räknas är kolhydrater. Max 20 gram per dag. Deltagarna skulle tillsammans med en utbildad kostrådgivare lära sig laga god, ekologisk mat från grunden och lära sig vilka livsmedel som funkar för dom och inte. De får skriva matdagbok där de katlägger vilka livsmedel som föder sug hos dem och inte. Tillsammans skapar de en individuell kostplan där de vet vilka livsmedel de tål och bör välja bort samt hur ofta de bör äta och med handflatemodellen får en överblick hur mycket de bör äta.
 
Träning: Varannan dag ett tungt styrketräningspass, varannan dag en promenad. 1h om dagen räcker gott och väl.
 
Mental träning: Gruppterapi i Minnesotamodellen, samt enskilda samtal där man tillsammans med en terapeut kartlägger varningssignaler för ätande samt pratar om hur de skall hantera känslor. Tillsammans lägger de upp en ny livsplan där de har konkreta tips hur de skall hantera livet istället för att äta bort det. 
Jag hade gärna sett dem på mindfulness-klasser och stressbearbetning, där de fick konkreta metoder att hantera stress och jobbiga situationer. 
 
Jag hade alltså tagit bort träningsfokus och bytt ut mot mental träning. Övervikt sitter i huvudet, inte i magen.
 
KÖSS
 
...Det tror inte jag heller, Morgan
 
23

Nya livsstilsförändringar - bönor

Då jag har ätit LCHF i snart 8 år har jag haft massor av upplägg på kosten. Nu mera äter jag resistent stärkelse i form av kalla kidneybönor till varje måltid. Jag började med potatismjöl men har gått över till bönor. För att fördjupa dig vad det är och hur jag äter det så tipsar jag dig att läsa denna artikel (länk) där allting står. Följ även länken i den artikel för att få en djup förståelse vad RS är och vad det gör.
 
På RS har jag gått ner 5 kilo. Det är helt sjukt. Bönor som innehåller så mycket kolhydrater, det är liksom inte sant tror man inte! Men det är det!
 
Jag har provat både potatismjöl och kalla bönor. Än är jag för feg för att prova bönpasta. Istället gör jag en vinegrätt som jag blandar ihop med kalla bönor och äter 1 dl till varje måltid. Jag får inte riktigt ihop det i huvudet. Man skall inte äta bönorna varma sägs det, då tar kroppen upp det som glukos. Jag äter 0,5 dl innan maten och 0,5 dl efter maten. Tänker att det borde bli varmt av den varma maten, men det funkar faktiskt ändå. Fråga mig inte hur - jag är ganska förvirrad själv än så länge! Men funkar, det gör det!
 
Jag blir så mycket mättare och jämnare i blodsockret av bönor. Jag har tagit bort i princip typ allt tillsatt smör. För min mättnad räcker faktiskt bönor! Jag klarar mig längre på måltider och det är faktiskt riktigt gott! Kanon alltihopa helt enkelt! 
 
Det känns som jag inte har särskillt stora blodsockersvängningar längre. Innan RS kunde jag äta kött, smör och broccoli men ändå få matkoma. Jag kände att jag inte klarade mig särskillt länge på maten trots superstrikt. Så jag är så tacksam att jag hoppade på tåget med RS. Jag upplever mig också prestera mycket bättre på gymmet!
 
Har du provat RS? Vad tycker du?
 
KÖSS
 
 
 
15