Powered by Jasper Roberts - Blog

Hur lever vi i andlighet?

Tolvstegsrörelsen pratar mycket om högre kraft, om Gud och att lämna över sitt liv. Jag kommer ihåg i början när jag gick dit. Jag köpte liksom idéen med att ha en gemenskap, att träffa sockersystrar som var som jag själv. Men jag köpte inte riktigt det här med högre kraft. Det är la ingen kyrka jag går till?
 
Det som är viktigt med högre kraft, är just: så som jag uppfattar min högre kraft. Vissa är ateister - de väljer att tro på gemenskap och gruppsamvete, andra är muslimer och några är kristna. Det spelar liksom ingen roll, det viktigaste är att förstå sin del här i världen. Att känna att vi är en del av något större, att det finns något större än vårt eget ego och vår egen vilja. Vissa väljer Gud, andra väljer att sätta tillit till mänskligheten. Att vi är en tusendel av hela mänskligheten och att vi skall efter bästa förmåga bidra till jorden. Ger vi mer än vad vi tar?
 
Hur lever vi då i andlighet? För mig handlar det om flera komponenter. 
 
Bön & meditation
I bönen för jag en dialog med min högre kraft. Alltså, det låter mer pretto än vad det är. Om du tror på Gud så är bönen enklare, om du inte gör det känns det ju sjukt skumt att be till en gud du inte tror på. Men det handlar om att stilla sig och pinpointa vad du behöver hjälp med. Har något skitit sig, är du rädd och orolig eller kanske känner du dig handlingsförlamad - i bönen tydliggör du detta. Om du dessutom har en tillit till något större än dig själv, kan du hitta ett lugn i överlämnandet.
I meditationen är det HK som talar till dig. När vi stillar oss och söker så hittar vi ofta svaren. Här handlar det om stresshantering. När vi är lugna och närvarande kan vi ofta hitta svaren i oss själva.
 
Lev & låt leva
Det handlar om att leva efter dina värderingar. Att inte trampa på dig själv eller andra. Att göra rent hus och den enda trädgård du rensar ogräs i - är din egen. Men dina blommor du sår, kan pollinera av sig och börja växa i någon annans trädgård. Med det menas att den enda du kan ändra på är dig själv. Ingen annan, men du kan inspirera andra. 
 
Tro på att allt är gott
Vi blir arga på människor som trampar oss på tåna och gör oss ledsna. Autopiloten kliver in och vi exploderar i ilska. Sen kan vi gå i dagar, veckor, år - och känna oss kränkta av händelsen och bli förbannade. Detta är en farlig känsla för vårt andliga tillfrisknande. Det äter upp vår själ. Istället så behöver vi förlåta och gå vidare.
Min ömma tå här, bland annat, är aggressiva följare/bloggläsare. Jag kan verkligen flyga i luften över folk som sitter bakom skärmen och tar sig rätten att skriva kränkande kommentarer, psykoanalyser eller sprida sitt hat mot fett på mig. Det är som att vissa människor inte ser att jag är människa, att jag tappar allt människovärde bara för att jag skriver och instagrammar offentligt. Människor tar sig rätten att skriva saker de aldrig skulle våga säga face to face. 
Här om dagen så mötte jag detta igen. Och det var liksom förpackat i allt jag någonsin harmar på. Det var en instaföljare som: 1. Var dietist 2. Anklagade mig att ge folk tarmcancer pga allt rött kött jag åt 3. fäller kommentaren "man kan äta allt men inte alltid".
 
Jag hade haft en stressig dag och hade ungefär 0% i andlighet. Så jag kör igång i 110%: VA I HELVETE SÄGER DU?? Jag är faktiskt allergisk, jag kan inte äta annat protein. Ni dietister förstörde mitt liv. Hade du sagt "du kan dricka allt men inte alltid" till an alkis? Varför säger du så till en sockerberoende. Osv osv...
Du vet. Totalt flippad. Men vad gör det? Vad gör det för gott? Ingenting alls. Resultatet var istället att jag satt och var så arg och kände att jag ville slå något. Hårt. Känslorna gick bara ut över mig själv. 1-0 till dietisten. 
Då stillar jag mig. Raderar hela inlägget och tänker på att allt är gott. Hon handlar efter sin världsbild. Hon har inget elakt uppsåt. Hon tror på riktigt på det hon säger. Och det får vara så. OM hon är ute efter att skada mig, skadar hon bara sig själv med sin egen ilska. Jag är bara ett objekt för det, men jag kan välja bort det. 
Befrielsen som följer är fantastisk.
 
Hur lever du i andlighet och balans?
 
KÖSS
 
8

Unna mig i vardagen

När vi slutar äta tvångsmässigt är det viktigt att lägga fokus på livskvalitén. Det är viktigt att ställa sig själv frågan: hur kan jag unna mig saker i mitt liv utan att det bli destruktivt? Ofta är det en svår nöt att knäcka, när vi äter är ju det det enda som är roligt här i livet - eller hur? 
 
Här är några grejor jag unnar mig:
 
- Att meditera varje dag
 
- Att träna 4 dagar i veckan
 
- Att köpa fina klädesplagg som jag verkligen vill ha
 
- Att ringa någon och bara slöprata. Gärna någon som har samma problematik med socker som jag har.
 
- Att dricka goda teer.
 
- Att ta promenader med min man.
 
- Att då och då ta ut en semesterdag för att få en långhelg.
 
- Avsätta Martin & My-tid så vi får dejta och mysa
 
- Att ha ett städat hem
 
- Att ibland skita i att städa för att ligga framför netflix hela dagen
 
- Prova nya saker. Imorgon börjar jag sjunga i kör trots att jag är tondöv.
 
Vad unnar du dig?
 
KÖSS
 
 

Sinnesro

Vad är sinnesro egentligen? Många pratar just om detta, sinnesro. Att det är målet med att leva drogfritt. När vi tar bort drogen är detta steg 1, men det är stor skillnad att leva i tillfrisknad och att leva drogfritt. Att leva drogfritt kan vara ett riktigt kämpigt liv på vita knogar. För drogen är ju inte sjukdomen, drogen är bara det verktyg vi hanterar livet med. Fyller vi inte på med andra verktyg får vi ett riktigt jobbigt liv där vi dagligen får en kamp med vår tillfrisknad. Tillslut kanske vi mår så dåligt att vi inte orkar leva, eller att drogen blir så otroligt lockande. Vi kan inte hantera vårt liv helt enkelt.
 
Vad är sinnesro?
 
Sinnesro är den högst individuella känslan av att leva i balans och att må bra. Att vara i ett med livet och sig själv. Att vara befriad från sug och fylld med lycka. Det behöver inte vara en stormande känsla, det är ofta en känsla av trygghet och tillit till livet. En trygghet och tillit till sig själv.
 
Vad är INTE sinnesro?
 
Motsatsen till sinnesro är tankebesatthet. Att lägga tid och energi på hur, när och vad vi skall äta och inte äta. Att gå omkring och må dåligt är inte heller sinnesro.
 
Hur får vi sinnesro?
 
Vi får sinnesro genom abstinens från drogen. Är du matmissbrukare så kan du ju inte avstå maten. Därför så gäller det att ha en planerad och sund kost där tankebesattheten släpper. Genom att veta vad, när och hur mycket du skall äta varje dag - slipper du tankar som tar energi.
 
Men det räcker inte där. Du behöver fler komponenter. Dessa komponenter är samma för alla, men högst individuella för hur du applicerar dem på ditt liv. Det finns fler komponenter än dessa, men dessa är de som hjälper mig bäst.
 
- Lev efter dina egna värderingar, det vill säga - lev i ärlighet
- Ha tillit till att allt kommer att ordna sig till det allra bästa. Här kommer andligheten in, många sätter sin tillit till en högre kraft, så som de själva uppfattar den.
- Kartlägg dina orosmoment, be om hjälp och ta dig tid för stillhet. I 12-stegrörelsen kallas detta bön och meditation. I dagens moderna samhälle, stresshantering.
 
Sinnesro kommer i vågor. Vi har perioder som vi kan känna en stor tillfredställelse i livet, sedan kommer perioder som är en tuff utmaning.
För mig handlar insjuknandet i skoven att sinnesron gradvis försvinner. Då känner jag att jag insjuknar. Då sätter jag in gemenskap, meditation, stresshantering och kartlägger orosmoment. Det hjälper mig.
 
Hur ser du på sinnesro? Har du sinnesro nu?
 
KÖSS
 
4