Powered by Jasper Roberts - Blog

Mitt problem

Med hjälp av mina sockersystrar och min man har jag lärt mig en essentiell sak om mig själv i mitt senaste återfall. Något som jag känner är av stor vikt för mig och min abstinens. 
 
Vad händer kemiskt i kroppen när vi överäter? Jo, vi får ett påslag av hormonet oxytocin. Det är samma hormon vi får av närhet. Det tröstar och lugnar oss. Det är tröst på kemisk väg. Och där har vi lite problemets kärna. Jag saknar förmågan att trösta mig själv. Jag har noll, 0, koll på hur man tröstar sig själv. Det jag alltid har hanterat problemet med är mat som tröst. 
 
Eftersom jag är totalt oförmögen att trösta mig själv, dämpar jag känslorna med mat. Jag tar inte tag i det eftersom jag inte vet hur man gör.
 
Man kan tracka det hur långt tillbaka man vill. Kanske beror det på min uppväxt. Kanske beror det på familjeförhållanden. Kanske beror det på det ena och det andra. Nu är det som det är och jag har ett nuläge. Jag kan nu konstatera vad mitt kärnproblem är, att jag är oförmögen att trösta mig själv. Därför söker jag tröst i det yttre. Jag söker dämpning i kemiskt väg. Maten. 
 
Jag tänker inte leva så. Nu vet jag vad problemet är och nu försöker jag hitta vägar att lära om, lära nytt. Och jag förstår att det innebär en lång och tuff resa. En resa som går in på djupet. Det är inte ett beteende som skall läras om, det är sår som skall läkas och en själ som skall helas. Det gör man då rakt inte på en fikarast!
 
Jag är tacksam för att jag har pinpointat problemet. Att jag lokaliserat pudelns kärna. Nu kan det bara bli bättre.
 
KÖSS
 
 
21

Skräddarsy livet

Ofta går man omkring och känner sig dålig, man känner ett stort inre motstånd till vardagen. Kanske har man ett påfrestande jobb, eller en relation som inte ger tillräckligt. Många försöker då hela tiden ändra sig själva. Bita ihop lite till, ta ett steg till. Men hallå, så kan vi ju inte leva. 
 
"Tänk inte: hur ska jag förändra mig själv för att passa mitt liv. Tänk: hur ska jag förändra mitt liv för att passa mig?". Det var ett viktigt budskap som Balansekonomi gav oss deltagare. Hur ska jag utforma livet så det passar mina mål, drömmar och behov?
 
Min & din vardag är inte 10 av 10 alla dagar. Vissa dagar måste vi bara bita ihop och göra det vi ska. Men det är skillnad på en dålig dag och ett dåligt liv. Ska vi försöka ändra vårt jag hela tiden för att passa in i det livet vi lever, lever vi inte det optimala livet för just oss. 
 
Jag själv har ett fantastiskt jobb. Jag har aldrig varit en niotillfem-människa. På gymnasiet räknades närvaro in i betygen. Även om man klarade tentorna fick man inte bra betyg om man inte var där. Därför passade högskolan mig bättre. Där räknades tentorna, inte tiden jag la ner. 
 
Mitt jobb är skräddarsytt för mig. Det är ingen som står och räknar timmar och minuter, det de räknar är vad jag presterar, mitt resultat. Det innebär att jag har mandat att jobba varifrån jag vill och är jag sjuk i mitt sockerberoende kan jag kommunicera detta och så kan jag ta en dag off. Jag är en intervallare i hela mitt liv. Jag lägger gärna 12 timmar på jobbet en dag när det är riktigt högt tryck, men de perioder de är mindre så ser jag ingen anledning av att sitta av tiden bara för att. Jag är som bäst när läget är knivskarpt, därför behöver jag ett jobb som är utformat just så. Att det inte handlar om tiden, det handlar om resultatet.
 
Jag är sån i hela mitt liv. En intervallare. Jag är effektiv som tusan, men då behöver jag deadlines och tydliga mål. Jag är ingen som tragglar och gör saker lite hipp-happ. Pytsar ut bördan. Jag funkar bäst under deadlines. Då måste jag ha ett jobb som funkar så, annars blir jag olycklig som tusan.
 
Det är också viktigt att vara medveten om att bara för att du har ett behov idag är det inte säkert att det ser likadant ut imorgon. Att vara öppen och medveten om nya behov är A och O. Rannsaka dig själv: vad i mitt liv jobbar jag varje dag med att passa in? Känner du dig dålig i din relation eller på ditt jobb kanske inte det passar dig. Känner du att du måste böja dig och anpassa dig i all oändlighet, kanske det inte passar dig och dina behov. Var ärlig mot dig själv, det är så vi blir lyckliga.
 
KÖSS
 
 
 
 
 
 
 
 
4

Tacksamhet till Charlie

När jag gick in första gången till föreläsningen Ett Rikare liv, med Charlie Söderberg så kom jag som en trött, sliten och ledsen människa. Jag och Martin gick på föreläsningen för den var gratis och jag behövde bröllopspresent. Jag var höginkomsttagare, men alla mina pengar försvann i ett mörkt hål. Inte visste jag att det skulle bli starten på en helt ny tillvaro.
 
Jag hoppade på själva kursen, jag kände att jag behövde något nytt, nya perspektiv. Under kursens gång har vi tittat på resurs efter resurs. Inte bara på en resurs som pengar, utan öven ser vi fenomenen tid och energi som resurser. Resurser som är lika viktiga. Det är en helthetskurs för att jag, My, skall uppleva mitt liv rikt. I brist på energi kommer jag aldrig känna mig rik, hur mycket pengar jag har. Detsamma gäller tid. 
 
Igår var sista tillfället och vi fick med oss det allra viktigaste verktyget på vår resa hittills: tacksamhet. Så jag tänkte börja använda distinktionen på en gång. 
 
- TACK Charlie att du lärde mig att drömma. När jag kom första gången så hade jag bara gröna bockar på mitt papper. Jag tyckte mig ha uppnått allt och började sparka sönder saker där jag stod, för att ha något att göra.
 
- TACK Charlie att du visade mig hur liten ekonomisk frihet vi individer har om vi följer den traditionella vägen. Nu har jag verktyg att vara fri och oberoende.
 
- TACK Charlie att du lärde mig att träna med ypperlighet. Jag tar mig an varje träningspass med ypperlighet och bygger muskler snabbare än någonsin förut.
 
- TACK Charlie att du visade mig att jag är chef över hur jag mår. Jag kan välja att ta mig an utmaningar med lätthet och får därmed en annan attityd.
 
- TACK Charlie att du visade mig vad mitt kall är i livet. Att jag numera har en plan för hur jag skall självförverkliga mig själv.
 
- TACK Charlie att du lärde mig lilla stegets kraft. Att jag inte behöver leverera resultat på en fikarast, det handlar om att ta ett litet steg varje dag i rätt riktning.
 
- TACK Charlie att du lärde mig kommunicera med min man. Det som började med en bröllopspresent blev en skiljsmässa, men slutade i Martin & My 2.0. Idag har vi gemensamma drömmar, ett gemensamt språk och en stöttande attityd till varandras val. Vägen blev tuff och krokig, men jag vill aldrig tillbaka till det vi hade förut.
 
- Appropå val. TACK Charlie att du lärde mig välja. Att varje steg inte behöver vara ett beslut utan att det är helt okej att välja livet, precis som det är - precis bara för att jag kan.
 
- TACK Charlie att du gav mig verktygen att bygga en rik fritid. Att jag numera inte sitter på lördagen och längtar till måndag, för att jag inte kan hantera ledighet. Idag njuter jag på jobbet, men jag njuter också av alla lediga timmar. 
 
- TACK Charlie att jag numera inte bara är höginkomsttagare, jag känner mig även som en. Du lärde mig städa upp i min privata ekonomi.
 
- TACK Charlie att jag numera blivit av med mitt nässpraysberoende. Att efter ett år med konstant nästäppa numera är fri och inte behöver vara förslavad av nässpray.
 
- TACK Charlie att du lärde mig att hantera mitt shoppingberoende. Att jag numera inte shoppar mig tom och svart.
 
- TACK Charlie att du lärde mig väga mig utan ångest. Att jag för första gången kan ställa mig på vågen utan att min värld rasar. Siffrorna är bara feedback, vad är nu möjligt?
 
- TACK Charlie att du lärde mig att se min barndom och allt det svarta med tacksamhet. Inget som har hänt förut har rätt att äta min energi. Och verktyget jag fått för att hantera ryggsäcken är tacksamhet.
 
- TACK Charlie att du gav mig vänner för livet. Vertyg att hantera livet. Pengarna att bygga livet. Tiden att vårda livet. Energin att göra livet.
 
Tack Balansekonomi!
 
 
 
5