Nikotinavgiftning

Efter ha läst boken Äntligen rökfri med Allen Carr bestämde jag mig en gång för alla att sluta snusa. Denna ovana jag gjort sedan jag var 15 år gammal. Det var helt enkelt dags att göra sig av med skiten! 
 
Jag var livrädd då jag försökt en gång förut men misslyckats. Men så inventerade jag mitt inre känsloliv och såg att det var just rädslor som stoppade mig. Rädslor för saknad, att misslyckas och att gå upp i vikt. Men vem är jag om jag inte ens vågar försöka? Vad är det värsta som kan hända? Att jag tar återfall, men herregud - det är långt mycket bättre än att inte försöka alls! Tycker jag i alla fall!
 
Dessa första dagar har varit hemska. Suget har absolut varit hanterbart och jag har inte varit sådär arg heller. Boken har verkligen hjälpt mig att inse att jag inte missar något när jag inte snusar. Däremot var jag TOTALT oförberedd på abstinenssymptomen. Jag har varit JÄTTESJUK!
 
Feber, muskelsmärtor, domningar, huvudvärk, svettningar, illamående, yrsel, dubbelseende. Jag vaknar dessutom mitt i natten i ångestattacker å kan inte somna om. Men ju jobbigare det är, desto mer beroende är jag och ju mer har jag att vinna! Så försöker jag tänka!
 
Min största längtan är just nu efter en god natts sömn. Jag vill verkligen kunna sova bra igen och inte vakna i ångest och dylikt. Det hoppas jag att jag snart får.
 
Tänk. Jag har brukar beroendeframkallande substanser i hela mitt liv. Socker tills jag nästan åt ihjäl mig. Kaffe så jag fick panikångestattacker. Alkohol så jag skadade mig själv och andra. Nu är första gången i livet då jag inte har något filter alls, några kryckor överhuvudtaget. Det är så jäkla coolt tycker jag. Nu är för första gången jag lever helt fri från alla slags beroedeframkallande substanser. Så jag får passa på att njuta av denna avgiftning, den är förhoppningsvis den sista jag gör!
 
KÖSS
 
 
3

Älska dig själv i nöd och lust

Många utav oss väljer att gifta oss. Vi står inför staten, Gud och en annan människa och lovar att älska denne i nöd och lust. Men vad händer med oss själva? Varför älskar vi inte oss själva i nöd och lust?
 
Om någon hade spelat in dina tankar på ett ljudband och spelat upp detta för någon annan så hade du blivit polisanmäld. Det vi säger till oss själva får vi inte säga till någon annan. Så är det. Det är förbjudet. Du hade riskerat böter och fängelse.
 
Det bottnar i att i samhället har inte vi någon rätt att duga för dem vi är. Vårt värde kopplas ihop med det vi gör.
Så himla dumt! Vi lär oss inte skilja mellan det vi gör och den vi är. När gick du runt och gjorde ingenting och kände att här går jag och duger? Har det ens hänt? 
 
Våra lediga stunder spenderar vi med att hata på det vi har gjort och oroa oss för det som komma skall. Det är så idiotiskt att det inte är sant. Den känslan förpestar nuet och kan leda till att vi inte alls blir bättre människor i nuet.
 
Vad sägs om att lova oss själva på samma högtidliga sätt att vi skall älska oss i nöd och lust? 
 
KÖSS
 
 
11

Ensamtid

I dagens samhälle sätts individen på högsta plats. Det finns något fint i att vara den eviga singeln. Ensamtid är något som värdesätts högt. Det är bra att vi får välja, men baksidan är att det har blivit skambelagt att inte trivas i sin ensamhet. Vi ses som svaga om vi inte gillar att vara själva. 
 
Sanningen är att vi är flockdjur, att ingen mår bra av att vara själv för länge. "För länge" är dock högst individuellt. Introverta människor behöver mer ensamtid än extroverta, det är helt upp till vilken personlighetstyp du är. 
 
Som beroende kan det till och med vara farligt att vara ensam. Det är ofta när vi är själva som drogsuget kommer. Isolering och beroende hänger också tätt ihop, ju mer vi drogar - desto mer tenderar vi att isolera oss.
 
Det gäller att vara förnuftig. I början av min abstinens valde jag att skydda mig själv, jag såg till att inte vara själv för långa perioder. Skammen, skulden, oron, ångesten och stressen kommer gärna då. Så jag valde att vara med andra. 
 
Det som är positivt är att då jag jobbar i stegen har det underlättat något enormt. Jag är inte längre rädd för de jobbiga känslorna, jag trivs mycket bättre i mitt eget sällskap och drogtankar kommer väldigt sällan. Däremot ska jag inte vara själv för länge heller, jag behöver input och andra människors sällskap för att känna den tacksamhet som krävs för att jag skall hålla min abstinens.
 
Det finns ingen skam i att inte gilla att vara själv. Det finns inte heller någon skam i att utkräva egentid från omgivningen. Ge dig själv kärlek nog att prioritera dina behov. Kör du över dina behov, kommer drogsuget som ett brev på posten.
 
KÖSS
 
 
3