återhämtning

I vårt speedade samhälle med fokus på resultat så glöms ofta återhämtning bort. Vi skall träna varje dag, äta perfekt - men vila är det få som pratar om.
 
När vi tänker på det är det helt sjuka krav samhället ställer på oss. Vi skall göra raketkarriär, driva en hel familj, ha ett rikt socialt liv, träna och ha drömkroppen. Det är inte konstigt att så många blir sjuka - ekvationen går inte ihop.
 
Många som stannar av i viktuppgången - eller som äter rätt men ändå går upp i vikt - är stressen den bidragande faktorn. Det är farligt att stressa för mycket och vi kvinnor har en känsligare biokemi än män gällande stress. Vår fertilitet ryker, vi ansamlar vätska och fett runt buken och mår i allmänhet mycket sämre av stress. Vi ska inte stressa - våra kroppar skadas om vi stressar.
 
Något som är viktigare än träning är vila. Är vi stressade är cardio lite som snabba kolhydrater sägs det - vi blir lugna en stund efteråt men överlag bidrar det till ett mer stressat system. Du vet att du är stressad om du får sjukdomskänsla efter ett träningspass. 
 
Jag som har PCOS är extra känslig för stress. På HerCare så sattes det som grundorsaken till min PCOS eftersom både insulin och könshormoner såg perfekta ut. Jag har levt ett stressat liv hela livet. Först var jag aktiv i beroendesjukdomen och åt mat som stressar kroppen, blev mobbad och mådde skit. Det var oerhört stressande. När jag började med LCHF blev jag högpresterande och både jobbat och pluggat samtidigt - och alltid haft många åtaganden. 
 
Därför ligger mitt hälsofokus just nu på vila och återhämtning. Jag har fått strikta råd om hur jag med PCOS skall träna - styrketräning 3-4 gånger i veckan och intervallträning max 20 minuter 1 gång i veckan. Resten av cardion är promenader. Annars blir kroppen för stressad. Jag mediterar 3 gånger per dag och försöker göra en sak i taget.
 
Det är inget fult att vara stressad, ingen skam i att känna att stressnivån är för hög. Men det är lätt att känna så i ett samhälle som kräver 250% av dig.
 
Det skall blir spännande att utforska detta vidare. Kommentra gärna ditt bästa stresstips!
 
KÖSS
 
 
4

Kvinnokampen eller hälsa?

Hur kan man å ena sidan säga: FUCK FATSHAMING och i nösta andetag prata LCHF, viktnedgång och hälsa?
 
Det är ju min blogg i ett nötskal
 
Idag finns det ett tvådelat läger - å ena sidan har vi kroppsaktivister som sprider sitt härliga budskap om att kroppen är fantastisk, att vi skall sluta banta och äta vad vi vill, när vi vill. Å andra sidan finner vi alla hälsogurus som pratar träning och mat. Jag själv är en mashup av dessa två.
 
Efter att ha synat min fettfobi och researchat så inser jag att det ligger fula motiv bakom vår rädsla att uppfattas som tjockisar. Man kapitaliserar på den rädslan genom bantningsmetoder, piller och träningsprogram. För att det skall vara lönsamt behöver marknaden tuta i oss lögner om hur farligt det är med övervikt och att överviktiga människor har egenskaper som lathet och dålig karaktär. Ju mer jag läser på - desto mer inser jag lögnerna. Alla människor som är feta är inte per automatik sjuka och alla människor som är smala är inte per automatik friska. Det har större betydelse var fettet sitter och hur det är fördelat än mängden fett. Bukfetma och fetma bland de inre organen verkar ha en korrelans med ohälsa medan fett på rumpa, lår och överarmar kan till och med vara gynnsamt för hälsan.
 
När jag började på LCHF så hade jag 100 kilo att gå ner - det sker inte på en fikarast. Min fetma var en hälsoskadlig fetma som var nära att kosta mig mitt liv. Jag hade inget annat val än att gå ner i vikt. Detsamma med min astma och mina allergier - det var sjukdomar som handikappade mig. Med hjälp av LCHF så har jag tappat nästan all min övervikt och dessutom blivit bättre i min astma och allergier som jag knappt märker av. Det går dagar mellan medicinering, förr gick det knappt en halvtimma.
 
Idag är jag inne i min sena fas av viktnedgången. Tack vare en hormonell behandling så har jag nu 15 kilo jag villhöver bli av med. Det är helt estetiskt - mina hälsomarkörer är i övrigt top notch och jag mår som en prinsessa i min astma och allergier. Jag saknar några klädesplagg som inte sitter som dem ska och samhället berättar för mig att ju större fysisk plats jag tar - desto mindre är mina rättigheter. Vi marineras ju i dessa värdegrunder, att vår kropp inte duger.
 
Jag kommer alltid kämpa i ett mellanmjölksläge mellan kvinnokampen och hälsa. För mig är det inget alternativ att äta skräpmat och inte träna för att jag vill göra revolution mot patriarkatet. Hur skall jag kunna föra kvinnokampen med svängande blodsocker, sjuk i astma och så stor att jag inte orkar röra mig?
 
Samtidigt - vad tjänar jag på att hata min kropp? Kvinnokampen är att älska min kropp som jämt är i fluktation. Kroppen pendar i vikt och i utseende och tricket är att älska den i varje given stund. 
 
Jag vägrar banta - men jag vägrar också ge upp på min hälsa!
 
KÖSS
 
 
17

hitta själen

Senaste tiden har jag känt mig helt disconnected från min själ. Jag känner att jag liksom tappat bort den i alla måsten. Som att jag springer för snabbt så hon inte hinner med.
 
När man tappar bort sin själ finns det tecken som man kan titta på:
 
- Man känner sig ofta tom och frustrerad
- Man känner det som om något saknas
- Man är ofta lättirriterad
- Man känner sig trött och energilös
 
Att tappa bort sin själ låter dramatiskt, men det handlar egentligen om att vi inte lever genuint. Att vi känner att man lever i för höga varv eller gör något man inte vill göra. Ingen människa mår bra av att leva mot sina värderingar.
 
Det handlar om att våga lyssna inåt, låta rädslor, oro och stora känslor få finnas i kroppen. Att gå ner i varv för att hinna med. 
 
Det är inte farligt att lyssna inåt, men ibland kan det kännas läskigt. Och det är okej, det får kännas läskigt.
 
Det bästa vi kan göra då är att stanna upp och låta saker ske, att meditera och vänta in. Hälsa är lika mycket att leva genuint som att äta bra och träna.
 
KÖSS
 
 
 
 
 
5