Låg fettförbränning

Jag köpte min första Ketonix förra veckan och fick spännande resultat. På ketonixen kan man se om mn enbart förbränner mat eller också ens egna kroppsfett. Spännande, eller hur?
 
Under dessa dagar jag har mätt har jag inte kunnat träna och mått skit pga medicinen jag tog, så resultaten är intressanta! Det visar sig att trots att jag äter runt 1300-1600 kcal per dag och fastar 19h så bränner min söta lilla kropp bara maten, inte kroppsfettet.
 
Jag pratade med Martina om detta och hon tror att jag har drabbats av tillfällig hypotyreos då man har raderat mitt östrogen. Helt sjukt - men det känns som att det stämmer då östrogen och hypotyreos har en stark korrelans!
 
För mig är detta lite trist såklart, men samtidigt ger det mig en bra grund att forska vidare på området. Det skall bli intressant att följa detta över tid och samtidigt sätta in lämpliga åtgärder för att få bukt på problemet! SKAM den som ger sig!
 
Ibland tänker jag att "det är synd om mig" som äter och tränar så bra och så är det något som inte funkar. Men utan att äta så bra som jag gör, så vet man inte heller att det inte är något som inte funkar. Då lägger man all skuld på maten. Problemet blir inte synligt - det är som att leta efter en nål i en höstack! Genom att äta rent och bra så kan man ringa in problem och se vad som faktiskt inte fungerar. 
 
Just nu är jag inne på en spännande och tuff resa - men jag är säker på att jag kommer att lära mig massor längst vägen!
 
KÖSS
 
 
 
3

Viktuupgång som inte är ditt fel

Kalorier in, kalorier ut - känns igen, eller hur? Det är så jäkla tungt för oss som inte kan hjälpa att vi har gått upp i vikt att den teorin faktiskt är den allmänt vedertagna.
 
Förra veckan skrev jag ett inlägg om varför jag har gått upp i vikt, att eftersom den traditionella vården inte har listat ut varför jag har PCOS och jag gör allt i min makt för att förbättra den, så valde jag att påbörja en behandling där jag cyklade kemiska hormoner. När jag börjar titta på det så ser jag att jag startade behandlingen 1 vecka efter jag hade börjat med Carnivore. Sakta men säkert så har lagt på mig mer och mer och mer - jag väger mig inte men kläderna sitter som f*n. Jag trodde inte alls att det hade med behandlingen att göra, det var ingenting jag tänkte på. Nu när jag blev så sjuk av dem eftersom man tripplade dosen och läste på har jag sökt på amerikanska forum och läst om kvinnor som lagt på sig 20 kilo av behandlingen - och att de sitter fast. 
 
Jag fick en bra kommentar på mitt inlägg:
 
Bra fundering, men här missar man målet lite. Grejen är att en frisk kropp går inte upp i vikt så mycket så snabbt - jag äter liksom 4 pannbiffar och dryga 100g smör om dagen, vilket är ingenting - samt tränar 4-6 dagar i veckan. En frisk kropp reagerar inte med viktuppgång på det sättet. 
 
Givetvis är det tufft mentalt att känna att mina kläder sitter hemskt - vi lever i ett samhälle som har hjärntvättat oss att vi inte duger om vi bär på extra vikt - men framförallt får jag en oro över vad som egentligen händer i mig. Eftersom jag äter så bra fick jag en gnagande oro att allt inte stod rätt till. 
 
Jag har alltid svarat bra på LCHF och eftersom jag har ätit LCHF i 9 år blir jag så förvånad när den trenden bryts. Men nu har jag pusselbiten - och kan välja att avbryta min behandling.
 
Vad jag har läst tar det lång tid för kroppen att återställas efter behandlingen, det som jag är tacksam för är att jag har en livsstil som inte är en diet - så jag har ju hela livet på mig att bli av med hormonkilona. 
 
För mig handlar det inte om att jag känner att mitt värde som människa påverkas - jag struttar fortfarande omkring i kjol och tight topp och är stolt över min kropp - men jag saknar mina gamla kläder och rörelsefriheten. 
 
Vikten är också en grej, men humöret, synbortfall och muskelsmärtan en helt annan nivå. Jag ser fram emot att bli helt fri från alla biverkningar.
 
Det är också tråkigt för oss som lever bra att den seglivade myten om kaloriräkning är det enda som gäller. För alla de insulinresistenta, klimakterie och hormonellt behandlade människor - att omgivningen ser på oss som att vi sitter hemma och äter chips hela dagarna. Det är viktigt att vi har det i åtanke innan vi kletar våra förutfattade meningar på folk.
 
KÖSS
 
 
4

37 månader sockerfri

HIPP HIPP HURAAAY! Idag firar jag 37 månader utan återfall firar jag idag :D
 
Dessa 37 månader har jag varit helt clean från socker, mjöl, alkohol, mejerier och sötningsmedel - det har varit de bästa månaderna i mitt liv :D
 
Jag har ätit LCHF sedan 2010 men åkte fram och tillbaka ut ur sockerfällan fram tills för 3 år sedan då jag sockerdetoxades och har sedan dess varit fri från socker. Det har varit helt amazing år!
 
Sedan 2010 har jag gått ner -95 kilo, men det har varit allt annat än en raksträcka. Upp och ner, fram och tillbaka. Jag trodde verkligen inte det skulle vara möjligt att leva ett liv helt fritt från alkohol, socker och kolhydrater. Jag brukade sitta hemma, isolerad och hetsäta. Åt minst 200g choklad per dag och var verkligen helt nere i skiten. Jag såg ingen väg ut! Jag hade provat alla dieter som funnits men misslyckats om och om igen. Kan jag lyckas, kan du också!
 
Men nu så är läget stabilt och jag vill dela med mig av de allra bästa tipsen för att du också skall lyckas.
 
1. Skaffa dig en hållbar matplan
- Det handlar inte om att väga gram, det handlar om att eliminera livsmedel som du triggar på. Jag kan inte äta lagom av sötning eller mejerier och därför var jag tvungen att ta bort dem. Skaffa dig fasta tider och ett upplägg du känner är hållbart, både i sug och i mättnad. Går du omkring hungrig kommer du förr eller senare ta ett återfall.
 
2. If you fail to plan, you plan to fail
- Jag vet alltid kvällen innan vad jag skall äta dagen efter och så har jag nödmat lite överallt: matlådor i frysen i fall jag skulle bli sjuk, extra mat på jobbet och är jag på resande fot så har jag med mig mat. 
 
3. Dumpa perfektionismen
- Ofta är vi perfektionister. Ibland skiter sig livet och det är bra mycket bättre att köpa en korv utan bröd på macken eller äta bacon med någon gram socker i på hotellbuffén än att ta ett återfall. Det handlar om vad du väljer när du har helt fria val, inte vad du väljer när du sitter i skiten.
 
4. Ett återfall är inte hela världen
- Det är lätt att råka äta fel ibland, men grejen är att det faktiskt inte går att misslyckas. När vi väl har gått in i tillfrisknande så går det liksom inte att hoppa av, resan går alltid framåt och vi skaffar oss bara mer kunskap på vägen. Har vi den attityden så är det enkelt att faktiskt ta sig snabbt upp på banan igen. Det tar ca 7-10 år att bli stabil i sitt tillfrisknande, det som räknas i början är att spä ut tiden mellan återfallen.
 
5. Fortsätt utbilda dig
Man kan inte bara skaffa sig lite utbildning och sen är allt bra - nej nej - vi måste kontinuerligt läsa på. Det finns mängder av böcker och kurser att gå. Det är viktigt att faktiskt utvecklas längst resan och lägga nya pusselbitar längst vägens gång.
 
Vill du leva sockerfritt?
 
Den 10/9 kör jag igång med min sockerfria webbkurs på 6 veckor. LÄS MER HÄR
 
Den 22-23/9 kör jag min sockerdetoxhelg i Stockholm. LÄS MER HÄR
 
KÖSS
 
 
4