Powered by Jasper Roberts - Blog

Viktigaste i viktnedgång

"My, vad skulle du säga är det enskilt viktigaste du har gjort under senaste året för att få sån fart på din viktnedgång som du haft då?"
 
Denna fråga fick jag av läsaren Hanna höromdagen. Det är en intressant aspekt för under min viktresa har det ju gått snabbare och långsammare i perioder. Från maj-15 till feb-16, det vill säga 9 månader, tappade jag 34 kilo. Det är en helt galen takt på viktnedgång och jag var inte hungrig en enda gång. Psykiskt sugen, ja - hungrig, nej. Minus 34 kilo trots nedsatt sköldkörtel och PCO. Det är fan fantastiskt. Och trots att jag bantat i 20 års tid och därmed fuckat upp hela min ämnesomsättning. Jag skulle vilja dela upp frågan i två delar eftersom viktnedgång faktiskt är tudelat:
 
Mentalt
 
Mentalt viktigast var sockerdetoxkursen på Arteget AB som jag gick i maj-15. Helt plötsligt blev min sjukdom synlig och jag fick ett stödnät av människor som hade liknande problem. Alltid när det blev tufft hade jag någon att ringa som fick mig att genomlida den svåra perioden. Att hålla ut. För viktnedgång handlar om uthållighet, att man klarar av att rida ut de svåra stunderna när det psykiska sockersuget sätter igång. Och då är det viktigt att ta hjälp av sin omgivning. Helt plötsligt blev min problematik pratbar.
 
Kost
 
Den viktigaste förändringen jag har gjort är att utesluta alla triggers och därmed sluta följa ramarna för LCHF så förbannat hårt. Även om ett livsmedel ligger innanför ramarna för LCHF så är det inte säkert att jag klarar av det. Jag triggar på feta mejerier så som grädde, youghurt, créme frâiche och kvarg. Jag triggar på sötningsmedel och alkohol. Därför ska jag inte äta det, även fast det är godkända livsmedel på LCHF. Att inse mina personliga triggers och faktiskt utesluta dem, har gjort viktresan enklare eftersom jag slipper kämpa mot det fysiska suget och kan äta lagom, oftare. Vissa ser det som att jag lever ett begränsat liv - det är fan bullshit. Det är mina val och jag lever friare än någonsin! Jag blir så förbannat trött av kommentarer om att jag är ett "kontrollfreak" eller "du verkar ha ätstörningar". Det finns ingen jäkel som vet hur jag mår när jag äter mina triggers, vilka processer som sätts igång i kroppen - och vilken total frihet det är att slippa vara slav under fysiskt sug. 
 
KÖSS
 
T.V maj-15, T.H juni-16
 
4

Viktnedgång

För ungefär två veckor sedan skrev jag ett inlägg om att jag hade som mål att gå ner mer. Att påbörja ännu en viktresa. Hur har det gått där då? Naah... Det har faktiskt gått segare än vad jag tror. 
 
Jag har varit så bortskämd med att min kropp svarar så himla snabbt och bra på LCHF. Alltid när jag gett mig fan på att varken äta för mycket eller äta fel, så rasar jag. Det har inte varit så denna gången. Min kropp har tappat ynka 200 gram. Trots att jag tränar 4-5 gånger per vecka och inte ätit för mycket. Det har ju givetvis sin naturliga förklaring i att den gillar sin nuvarande vikt nu. Jag har ju både överskottshud och jävligt mycket muskler. Den vill liksom inte, den trivs där den är. Och det fettet jag har, verkar sitta benhårt kvar. Enligt min PT är det i princip omöjligt att bränna fett som är sammankopplat med lös hud, det fungerar inte alls som vanliga fettdepåer. 
 
Jag har också sagt att min viktresa inte får gå ut över mitt sockerberoende. Jag får alltså inte vara hungrig. Givetvis hade jag kunnat svälta mig själv ner till vilken vikt som helst, i teorin. Men så fort jag börjar svälta mig själv så kommer det resultera i hetsätning. Så i praktiken blir jag fetare av svält. Därför ser jag till att inte hamna där.
 
Så, projektet tuffar vidare. Det är inte supermotiverande, med handen på hjärtat. Och eftersom jag ändå är mentalt nöjd med min vikt, så blir det ännu mer omotiverande. Grejen är ju att det hade varit förbannat kool att slå -100 pannor, men inte till vilket pris som helst - givetvis inte. Bara så länge det inte tummar på min livskvalle eller mitt sockerberoende.
 
KÖSS
 
 
7

Nya mål

Att dra en storlek 38 och ligga mellan S/M är ju en ganska normal kroppstorlek. Det är där jag ligger idag. Jag är helt nöjd med det, nöjd med vilka kläder jag får på mig och hur jag ser ut. Men jag har faktiskt tagit beslutet nu att påböja en ny viktresa. På senare tid ligger jag mellan 76-78 vid varje invägning och känner att jag vill ner lite till. Jag vill faktiskt gå ner 100 kg prick. Jag vill alltså ner typ 6 kilo till. Nu har jag varit riktigt nöjd med min vikt länge. Stått still ett halvår i princip. För att ja, att pendla +-2kg är faktiskt att stå till. Man gör det i cykeln. Man kan gå upp 2 kilo över en natt, inga konstigheter. 
 
För mig är det enkelt att stå still i vikt på LCHF. Jag kan äta enorma portioner, men ändå stå still. Det är ju det som gör LCHF fantastiskt. Man slipper tänka. Viktigast är att jag är noga med min träning och min periodiska fasta. Att jag bara äter 2 gånger om dagen så att säga, och en bra fördelning mellan fett/protein. Att mitt energiintag består av 80% fett.
 
Det jag behöver göra för att tappa i vikt är följande:
 
- Äta mindre mat
Alltså, nu kan jag äta för att jag tog en för stor portion. Eller för att det är gott. Eller för att det är trevligt. Jag äter faktiskt ofta på grund av andra anledningar än hunger. För att gå ner i vikt behöver jag äta bort hungern, men inte mer än så.
 
- Varva styrketräning med kondition
Detta handlar INTE om kcal. Det handlar om att pulstoppar bränner hormonet kortisol som är en blocker i viktnedgång.
 
- Sova bättre
Det säger sig självt.
 
- Vara noga med valet grönsaker
Välja kolhydratssnåla sådana så att det inte leder till insulinpåslag.
 
Detta handlar inte om hetsbantning. Det handlar inte om att jag hatar min kropp. Det handlar inte om att jag känner mig ful. Det handlar om att jag vill fan plocka den milstolpen. Jag har varit skitnöjd aslänge, och det har varit en fantastisk period. Aldrig känt mig såhär frisk i min inställning till min vikt. Men nu har det växt fram hos mig att jag vill göra detta. 
 
Jag vill poängtera att jag inte kommer låta detta gå ut över mitt sockerberoende. Nu är jag ju på såpass låg vikt att det kan finnas en risk att det går trögt som fan. Och jag kan ju aldrig vara hungrig, för då finns det en risk att jag ramlar i sockerfällan. Krävs det att jag är hungrig, kommer jag avbryta och äta mer. Det finns ingen fjäder i hatten som är värd att ramla i sockerfällan för. Aldrig. 
 
Det ska bli spännande detta. 6-8 kilon är ju ingenting, med tanke på att jag redan plockat -95. Men jag vet ju att det krävs mer för de där allra sista. Just nu känner jag mig supertaggad, så motiverad. Men jag vet ju att det kan ändras och att jag kan känna att det inte är värt det. Men samtidigt vet jag ju att det är så enkelt på LCHF. Det gäller bara att äta på sin hunger, så löser det mesta sig självt.
 
Nu kör vi!
 
KÖSS
 
 
11