Det trillar av

Efter min hormonbehandling på PCOS som jag började samtidigt med Carnivore (dvs, animaliska produkter) så gick jag från storlek 38 till 42. Det var den bästa läxan - alla hälsofördelar som att eksem försvann, astma förbättrades, regelbunden cykel och noll sug övervägde. Därför fick jag verkligen jobba mig igenom mina vikträdslor. För första gången i mitt liv tvingades jag att sluta banta och börja leva för hälsans skull. Mina sockersystrar som Bitten, Ann-Ida och Martina peppade mig längst med resan och sa att det skulle bli bra, bara jag höll ut och väntade.
 
Sedan nyår har mina kilon bara ramlat av. Jag och Martina var på SPA och hon sa "shit, du ser ut att ha en helt annan kropp". Så är det. Två veckor efter jul klickade jag hem byxor i storlek 40 och i måndags kom mina 38:or hem.
 
Vad har jag ändrat? 
 
Över jul så blev det inte så mycket Carnivore, det blev nötter och ost. Jag kände att mina tarmar var helt ur balans och jag behövde läka dem. Så jag tog en fasta på 48h helt utan problem, jag hade så ont i magen efter mitt nöthaveri att det inte behövdes någon viljestyrka. Efter det började jag försiktigt med kött utan smör och magen sjöng hallelujah. Måltiden eter åt jag smör och den fullständigt kastade in handsken och brakade. Jag insåg att jag hade övertrasserat mitt mejerikonto över jul och att tarmarna behöver läka. När jag var hos allergologen fick jag en 3+ (högsta nivån) på pricktestet på komjölksprotein, så jag vet ju att jag inte tål det. Men eftersom det är en allergi som ger mig diffusa symptom har jag valt att blunda.
 
Nu kunde jag inte blunda längre för magen var ett vrak. Jag fick minsann gå till ICA och köpa Ister, det var det eller leva med en bråkande mage, jag valde första alternativet. Nu blev jag carnivore på riktigt och fick uppleva alla hälsofördelar på riktigt. Kroppen blev tyst, lugn och den började fullständigt rasa i vikt. Det har gått så snabbt att min omgivning har börjat reagera, och jag skall erkänna att det är svårt att hänga med i svängarna. Min man säger hela tiden HERREGUD Mysan va liten du är! För honom spelar det ingen roll, vi träffades och blev kära när jag vägde 130 kilo. Men när någon som ser en varje dag reagerar vet man att det går snabbt.
 
Såklart blir det mindre kcal utan smör, men framförallt jobbar jag med min kropp. Den får en föda som den inte är allergisk mot, som jag slipper histamin på. Dessutom har kroppen börjat läka ihop efter hormonbehandlingen.
 
Jag förstår att vikten är viktig för många. För mig var den väldigt viktig förut också. Såklart blir jag glad när jag kan använda mina gamla kläder och slipper känna mig svullen. Jag känner stor tacksamhet att få vara med på denna resa, att ha fått gå igenom en viktuppgång på bra mat och ändå tagit mig igenom. Det är det ultimata testet på något sätt - att ingenting får krossa min abstinens, att tillfrisknandet hänger på robusta rep och inte ett så tunt snöre som vikt.
 
För dig som äter enligt dina värderingar men ändå går upp i vikt vill jag skicka med det slagord som Bitten skickade med mig när det var som tuffast:
 
Stay on the bus and the scenery will change
 
 
2