Min klassresa

Vissa läsare tror att jag är värsta kapitalisten vad jag har förstått. Att jag sitter som på ett berg av stålar. Jag har det bra ställt ekonomiskt vilket jag är sjukt tacksam för. Dock är jag inte så mycket för status och symbolgrejor. Jag har ingen fin bil, jag har ett busskort. Martin har en gammal SAAB 95 turbo som vi använder att storhandla och så han kan komma in till barnakuten snabbt för att jobba. Jag vill inte ha märkeskläder, någon flashig båt eller leva lyxliv. Jag har inte de ambitionerna. Jag beskattas inte ens månadsvis som höginkomsttagare så det är inte så att jag har ett hav med cash.
 
För mig är ekonomiskt välstånd att inte vara orolig för räkningar och om något går sönder i hushållet så kan jag laga det utan att gå under ekonomiskt. Jag har en bra lön, men som är marknadsmässig efter 5 årig högskoleutbildning. Och ja, jag vet att vi ingenjörer har bättre betalt än lärare som pluggar lika länge - men det innebär att lärarna är underbetalda, inte att vi ingenjörer har det för bra.
 
Man kan få bilden att bara för att jag har min utbildning samt en trygg ekonomi att jag har haft någon slags räkmacka. Det är totalt tvärtom. Jag är uppväxt på en ö, där visserligen huspriserna är helt absurda - men vårt hus byggdes av pappas släktingar för 100 år sedan så det är inget vi har köpt. Pappa var sjukskriven med dubbel whiplash samt en cancerdiagnos och mamma gick in i väggen och var hemmamamma nästan hela min uppväxt. Jag är uppväxt med 2 bröder så vi bodde på 48 kvm och levde på pappas sjukskrivningspengar. Det var så trångt så min ena bror bodde i garderoben. Jag kommer ihåg att jag bara hade 2 par byxor, när de gick sönder lagade mamma dem. Och de gjorde de ju ofta då jag var ett överviktigt barn och skavde mellan låren.
 
På Gullholmen fanns då inget kommunalt vatten så vi fick fylla på en tank varannan dag. Och jag hade ingen självklar veckopeng utan jag hade hushållssysslor som mamma och pappa hade prissatt. Att tvätta av en dörr fick man 5 kr för, att stryka ett örngott 2 kr. Jäklar va rent det var hemma! Och mamma och pappa höll nere matkostnaderna genom att baka eget bröd och laga storkok.
 
Då det var ont om pengar när jag var liten började jag arbeta som 11-åring med sophanteringen på Gullholmen. Sedan dess har jag jobbat med allt möjligt. Jag har väldigt få perioder bara pluggat, alltid haft ett jobb vid sidan om. Antingen inom vården eller på ett hotell. För mig är arbete viktigt och har alltid varit, det har drygat ut min tighta studiekassa och gett mig möjligheter. Idag är jag 29 år och jag har ärligt talat bekanta som aldrig jobbat en dag. Vi är olika!
 
För mig innebär det en klassresa utan dess like. Att kunna köpa de kläder jag vill och aldrig behöva oroa mig för ekonomin. 
 
Mamma å pappa skulle aldrig säga att vi växte upp i fattiga förhållanden, men jag kan verkligen se tillbaka på det. För dem var rikedom att pappa inte dog av cancern och att vi fick på Gullholmen samt att mamma var hemma. Det var alltid pengabekymmer hemma och man fick göra det bästa av varje slant. Idag har mamma och pappa mycket bättre ekonomi.
 
Jag är tacksam för min uppväxt för den innebär att jag har lärt mig värdet av jobb och den enorma frihetskänslan av att slippa oroa sig för ekonomi. Den har också lärt mig att laga (bra) mat billigt och gör att jag som bara 29 år har fått byggnadskreditiv på banken så vi får bygga vårt alldeles egna kedjehus i Gråbo. För mig är det lyx! 
 
De som går igång på fina bilar och märkeskläder - låt de vara så! För dem ger de värde i livet och alla har vi olika prioriteringar. 
 
KÖSS
 
 
2

Sommarens lärdomar

Denna sommaren har varit helt fantastisk för mig personligen. Jag har verkligen fått andas ut och ta det jäkligt lugnt. Innan jag in på semestern så var jag som ett russin - helt dränerad på energi. Min avdelning på jobbet hade inte funkat optimalt då vi hade uppsägningar och mammaledighet - som avdelningschef axlade jag rollen som 3,5 person. Ovanpå det så går jag en utbildning till sockerberoendeterapeut, har 2 företag, föreläser, bloggar, poddar och instagrammar. Att det blir för mycket ser ju vem som helst! Men nu fick jag äntligen space att bara vara. Min avdelning funkar som den skall, utbildningen tog sommarlov, podden tog sommauppehåll - och jag fick tid att reflektera. Jag har lärt mig så himla mycket!
 
Kroppsideal och vikt
Denna sommaren har jag inte läst någon litteratur om hormoner, viktnedgång eller biokemi - denna sommaren har jag grottat ned mig helt i kroppsideal. Jag har någonstans insett att jag, liksom hela samhället är totalt hjärntvättat att tro att vi är vår vikt och att vi inte duger om vi inte är smala. Som kvinna skall jag göra allt hushållarbete, göra karriär och samtidigt vara smal och snygg - det är helt sinnessjukt. Jag fick tid att lyssna på min inre dialog och insåg hur mycket den ställer till det för mig. Hur skall jag leva ett lyckligt liv om jag hela tiden klankar ner på min kropp och det enda jag tänker på är mat-träning-vikt-kropp om och om igen i en jävla loop 24/7? Jag vägrar fastna i den destruktiva spiralen! Det har gjort att jag ser världen med helt nya ögon. Jag lägger märke till hur människor pratar om sina kroppar, all skam som finns där och hur ytligt fixerade vi är av oss själva. Ta en bild till, lägg på ett filter, sug in magen. FÖR VEMS SKULL DÅ? I'm fucking done. Fuck it! Jag duger för det jag bidrar med i denna världen, inte för vilken storlek min kropp har! Detta är, som jag skrivit förut, inget beslut man tar en gång - detta får vi öva på om och om igen - varje dag.
 
Rädslor
Vi beroende är ofta styrda av 1 av 2 känslor - HARM och rädslor. De som lutar åt HARM innebär att de är mer eller mindre arga oftare än normalt. Man hittar kränkningar överallt, alla är dumma i huvudet och man är arg eller irriterad av sig. Att vara arg är som att ta ett gift och tro att någon annan dör av det - det äter onödig energi. Jag är däremot väldigt rädslostyrd, en räddhare. Ligger jag hemma i sängen är jag övertygad att jag har caner någonstans i kroppen och är svinrädd. Är jag ute i världen tror jag att flygplanet/båten/tunnelbanan kommer crasha å jag dör. Ja du hör ju - en typisk räddhare. Förr i tiden innan 12-stegsprogrammet var jag totalt rädslostyrd. Idag möter jag mina rädslor och gör dem ändå. För första gången sedan jag var 12 har jag flugit - trots att jag var skiträdd. Jag har flugit både till Barcelona och till Kreta, det var resor som jag aldrig kommer att glömma - vi hade det helt fantastiskt! En annan sak jag har gjort är att prova att släppa på garden och äta mejerier - alltid varit skräckslagen att jag skall bli sjuk eller överäta. Det funkade skitbra!
 
Provade intuitivt ätande
Istället för att äta slaviskt enligt en matplan (som man SKALL göra i början när man går in i tillfrisknande som sockerberoende) har jag låtit kroppen styra. Vad är den sugen på? Och verkligen lyssna in. Jag äter som grund carnivore som är en superstrikt variant av LCHF. Nu provade jag att lyssna in kroppen så får den avgöra vad hon vill ha. Det visade sig att hon verkligen föredrar protein och fett, men jag hr också vågat prova mejerier på Kreta och lite grönsaker utan att det var någon katastrof och att jag tappade kontrollen helt. Beroende är dock en stressutlöst sjukdom, så jag har ingen aning hur intuitivt ätande kommer att funka i vardagen med jobb och måsten. Time will tell!
 
Denna sommaren har varit fantastisk! Jag har varit i Barcelona, Bornholm, Gullholmen och på Kreta. Men framförallt har jag besökt mitt inre och mött både rädslor och provat nytt. Det har varit fantastiskt lärorikt! Nu är jag redo för en ny höst!
 
KÖSS
 
 
1

Kreta

Igår kom jag hem från Kreta efter 8 dagar av ljuvligt solbadande och njutning. Det har varit helt fantastiskt!
 
Jag har ju varit EXTREMT rädd för att flyga, jag har inte flugit sedan jag var 12 och min pappa jobbade med minröjning i Sarajevo. Så trots att jag och Martin har kilat stadigt i 7 år är detta vår första utlandssemester för oss. Vilken enorm vinst det är! Detta är ett resultat av att jag har gjort 12-stegsprogrammet och gjorde en rädsloinventering i steg 4 tillsammans med en sponsor, därefter har jag mött rädsla efter rädsla och det känns helt otroligt skönt att inte styras av rädslor längre! Visst är jag SJUKT rädd inför flygningar - MEN, jag gör dem ändå och det är det viktiga för mig. Känner att denna helgen blir lite upp och ner, vi landade på Landvetter 05.30 och kom inte i säng förän 07 xD Sov inte ett skit på hemresan (massa skrikande barn på flyget) så vi är rejält jetlaggade nästan xD
 
Veckan var helt fantastisk! Vi hyrde en fräsch lägenhet på Lito Beach (nära Platanias) där vi badade, åt gott och gjorde massa spännande utflykter. Vi är ganska dåliga på att bara ligga ner och löka, så första dagarna var vi som galningar och gick flera mil om dagen i de små orterna. Tyvärr så resulterade det i stora blåsor på mina fötter så de nästkommande dagarna var jag tvungen att ligga raklång vid poolen för jag inte kunde gå.. haha, livet tvingar en verkligen att chilla ibland!
 
Angående maten så var det feta problem att äta Carnivore (dvs. bara animalisk föda). Dels för att det enda smör jag hittade i affärerna var motsvarande Bregott och dels att de inte hade smör på menyn. Jag behöver mer fett för att vara nöjd än bara rent kött så därför äter jag keto-carnivore. Baconen var också helmysko. Knappt något fett och lite grådassiga... Så de måste vara från en annan del av djuret än vad vi har hemma i Sverige. Jag valde därför att äta ketogent och mejerier. Det blev tzatziki och mycket feta-ost till måltiderna, asgott! Jag har inte ätit mejerier på 3,5 år men det funkade bra där nere, satt inte och tryckte som jag var rädd att jag skulle göra. Angående grönsakerna så åt jag nästan inga, det var kanske 3 måltider de såg så läckra ut att jag åt av dem. Men annars blev det mest protein och fett. Jag tror att jag klarar av att äta lagom av mejerier och grönsaker pga mitt nya mindset - jag har liksom inga mentala förbud. Är jag sugen så äter jag. Det gör att jag inte känner att jag måste "passa på", jag får äta när jag vill. Skiter i vikten och kroppsstorleken också, så då blir det ännu lättare att inte ladda maten. Det är en enorm mental frihet att leva utan kroppshat, maten blir obetydlig. Givetvis blev det mycket god mat, men inget hetsätande eller "binging". Att äta ketogent är verkligen lätt i Grekland. Det är en enorm frihet att bara kunna gå på en restaurang, inte ens behöva kolla menyn innan och vara trygg i det. Alla restauranger har feta, tzaziki och rent kött och de frågar inte ens konstigt om man plockar bort potatisen, de är verkligen mer öppna än i Sverige. Dessutom är det sjukt billigt att äta ute. Det var många ggr vi åt 3-rätters och drack oss otörstiga för mindre än 500 spänn. Skall man köpa mat i butiker är däremot prisnivån samma eller något högre än i Sverige.
 
Tänk att man kan njuta såhär av en helt sockerfri och alkoholifri semester. Det trodde jag verkligen inte var möjligt för ett par år sedan. Det är verkligen såå skönt! Man blir mer närvarande i stunden och kan uppleva allt mer intensivt. Martin åt och drack, men jag känner mig inte alls missunnad. Tvärtom så ser man hur sega personerna blir av skräpmat och dryck så tvärtom känner jag mig mer motiverad att skita i det!
 
Jag längtade hem den sista dagen, hem till rutiner med träning och bra carnivore-mat. Ser verkligen fram emot att komma igång igen med både jobb, träning och bra mat. Nu är jag färdigsemestrad på ett tag. Kreta var fantastiskt och det var en enorm personlig seger att komma dit - både gällande flyget men också att matbesattheten var obefintlig. Så tacksam!
 
KÖSS
 
 
3