Powered by Jasper Roberts - Blog

En kärleksförklaring

Det är många av er läsare som mailar och frågar vad som egentligen hände med mig och min man. Varför vi gick skilda vägar. För att skydda hans rätt till privatliv har jag valt att inte grotta ner mig i det allt för mycket. Och jag vll fortsätta med det.
 
Men jag har förstått att det har framsått som att han lämnade mig, när det egentligen var jag som var praktarslet. Martin har aldrig gjort mig illa, någonsin. Han är den bästa man jag känner. 
 
Trots att jag tog mitt pick och pack och skaffade egen lägenhet så fanns han där för mig. Och jag kunde fan inte släppa honom heller. Till slut kunde vi inte förneka att vi hörde ihop. Han är verkligen min person, min bättre hälft. Vi hör ihop, vi tar detta livet tillsammans. 
 
Det var en stor utmaning att kapitulera inför kärleken igen. Vi hann ju skilja oss. Jävligt impulsartat såhär i backspegeln, men kanske tvunget också. Med beroendepersonlighet går det snabbt i svängarna. Summa summarum var det kilovis med stolthet som behövde sväljas. 
 
Den första tiden var hemsk. Två trasiga hjärtan, svikna löften, skuld, skam. Massa skit. Vissa dagar var outhärdliga. Orden räckte inte till. Förlåt var inte i närheten av good enough. Men sakta men säkert byggde vi. Möttes, pratade, fann varandra. Jag är så fruktansvärt tacksam till livet och till Martin att han var villig att stå vid min sida igen. Det krävdes enormt av honom.
 
Och jag känner att det är här jag hör hemma. Jag ser relationen på ett helt annat sätt idag. Förut var han så självklar. Idag inser jag att jag måste uppskatta och vårda för att få möjligheten att stå vid hans sida. Detta är ingen saga, vissa dagar suger såklart. Ibland finns det en tveksamhet. Men vafan, idag lever jag i min drömrelation.
 
Martin är den som finns där för mig. Han hjälper mig i beroendet och läser på. Han älskar, vårdar. Han tjafsar inte om LCHF. Ifrågasätter inte min sjukdom. Han väljer att leva som jag gör, för att han älskar mig och vill se mig frisk. Han släpper in, vi pratar typ hela dagarna. Han myser. Han älskar mig, i alla former, i alla lägen. Jag är hans hälft. Han är såååå jävla ljuvlig. Jag för fan dökär.
 
En dag kommer vi gifta oss igen. En dag kommer Martin bli pappa till mina ketobebisar. En dag hittar vi styrka i vår svacka. 
 
Och idag njuter vi av varandra. Njuter av att det är som det är menat att vara. Martin och My. Martin och My 2.0. En uppdaterad och helt fantastisk version.
 
KÖSS
 
 
6

Min påsk

Denna påsk har jag varit helt fantastisk och händelserik. Jättekul! Som du kanske sett på Instagram (@lchfingenjoren.se) så har jag och Ann-Ida umgåtts en hel del. I fredags åkte vi ut till Gullholmen och träffade mamma & pappa. Jag är ju uppväxt där, på en liten ö i Bohuslän. Så vi träffade några av mina barndomsvänner, festade lite (nyjtra, sockerfria) och gick på den lokala puben som hade liveband. 
 
 
 
'
Mamma och Pappa har ett "extrahus" där ute, som jag Ann-Ida och min barndomskompis Victor bodde i tillsammans. Alla vi tre är LCHFare. Victor har ätit LCHF lika länge som jag, i 7,5 år. Det är så enkelt när man är LCHFare. Ingen bryr sig riktigt om maten. Jag lagade storkok. Stekte upp 2 kg köttfärs och kryddade med Spicemasters Fajitakrydda. Rostade ett blomkålshuvud och brossocli, smörstekte 0,5 kilo svamp och skivade två gurkor. Då hade vi mat till middag, nattamat och lunch. PERFEKT! Älskar att det inte är några krussiduller. 
 
 
 
Martin jobbade över påsk men var ledig påskaftons kväll, så vi gjorde påskbord. Stekte upp bra korv, rullade köttbullar och åt en god skinka. Martin åt även ägg och rödbetssallad. Till det serverade jag rostad blomkål och sparris. Perfekt påskmiddag!
 
 
 
I söndags for jag och Ann-Ida till Ullared. Trodde det skulle vara SKETMYCKET folk, men det var det inte! Så nice! Hittade lite smått och gott. Brukar köpa en hel del träningskläder där, både billigt och roligt. Köpte även lite fina nya assietter. Ann-Ida shoppade hejvilt, behövde massa nytt nu när hon opererat sig. Bästa med resan är att vi har samma musiksmak. Satte på 90-tals hits på högsta volym, sjöng och drack kaffe. Fan va kul sånt är! Jag ÄLSKAR att åka bil och sjunga. Känner mig sååå himla levande! Hur va din påsk?
 
KÖSS
5

Anledning #1: använd menskopp

Detta inlägg är ett sambarbete med OrganiCup
 
Jag har tagit upp det förut, nu är det dags igen! Det är fan dags att sluta använda bindor och tamponger. På tiden. Nog. Finito. Jag har aldrig haft så mycket problem med min kompis där nere som när jag använde det skräpet. Det var fan obalanser hit och dit och jag prenumererade på svampmedel från Apoteket. Det kliades, va torrt och luktade gammalt kylskåp. ALLA kvinnor borde använda menskopp. Man bör i alla fall prova. Bästa presenten till din kompis, hon kommer bli glad som fan.
 
Det är inte konstigt att din kompis blir grinig på dig när du använder tamponger. Tamponger och bindor innehåller ofta blekmedel, lim och annat bös som inte hör hemma där nere. Sen så skall man vara noga med vilken menskopp man väljer också så man inte stoppar upp massa konstigheter. Eftersom när jag skriver detta så brukar många fråga vilken jag använder och här kommer svaret: OrganiCup (du hittar den HÄR LÄNK). Den är av mediciniskt silikon som är ett naturligt antibaktriellt material. Det är så jäkla gött med menskopp. Enda som är lite krångel är att få till tekniken i början så den sitter ordentligt, det tar ett par dagar men sen jäklar lär man sig. Man behöver bry sig om att man har mens 2 gånger på dagen - när man vaknar och när man går och lägger sig. Då tömmer man koppen, sköljer ur och in med den igen! SÅ! Aldrig mer en handväska med tamponger som ramlar ut lite här och var. 
 
Jag har haft min i typ 2 år. Min kompis har inte behövt svampmedel på två år. Hon är svinglad. En menskopp kan man ha i typ 7 år! Hur bra som helst! Så kokar man den bara mellan gångerna i 10 minuter.
 
Och jag vill inte se massa kommentarer att det är äckligt att hantera sin egen blödning. Vafan. Det är kroppen och helt naturligt. Att vi kvinnor i Sverige 2017 tycker vår egna mens är äcklig är en tragedi för kvinnors kamp. Det finns ingenting som är äckligt eller skamfullt med kroppen. Lär dig älska din hormoncykel!
 
KÖSS
 
 
12