Varför ätstörningsvården och beroendevården inte kan mötas

Jag gick i ätstörningvård från åldern 7-20 år, alltså 13 år, vilket jag gick upp och upp i vikt. I början hos en dietist, i slutet hos överläkaren på ätstörningsenheten. Sen gick jag 3 dagar på en sockerdetoxkurs och har blivit normalviktig och sockerfri. Du förstår vilket läger jag hejar på. Däremot tycker jag att båda spåren behöver mötas, det är mycket vi kan lära av ätstörningsvården också. 
 
Jag har alltid varit nyfiken varför ätstörningsvården har så mycket emot beroendevårt för mat. I boken "Att övertvinna hetsätning" av Christopher G Fairburn som är kliniker får jag svar på frågan. Han har ägnat ett helt kapitel åt att trashtalka 12-stegsprogrammet OA och varför det inte fungerar.
 
Han inleder kapitlet med att speca likheterna mellan alkoholism och matberoende:
 
- Upplever sug eller starkt begär att ägna sig åt beteendet
- Upplever sig inte ha någon kontroll över beteendet
- Är upptagen av tankar på beteendet
- Kan använda beteendet för att minska spändhet och negativa känslor
- Förnekar problemets allvar
- Försöker hålla problemet hemligt
- Fortsätter beteendet trots negativa konsekvenser
- Ofta gör misslyckade försök att sluta
 
Dessa håller jag med om. Efter det fortsätter författaren med att speca olikheterna, och sedan argumentera för varför inte beroendevård fungerar på matmissbruk pga dessa olikheter.
 
- Hetsätning innebär inte att man äter en viss typ av födoämne
Han menar att det är mängden mat av det som äts, inte typen av livsmedel. 
 
- De som hetsäter anstränger sig för att undvika en viss typ av beteende
Författaren menar att alkoholister inte har en inneboende vilja att undvika alkohol som de med ätstörningar som vill banta
 
- De som hetsäter är rädda för att ägna sig åt beteendet
Det är inte alkoholister argumenterar författaren
 
Det märks att författaren aldrig jobbat med alkoholister. De alkoholister jag har arbetat med och levt med förökte idoga med "Vita månader" eller att begränsa alkoholen till en viss typ, exempelvis att bara dricka öl och inte starksprit. De är också rädda att tappa kontrollen och ta återfall i drickandet. Det märks också att författaren inte har erfarenhet av LCHF. När mina klienter hetsäter väljer de livsmedel med högt kolhydratsinnehåll och transfetter.  Givetvis kan alla tappa kontrollen och äta för mycket av LCHF-mat men då är det oftast en ingridiens eller livsmedel i den maten som riggat igång allt, så som ett E-nummer, tillsats eller att man inte tål mejerier. 
 
KÖSS
 
 
7