Att bli av med ett beroende

En typisk fråga som jag får är "Hjälp jag kan inte hålla mig från att äta socker, har du tips?". Åh vad jag önskar att det fanns 3 snabba tips att dela ut, men tyvärr så ser ju inte beroendesjukdomen ut så. Det finns ju inte 3 snabba tips för att bli av med cancer. Låter det drastiskt? Ja men så är det ju. Beroende är ju en klinisk sjukdom med diagnos, precis som cancer. Det går liksom inte att ge 3 snabba tips!
 
För att bli av med ett beroende måste vi ändra hela vårt liv. Ja, det är så det ser ut dessvärre. Vi behöver jobba på det mindsetet. Vi kan inte tro att det går att anamma små enkla knep.
 
Det jobbiga är inte att sluta äta socker, det jobbiga är att inte börja igen.
 
Och för att inte börja missbruka maten behöver vi ha ett hanterligt liv. Och för att ha ett hanterligt liv måste vi titta så att jobbet är hanterligt, relationerna är hanterliga och fritiden är hanterlig. Vi behöver hantera vår historia - gottgöra de vi skadat och inte snurra in oss i drama. Så fort vi känner att livet är ohanterligt så kommer vår första impuls vara att äta på det - att fly verkligheten in i maten. Fortsätter vi göra som vi alltid ha gjort kommer livet fortsätta att kännas ohanterligt och då kommer vi fortsätta ha cravings. 
 
Vi behöver kort och gott ändra hela vårt liv.
 
Det låter som en omöjlig uppgift - men den är fullt möjlig! En liten grej i taget så bygger vi ett helt nytt hanterligt liv. Roten till vårt sockermissbruk är att vi lever ett liv som vi inte vill leva och som vi egentligen inte orkar leva. Vår coopingmekanism är att vi väljer att fly från det - in i sockerdimman. För att orka stå ut nyktra så behöver vi faktiskt titta över hela vårt liv - men det gör vi inte på en och samma dag, det gör vi ett litet steg i taget.
 
Vilken situation i ditt liv triggar dig mest?
 
KÖSS
 
 
 
 
6

Naken inför beroendesjukdomen

Jag förstår verkligen varför Bitten Jonsson säger att man skall ha ett stabilt tillfrisknande innan man går in i Carnivore. Man blir liksom helt naken i beroendesjukdomen! När vi har en beroendesjukdom så är det ju egentligen att vi självmedicinerar mer eller mindre. Vi "står inte ut" i verkligheten och tar till yttre för att fylla det svara hålet. I princip så. När jag äter Carnivore så tappar jag helt lusten att äta, jag har liksom ens svårt att äta när det är dags att äta. Det är skittråkigt och inte särskillt gött, man blir bara nöjd liksom - inget mer!
 
Då kan beroendesjukdomen börja jäklas med en - hur gör vi nu? Nu när vi inte har något att självmedicinera med? Tja, vi kan börja shoppa, jobba eller träna hysteriskt - som vi brukar säga "byta hytt i Titanic". Därför behöver vi 12-stegsprogrammet och allt vad det innebär. Vi behöver fylla på med gemenskap och närvaro. Vi behöver fylla på med friskfaktorer med saker vi tycker om för att fylla på med konstruktiva saker istället för destruktiva. 
 
Jag har själv känt mig lite mer lättretlig och rastlös - mina typiska tecken på att "sjukdomen är närvarande". Vi är ju sådana vi beroende: rastlösa, impulsiva och har dåligt tålamod. Ju mer så jag känner, desto mer närvarande är sjukdomen. För mig idag innebär det att jag är mer på givakt, att jag håller mer koll på mig själv så inte sjukdomen springer iväg och så jobbar jag helt plötsligt 12 timmar om dagen och shoppar upp hela min lön. 
 
Summa summarum: Carnivore tar bort den fysiska sjukdomen - suget - men tvingar oss hitta strategier att ta hand om den psykiska sjukdomen, som blir mer närvarande. Därför är det viktigt att du vet vilka friskfaktorer du behöver och håller koll på ditt inre.
 
KÖSS
 
 
6

Vad innebär 12-stegsprogrammet?

Många frågar mig vad 12-stegsprogrammet är och vad det innebär. Hur jobbar man i de 12 stegen?
 
Här kommer de 12-stegen i ett program för matmissbruk:
 
  1. Vi erkände att vi var maktlösa inför maten, att vi inte längre kunde hantera våra liv.
  2. Vi kom till tro på att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.
  3. Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds händer, sådan vi uppfattade honom.
  4. Vi gjorde en grundlig och oförskräckt moralisk inventering av oss själva.
  5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska våra fels sanna natur.
  6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
  7. Vi bad honom ödmjukt att avlägsna våra brister.
  8. Vi gjorde upp en lista över alla de personer som vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.
  9. Vi gottgjorde personligen dessa människor så långt det var oss möjligt utom då det skulle skada dem eller andra.
  10. Vi fortsatte med vår personliga inventering och när vi hade fel erkände vi det genast.
  11. Vi sökte genom bön och meditation att fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade honom, varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den.
  12. När vi, som en följd av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra fram detta budskap till andra och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
 
Det låter som mumbo-jumbo, speciellt blir vi svenskar allergiska mot det då vi ofta är ateister. Jag själv kände enormt motstånd till att gå dit första gången då jag trodde jag skulle bli indragen i en religiös sekt. Läskigt! 
 
Tillslut insåg jag att jag inte orkade bära det här själv, att jag behövde träffa andra som fungerade som jag gör. Att jag var villig att prova exakt vad som helst för att slippa bära den skam jag bar på. Till och med hälsa på en religös sekt xD
 
Det jag fann var ingen religiös sekt, det jag fann var en grupp människor som hade samma problem som jag har. Där kunde jag för första gången berätta ärligt om hur jag åt och mötas av förståelse. Sen kom ju den där lilla detaljen om Gud.... Inte var det religion jag mättes av, snarare en grupp människor som var villiga att tro på att det fanns något större än deras egna egon. Vissa trodde på naturlagar, andra på lagen om attraktion, några satte sin tro till gruppen - att den bar när vi inte orkade själva. Jag själv reflekterade inte så mycket, jag kände att det funkade, vad det än var som låg bakom.
 
Hur jobbar man då i de 12-stegen? Man måste ha en sponsor. Det är en person som gått igenom programmet och sedan vägleder dig genom det. Alla sponsorled är olika eftersom alla har lärt sig olika. Men det finns en del gemensamma träffpunkter. 
 
- Vi tittar på allt som gör oss arga som exempelvis situationer, relationer, saker som händer osv..
- Vi tittar på alla våra rädslor, de som blockar oss att leva fullt ut
- Vi tittar på alla vi har skadat genom olika beteenden och gottgör dem
 
Tja, ni hör ju. Kan 12-stegprogrammet vara typ den första självhjälpsboken? 
 
När du har gjort denna "storstädning" så börjar du leva i steg 10-11-12 varje dag. Det innebär att du summerar dagen som har gått, du sponsrar andra och så fort du får en jobbig känsla tittar du på den istället för att äta på den. Sjukt simpelt och sjukt effektivt! Jag själv använder BRA-boken för att summera min dag! Det har jag gjort sedan 2010. Vill du läsa mer om BRA-boken så läs Mia Törnbloms SJÄLVKÄNLSA NU!. Den är fantastisk!
 
Vad får du för tankar om 12-stegsprogrammet?
 
KÖSS
 
Både jag och Ann-Ida är mycket aktiva inom olika 12-stegsprogram
 
 
1