"Katastrof"

En egenskap som vi beroende - men även många "nomisar" har är att livet är en katastrof - att livet drabbar oss. 
 
När vi gör något "fel" - det vill säga - faller in i ett destruktivt mönster av exempelvis ätande, så är den ständiga frågan VARFÖR. Herregud vad påhittiga vi är! Antingen är det chefen som är dum, en vän som har svikit oss eller något barndomstrauma vi ältar.
 
Beroendebehandling har en väsentlig skillnad mot traditionell terapi - vi börjar med handling. Traditionell terapi börjar ofta med tankar och känslor för att dem påverkar våra handlingar, men beroendebehandling börjar med handling. Vi tar bort drogen helt. Detta är spännande och vettigt även ur ett perspektiv för dem som inte lider av ett beroende, vi alla gör destruktiva saker vi helst vill slippa.
 
Vi är så vana att analysera VARFÖR, att hitta orsaken bakom våra destruktiva handlingar. News flash: det kommer alltid finnas en orsak att äta. 
 
I och med mitt engagemang i 12stegsprogrammet så har jag mött de mest häftiga människor och trasiga livsöden. Jag brukar tänka på en kvinna vars dotter tog livet av sig utan att hon tog återfall. Kan hon gå igenom ett sånt trauma utan att ta återfall - kan jag klara vardagens alla bekymmer.
 
Stora känslor är ett gissel för oss beroende. Som sponsor är mitt bästa tips: ta inte i dem med tång utan minst 6 månaders abstinens. Vi skall inte gå i terapi och älta, vi skall inte sitta och tänka på alla katastrofer. Det kommer oundvikligen leda till återfall av något slag. När vi har ett stabilt tillfrisknande kan vi börja i terapi - för ärligt talat - det går inte att terapera en full människa.
 
Alla känslor och tankar förstärks gånger 100 av dålig mat och en trasig biokemi. Det stora blir enormt, och vi är helt inkapabla till att läka våra sår om vi äter eller gör destruktiva saker samtidigt.
 
Ställ också frågan - är detta verkligen en katastof? Som beroende har vi en tendens att se allt som en katastrof och gärna förstora upp saker. Alt för att "få lov" att äta. Vi kan även söka stöd i omgivningen för att ursäkta vårt betéende. "Jag har mensvärk" eller "Jag är sårad" och alla normisar bara: "Förstååår, jag äter också B&J när jag mår dåligt"
 
Det finns aldrig en rimlig anledning att äta dåligt eller vara destruktiv mot sig själv. Det förvärrar vår situation gånger 100 och är ingen bra anledning. Maten är aldrig en lösning och det finns ingen katastrof tillräckligt nog för att sätta sig och äta.
 
KÖSS
 
 
1

Finns sockerberoende på riktigt?

Det finns fortfarande dem som hävdar att socker är varken skadligt eller beroendeframkallande. Det är liksom löjligt att man fortfarande argumenterar om detta, det är som cigaretter på 50-talet. Industrin slogs för att visa att de är helt oskadliga... Sanningen kommer dock alltid fram och idag vet man att det är skitfarligt att röka. 
 
När jag föreläser brukar jag göra ett litet experiment. Jag frågar publiken hur många som har ätit godis fast de egentligen var mätta - nästan alla räcker upp handen, sen frågar jag detsamma om kokt torsk. Typ 1 räcker upp handen. Socker kapar hjärnan - det gör att vi äter för mycket och äter fast vi inte vill. 
 
Det är liksom helt galet att man fortfarande förnekar att sockerberoende finns. Tror man att folk äter ihjäl sig frivilligt? Lika frivilligt som att man röker ihjäl sig - hjärnan är helt hooked på drogen.
 
Men vet du vad? Nu kan trycka upp denna studie i nyllet på dem som tvivlar. Det blir allt svårare för industrin att förtrycka sanningen!
 
“Finally, there is strong evidence of the existence of sugar addiction, both at preclinical and clinical level. Our model has demonstrated that five out of eleven criteria for SUD (substance use disorder) are met, specifically: use of larger amounts and for longer than intended, craving, hazardous use, tolerance, and withdrawal.”
 
KÖSS
 
 
 
 
 
1

Beroendet går i skov

Det är lustigt med beroendesjukdomen - den går verkligen i skov som alla andra sjukdomar som sitter på hjärnan. i kan ha fantastiska perioder som sedan avlöses i rena katastrofperioder. Perioder där vi inte ens kommer ihåg hur det var att va frisk för vi får kämpa med sötsuget med vita knogar.
 
Just nu är jag inne i en bra period. Jag tänker knappt på mat, känner ingen hunger och är allmänt nöjd och glad. Det är nästan så jag har glömt bort hur det var att vara sockerberoende! Känner mig såå tacksam. 
 
För mig är det viktigt att mitt liv i tillfrisknande skall göra mig lycklig, inte vara en ständig kamp mot sockret. I början var det mycket offerkofta, jag tyckte synd om mig själv för att jag inte fick äta som alla andra! Numera så går jag förbi godishyllan som om det vore hundmat, det intresserar mig inte alls och jag vill liksom inte ha eller äta!
Tänk, det trodde jag aldrig för ett par år sedan.
 
Idag handlar mitt tillfrisknande om att öka välmåendet när jag har ett dåligt skov, och njuta av de bra perioderna. För mig handlar det om rutiner mycket, att jag skall slippa förhandla med besluten. Jag vet när jag skall äta, sova, jobba, träna. Jag har så mycket regelbundenhet det bara går.
 
Att inte ha en medvetenhet om att sjukdomen går i skov är farligt för tillfrisknandet. Vi kan förledas att tro att vi är friska och att vi kan börja rucka på rutinerna. Nej nej, rutiner är det som håller oss på banan. Så vad som än händer så behöver vi hålla på dem.
 
Vi behöver också veta vad som tar och ger energi i vårt liv. Det är sådär enkla basala saker men som vi beroende har en förmåga att strula till. Gör det enkelt är ett slagord vi behöver omfamna!
 
KÖSS