Powered by Jasper Roberts - Blog

Tvångsmässig överätning & sockerberoende

Ju mer jag lär mig om beroendesjukdomen, desto tydligare blir det. Jag känner mig så tacksam att jag får lära mig så mycket!
 
Det finns två 12-stegsprogram för oss med matproblematik. 
 
FAA - För sockerberoende
OA - För tvångsmässigt ätande
 
Så. Vad är skillnaden? Det uppstår en del förvirring här.
 
Sockerberoende och tvångsmässigt ätande är två olika utlopp. Socker är ett kemiskt beroende. Det är precis som alkohol. Vi tillsätter ett ämne utifrån och det påverkar beroendehjärnan. 
Tvångsmässigt ätande är ett processberoende. Här innefattas överätning, anorexi, bullemi osv. Alla typer av att äta destruktivt. Vi blir beroende av själva processen, av de kroppsegna signalerna som blir av att vi utför en viss ritual. 
 
Mitt primära utlopp är socker. Jag älskar känslan av att trycka i mig, bli helt avstängd och sedan däcka. Mitt sekundära är tvångsmässigt överätande. Det slår dock inte alls lika högt i belöningssystemet för mig. Jag blir alltid besviken när jag ätit mig skitmätt på abstinent mat och varken blir avstängd eller däckar på samma sätt som socker. 
 
Och jag vill poängtera för alla här: du kan ha ett av utloppen eller båda. Det finns inget rätt eller fel. Du är inte misslyckad om du äter LCHF men överäter ändå. Och du är inte misslyckad som inte kan äta lagom av socker och mjölstinn mat. Vissa hävdar att sockerberoende inte finns. Det är inte sant, bara för att de själva inte har de. Vissa hävdar att är vi bara tillräckligt tillfrisknade i vår andlighet så kan vi äta lagom av allt. Det är inte sant om du lider av sockerberoende. Och samma gäller det andra. Vissa hävdar att bara för att vi slutar med socker och mjöl så kommer "äta lagom" på ren automatik. Det är inte heller sant om du är en tvångsmässig ätare. 
 
Begränsa dig aldrig till att bara se ett utlopp. Även fast utloppen är snarlika. Beroendesjukdomen sitter så rotad i vår hjärna att de kan ta fäste på nästan vad som helst som ger en flykt från verkligheten och de inre känslolivet. 
 
Och jag vill verkligen poängtera detta. För jag levde i 2,5 år av förnekelse att jag är en tvångsmässig ätare, 2,5 år jävligt i onödan. 
 
Jag har alltid kunnat äta lagom av LCHF-mat så länge socker fanns i bakdörren. Så länge jag inte hade tagit farväl av socker för alltid var det enkelt för mig att äta LCHF, när jag frossade blev det på kakor och glass. Efter den 15/5-2015 när jag avgiftades och sa farväl för alltid (förhoppningsvis) till sockret så växte snart det nya utloppet fram: tvångsmässigt ätande. Tillslut var jag så sjuk i det beroendet att jag kunde sitta och sippa gurka i osaltat smör. Och jag var i konstant förnekelse. "JAG LEVER I TILLFRISKNAD". Ja, från socker var jag fri. Men hur mycket sinnesro hade jag? NADA!
 
Gör inte samma sak som mig. Gå inte och plågas länge i onödan. Jag plockade bort mer och mer och mer ur kosten och tillslut var bara MCT-olja, grått kött i ugn och kokt broccoli kvar. När jag addresserade mitt tvångsmässiga ätande och fick hjälp att göra stegarbete har jag sakta men säkert fått motta gåvan av sinnesro. Helt plötsligt spelar det ingen roll om det är salt eller inte i smöret eller om det är lite hårdstekt. Jag kan äta lagom! Och det är med en enorm tacksamhet jag säger detta. Det är en gåva att få leva i abstinens varje dag.
 
KÖSS
 
 
 
 
10

Konstiga saker jag har ätit

Som matmissbrukare och beroende har vi ätit de mest konstiga sakerna på de mest konstiga tillfällena. Vår sjukdom gör det omöjligt att stå emot och vi måste ha drogen NU!
 
När vi äter destruktivt så leder detta till skam och ångest. Man känner sig så jäkla ensam och liten i denna världen. Som att man är den enda på jorden som äter på detta sätt. Och det är inte sant! Såklart inte. Därför tänkte jag dela med mig av några av de mest skumma grejorna/tillfällena jag har ätit på. Du är ALDRIG ensam!
 
Jag har ätit frusen mat direkt ur frysen. Försökt värma det med att sätta mig på det så det tinar. Kommer ihåg när jag var liten och åt frysta lussekatter direkt ur frysen.
 
Jag har ätit mat direkt ur soporna. Först har jag frossat och sedan så lovat mig själv "aldrig mer", slängt skiten men sen ångrat mig och ätit ur komposten.
 
Jag har gått upp mitt i natten och slängt ihop chokladbollssmet och suttit ensam vid köksbordet och ätit. Jag har också ätit strösocker och sirap direkt med tesked.
 
Jag har ätit hela skalet på en paj mamma bakade till gäster. Jag kommer ihåg hur jävla arg hon blev.
 
Jag har stulit pengar av släktingar för att köpa godis.
 
Jag har stulit godis från affärer.
 
Jag har sjukskrivit mig från jobb och skola för att vara hemma och äta till den grad att jag inte hade gymnasiebetyg och nästan blev av med jobbet.
 
Jag har ätit tills jag kräks för att sedan äta igen.
 
Jag har ätit pizza som jag sprayade diskmedel på.
 
Jag släpade in brödrosten i vardagsrummet och rostade bröd framför teven. Åt en hel limpa.
 
Jag brukade köpa risgrynsgröt i tub efter skolan, bita ett hål i den och suga ur innehållet.
 
Jag har köpt 15 cheeseburgare på donken och ätit till jag kräkts. 
 
Jag åt upp min farmors sparkonto som var till för att jag skulle ta körkort. Därför tog jag det inte förän jag var 25.
 
Jag har skitit i att gå på kalas, fester och tillställningar för att ligga hemma och äta istället. 
 
Sockret förstörde mitt liv. Det gjorde mig sjuk, isolerad och brusten. Jag är sockerberoende. Så fort jag introducerar socker i livet blir sockret det enda, min husgud. Sockret kommer alltid gå före allt annat i hela livet. Före jobb, min sambo och mina relationer. Allt. Och jag har inte makten själv att ta bort det. Därför är jag beroende. Jag kan inte hantera livet om det är sött.
 
Vad har du ätit som är "skumt" i dina dar?
 
KÖSS
 
 
30

Viktfokus och tillfrisknad

Jag fick en läsarförfrågan om att skriva om viktfokus, hur den är för mig och hur den är när vi lever i tillfrisknad.
 
Just nu går min vikt.... trögt nedåt. Alla andra år har jag fullständigt rasat i vikt på strikt LCHF. Nu går det pytteyttelångsamt nedåt. Jag tror min kropp är fett obalanserad. Efter mitt fullständiga kaosiga första halvår 2017 har kroppen tagit storstryk. Jag separerade, bodde i otryggt boende, obearbetade dödsfall, blev deprimerad och var millimeter på att gå in i den berömda väggen. Ovanpå allt fick jag IBS och satt på toaletten större delen av dagarna. Sen tog jag ett återfall utav bara h-vete i tvångsmässig överätning, och VIPS så hade jag +12 kilo. Idag har jag 9 av dessa rackare kvar.
 
Idag är jag i full sjå att laga kroppen. Det har hänt mycket positivt. Genom att stärka kroppen med probiotika och resistent stärkelse har jag inte haft ett IBS-skov på flera månader. Jag har mer energi och mår så himla mycket bättre.
 
Men hur är det då med viktfokus?
 
När jag tog ett återfall i tvångsmässig överätning ställdes jag inför 2 val: antingen vänder jag detta, eller så dör jag av detta. Min själ åt jag sönder för varje dag. Jag valde livet igen och grottade ner mig i tolvstegsrörelsen.
 
Mitt viktfokus har aldrig legat i det yttre. Jag har aldrig stått framför spegeln och hatat på mitt utséende. Mitt viktfokus har alltid legat i prestationen. Jag gillar siffror och jag har en tendens att förknippa mitt eget värde med min prestation. Därför gillar jag inte att det går långsamt, trögt eller inte händer ett skit. Det är frustrerande och jag hoppas hoppas att det släpper för mig snart. Min kropp behöver nog bara lite tid.
 
Grejen med viktfokus och att leva i tillfrisknad från sitt sockerberoende är att det är inte hela dealen. När vi går på dieter så är ju det de enda som räknas. Hur mycket vi tappar per vecka. Så är det inte om vi får hjälp i 12-stegsrörelsen. Där handlar det om att läka sin själ, att bli en hel människa och att våga sätta tillit till att livet kommer att lösa sig till det bästa. Det handlar om att hjälpa dem som behöver hjälp, att ge tillfrisknandet vidare. Därför blir det inte värt att ta ett återfall.
 
Det blir inte värt att äta, då det är så mycket annat som spelar in. Om vi går på en diet vecka in och vecka ut och det inte händer ett skit, så är det klart att vi ger upp och tröttnar. Men när det handlar om att fungera i vardagen, att känna sig tillfreds med livet och få massor av gemenskap och kärlek - så blir vikten inte alls lika essensiell. 
 
KÖSS
 
8