Powered by Jasper Roberts - Blog

Fantastisk semester

Igår kom jag hem från en liten snabbvisit i Stockholm. Där var jag i 3 dygn med maken. Vi bodde på ett riktigt kanon hotell i Norrmalm, precis bredvid Sveavägen! Hotellrummet var helt fantastiskt och frukosten var supergod! Till frukost valde jag bacon, grönsaker och extra smör. Detta gjorde att jag stod mig ända fram till middag varje dag! Jag åt frysta ärtor när de andra åt glass och en gång tog jag en plain korv pga hunger, men annars klarade jag mig fint.

 

Jag och Martin tillsammans med 2 vänner (som är kollegor till mig) cyklade runt i hela Stockholm, stadsdel för stadsdel. Ett tredagars cykelkort kostade 165:- och det var hur käckt som helst. Man laddar ner en app och ser var all cykelställ finns och sedan lånar man en cykel och får ha den i 3h. Så det var så vi tog oss fram. Första dagen cyklade vi Norrmalm-Vasastan-Östermalm-Gärdet-Djurgården-Norrmalm-Kungsholmen-Norrmalm tillsammans med Mikaela och Viktor som är 08-or och gav oss en grym guidad tur! Vi åkte ut till Djurgården och fikade och hade jättemysigt i en botanisk trädgård!

 
 
 

På väg hem blev vi attackerade av regn och sprang in på ett café vid havet och hade mysigt! Supermys var det faktiskt!

 


Vi hann även med lite shopping! På kvällen möttes vi upp för en middag på Texas Longhorn med Mikaela och Viktor och sedan var det sängdags. Vi orkade inte fortsätta! Haha!

Dagen efter gjorde jag och Martin de resterade två stadsdelarna på egen hand: Gamla stan och Södermalm. Jag trodde söder skulle vara mycket mer alternativt än va det var, och blev lite besviken. Majorna i Götet är mycket mer hipster och alternativ atmosfär, enligt min åsikt i alla fall.

 

Jag hann med lite shopping också. Jag ville gärna handla i småbutiker som bara finns i Stockholm när man väl är där, och det lyckades jag med! Mina fynd var:

En vit mini-ryggsäck från River Island i läder med guldiga detaljer

Handskar med rosetter i riktig mocca som jag fick nedprutat tfrån 899 till 399 (jag älskar att pruta, haha!)

Ett armband med evighetstecken i roséguld

Ett handgjort läderarmband

Lokalt kaffe

Två toppar, en i vitt bomull med broderade detaljer i kornblått och en svart med spets

På kvällen träffades jag, AnnasLCHF och Tjockkocken upp för middag hos Tjockkocken med våra respektive! Man får passa på när man är i krokarna och det var riktigt jäkla mysigt! De bjöd på fajitas med massa goda tillbehör!

 

Jag kan verkligen rekommendera att göra något aktivt på semestern, som att cykla. Annars är det lätt att man blir lockad av mat stup i kvarten. När man cyklar är mat och vikt det sista man tänker på, så det är supergrymt tycker jag! Miljövänligt och grym träning också. Vi cyklade säkert 6-8 mil totalt. Man kände verkligen att alla legdays hade lönat sig. Det var inte alls jobbigt att cykla i backarna, det enda var att det tillslut gjorde ont i baken av sadeln - men det får man ta!

Tack Stockholm för en grym minisemester!

KÖSS

Semester från vågen

Jag brukar alltid väga mig någon gång i veckan för att hålla koll på så vikten inte skenar iväg. Däremot lägger jag inte superstor vikt längre på vikten, eller i alla fall medvetet försöker avdramatisera det. Det beror på att jag stryrketränar hårt och ofta och då blir vågen extremt missvisande. Det är mycket enklare att tappa vikt om man inte tränar. Typ som när jag träffade AnnasLCHF och Tjockkocken. De sa: åh shit Mysan! Det ser ut som du tapat halva dig. Då hade jag gått ner 2 kilo sedan sist liksom. Kläder och spegelbild är ju faktiskt det som är viktigast. Vi ska känna oss fina.
 
Nu under semestern har jag en utmaning som gäller att ge fan i vågen. Den ska ju inte styra mitt liv. Min man har gömt den långt inne i garderoben och jag har inte en aning om vad jag väger. Det är skönt. Det är som att ta en paus. Jag vill ju inte tänka på vikten när jag är ledig utan vill bara bara vara. Mitt mål är ju inte heller att gå ner över semestern och då har vågen en onödig roll.
 
Självklart kommer ju massa fantasier om att jag har gått upp massa massa i vikt. Jag har ju extremt lätt att lägga på mig. När alla andra äter godis och dricker öl, så kanske jag äter en extra korv och lite mer kolhydratrikare grönsaker. De andra är viktstabila, jag går upp 5 kilo. Livet är orättvist på det sättet, men det är bara att acceptera. Å andra sidan har jag verktygen för att ta tag i det sedan, min kropp är inte omöjlig på att gå ner i vikt heller. Så det är jag tacksam för.
 
Det är lite spännande faktiskt. Att medvetet välja att äta lagom utan piskan som vågen ger. Det är som att man väljer det av någon annan anledning. Men vågen är det "Nej, jag äter inte detta för jag vill ha resultat". Utan vågen är det "Nej, jag äter inte detta för att jag ger min kropp en present att må bra". KUL tycker jag! Och nu under semestern är första gången på länge jag har tid och ork att lyssna på mina tankar och följa utvecklingen. Det är fantastiskt. Att se att jag tycker såpass mycket om mig själv att jag ger mig själv presenter i form av bra mat.
 
KÖSS
 
 
2

Bandspelaren

Det som tar mest energi från mig är inte mitt jobb, utan ständiga tankar kring vikt och mat. Det är generellt bättre nu än det var innan jag la in mig hos Arteget på sockerdetoxkurs. Däremot finns det ju alltid där. Jag tror det beror på att jag började banta redan när jag var 9 år, och långt innan dess var mycket medveten att jag var större än de andra barnen. Att jag var annorlunda och för att jag skulle bli normal behövde jag kontrollera maten.
 
Jag har hela mitt liv bantat, vägt och laddat maten. Jag har alltid haft ångest för min vikt. Den har alltid funnits där som ett svart på vitt bevis för att jag inte är samma som de andra. 
 
Jag hatar min bandspelare jag har i huvudet. Nu när jag har varit ledig har jag verkligen haft tid att lyssna på mina automatiska tankar. Du vet. Dom som alltid går där i bakgrunden och berättar hur värdelös du är. Och det jag hörde, det var förjävligt. Och ändå har jag jobbat mycket, så jag kan bara tänka mig hur andras låter. 
 
Min bandspelare berättar för mig att jag har gått upp i vikt över semestern. Att jag är tjockare än andra folk. Att folk kommer tycka jag är misslyckad som går upp över sommaren. Att jag kanske kommer gå upp 20 kilo över semestern. Att jag har blivit tjock i ansiktet. Osv osv... fy fan. För en vecka sedan bröt jag typ ihop framför mamma och bara: jag orkar inte lyssna på denna skiten. VARFÖR håller den på sådär? 
 
Men det har blivit bättre sedan dess. Varje gång jag hör den sätta igång så knäpper jag mina händer och tänker: Hjälp mig. Hjälp mig sluta älta detta. Hjälp mig sluta älta min vikt. 
Man får vara hur religiös eller icke-religiös man vill. Men pinpointar man problem och ber om hjälp så får man hjälp. Det kanske är det undermedvetna, det kanske är en Gud, men tyst blir det.
 
Jag har insett att det är min största energitjuv: bandspelaren. Den som berättar hur värdelös man är. Det finns några saker som ger mig ro från den:
 
- Att planera maten. Då kan jag varje kväll somna med känslan att jag gjorde mitt bästa. Mer än såhär kan jag inte göra.
 
- Att faktiskt väga eller mäta mig. Då vet jag att det inte är så farligt som bandspelaren säger. Jag vet att äter rätt. Man får ha vilka åsikter man vill om det, men så fungerar det för mig. Jag tar långa avbrott från vågen när jag känner att det inte ger något i perioder, som nu har jag inte vägt mig på 3 veckor - men annars tycker jag att den hjälper mig få tyst på elaka tankar.
 
- Att pinpointa det man gör bra. Fan va bra jag är som tränar. Fan va bra jag är som ger komplimanger. Fan va bra jag är som preppar maten. 
 
- Att lyssna på den och be om hjälp när den är elak. Alla har vi en inre bandspelare som vi måste ta i tu med. Annars driver den oss till vansinne tillslut.
 
KÖSS
 
 
7